1979 - vilket år det var!

[Max_Headroom]

Vilket år 1979 var! Tyvärr var jag för ung för att begripa så värst mycket av det då det begav sig, men musiken finns ju kvar!

Här har ni fina musiktips, om ni missat dom:

Gang of Four - Entertainment!
Pink Floyd - The Wall
The Clash - London Calling
Supertramp - Breakfast in America
Joy Division - Unknown Pleasures
AC/DC - Highway to Hell
The Police - Regatta de Blance
Gary Numan - The Pelassure Principle
Blondie – Eat to the Beat

[Bill50x]

Vilket år 1979 var! Tyvärr var jag för ung för att begripa så värst mycket av det då det begav sig, men musiken finns ju kvar!

Här har ni fina musiktips, om ni missat dom:

Gang of Four - Entertainment!
Pink Floyd - The Wall
The Clash - London Calling
Supertramp - Breakfast in America
Joy Division - Unknown Pleasures
AC/DC - Highway to Hell
The Police - Regatta de Blance
Gary Numan - The Pelassure Principle
Blondie – Eat to the Beat

Bra allihopa, inget syntblippande disco där inte

/ B

[Almen]

Talking Heads, Fear of Music
UK, Danger Money
Jethro Tull, Stormwatch

Finns ju dessutom en väldans fin poplåt om året ifråga (som i och för sig kom ut 1996):

[ottovonkopp]

1979.png (88.01 KiB) Visad 11926 gånger

[Nattlorden]

Frank Zappa - Sheik Yurbouti

[sportbilsentusiasten]

Fan Gubbs, vilka rackarrökare!
Man var tyvärrr lite för ung då för att uppskatta dessa släppen live.

[PekkaJohansson]

Jo, 1979 var ett riktigt bra år. Jag tänker nog mer på singlar än album när det gäller listor och spontant kommer jag att tänka på Boomtown Rats och "I don't like Mondays" och "Tragedy" med Bee Gees. Jag tjuvtittade på en lista och hittade "Knock on wood" med Amii Stewart - tidernas bästa discolåt som jag nog hade placerat något år tidigare - och "The logical song" med Supertramp. Nästan i klass med 1964!

Med vänlig hälsning

Pekka

[sportbilsentusiasten]

Knock on wood, ja herregud ja!

[Max_Headroom]

Att bropå disco så hade Patrick Hernandez sin megahit "Born to be Alive" 1979...

[Almen]

Frank Zappa - Sheik Yurbouti

Just ja, Zappa hade ett gäng vax 1979:

Sleep Dirt
Sheik Yerbouti
Orchestral Favorites
Joe's Garage

Sheik Yerbouti innehåller förutom hiten Bobby Brown (Goes Down) även en av hans i mitt tycke bästa låtar, Yo' Mama.

Sleep Dirt och Orchestral Favorites släpptes av Warner Brothers mot Franks vilja, och blev en del av hans mångåriga tvist med dem.

[Almen]

Dessutom förbjöds barnagan 1979.

[Nattlorden]

Jo, 1979 var ett riktigt bra år. Jag tänker nog mer på singlar än album när det gäller listor och spontant kommer jag att tänka på Boomtown Rats och "I don't like Mondays" och "Tragedy" med Bee Gees. Jag tjuvtittade på en lista och hittade "Knock on wood" med Amii Stewart - tidernas bästa discolåt som jag nog hade placerat något år tidigare - och "The logical song" med Supertramp. Nästan i klass med 1964!

Fast en bit kvar till 1984.

[Almen]

Jo, 1979 var ett riktigt bra år. Jag tänker nog mer på singlar än album när det gäller listor och spontant kommer jag att tänka på Boomtown Rats och "I don't like Mondays" och "Tragedy" med Bee Gees. Jag tjuvtittade på en lista och hittade "Knock on wood" med Amii Stewart - tidernas bästa discolåt som jag nog hade placerat något år tidigare - och "The logical song" med Supertramp. Nästan i klass med 1964!

Fast en bit kvar till 1984.

1984 förtjänar knappt sista siffran gemensamt med vare sig 1964 eller 1974.

[Nattlorden]

Jo, 1979 var ett riktigt bra år. Jag tänker nog mer på singlar än album när det gäller listor och spontant kommer jag att tänka på Boomtown Rats och "I don't like Mondays" och "Tragedy" med Bee Gees. Jag tjuvtittade på en lista och hittade "Knock on wood" med Amii Stewart - tidernas bästa discolåt som jag nog hade placerat något år tidigare - och "The logical song" med Supertramp. Nästan i klass med 1964!

Fast en bit kvar till 1984.

1984 förtjänar knappt sista siffran gemensamt med vare sig 1964 eller 1974.

Ha!

https://en.wikipedia.org/wiki/Billboard_Year-End_Hot_100_singles_of_1984

[Bill50x]

Fast en bit kvar till 1984.

1984 förtjänar knappt sista siffran gemensamt med vare sig 1964 eller 1974.

Ha!

https://en.wikipedia.org/wiki/Billboard_Year-End_Hot_100_singles_of_1984

/ B

[Almen]

Fast en bit kvar till 1984.

1984 förtjänar knappt sista siffran gemensamt med vare sig 1964 eller 1974.

Ha!

https://en.wikipedia.org/wiki/Billboard_Year-End_Hot_100_singles_of_1984

Fast de bästa låtarna där är ju från 1983 eller tidigare! Eurythmics, Police, Yes, Genesis, Madonna, Cyndi Lauper, Tracey Ullman, etc....

[Nattlorden]

1984 förtjänar knappt sista siffran gemensamt med vare sig 1964 eller 1974.

Ha!

https://en.wikipedia.org/wiki/Billboard_Year-End_Hot_100_singles_of_1984

Fast de bästa låtarna där är ju från 1983 eller tidigare! Eurythmics, Police, Yes, Genesis, Madonna, Cyndi Lauper, Tracey Ullman, etc....

Å andra sidan saknas en massa fantastisk musik från europa.... Some Great Reward från Depeche och Forever Young från Alphaville t.ex. Första singelutgåvan av A-ha "Take on me" är också '84

[sportbilsentusiasten]

Har svårt för "Take on me" helt ärligt.
För hurtigt

[Nattlorden]

Har svårt för "Take on me" helt ärligt.
För hurtigt

Spela singeln på 33rpm då.

[Bill50x]

Nån som var på topp -79 var jag, det var tider det

/ B

[Nattlorden]

Min fru föddes '79 - det är toppen det med!

[sportbilsentusiasten]

Har svårt för "Take on me" helt ärligt.
För hurtigt

Spela singeln på 33rpm då.

Där har du en tanke som kan tillämnas på mycket musik

[PekkaJohansson]

Jag brukar anföra att 1984 var det sista stora popåret med Depeche Modes "Some great reward" som det sista stora albummästerverket. OK, 1987 konkurrerar i viss mån med samma Depche Modes "Music for the masses" och Pet Shop Boys "Actually". Häromdagen hade en kommersiell radiokanal 1982 som tema - inte så tokigt det heller även om vi nu frångår trådämnet.

Jag har länge funderat på att starta en tråd på temat "den sista stora poplåten". Kanske gör jag det i kväll.

Med vänlig hälsning

Pekka

[Max_Headroom]

1984 != 1979

(host host)

[idea]

Allt är inte från 1979 men så här såg mina inköp ut det året - från en gammal förteckning över mina vinyler.

1979 års inköp del 1

1979-1.jpg (875.12 KiB) Visad 11576 gånger

och del 2

1979 års inköp del 2

1979-2.jpg (501.56 KiB) Visad 11576 gånger

Det var då skivspelaren gick nästan jämt, nu är det mer sparsamt lyssnande (relativt sett).

Fast det är väl vad Pekka köper på en vecka nuförtiden...

[PekkaJohansson]

Kul med handskrivna listor från när det begav sig! Det mesta har jag hunnit skaffa även om det har tagit några år. Jag började att köpa skivor på allvar just 1979 även om det startade blygsamt med "Klasse "Banarne" Möllberg i Smurfland" - som till yttermera visso är ytterligare en topplatta från sagda år!

Smurf1.jpg (173.81 KiB) Visad 11557 gånger

Med vänlig hälsning

Pekka

[Almen]

Allt är inte från 1979 men så här såg mina inköp ut det året - från en gammal förteckning över mina vinyler.

1979-1.jpg

Just ja, Fripps Exposure kom då också.

[ottovonkopp]

Jo, 1979 var ett riktigt bra år. Jag tänker nog mer på singlar än album när det gäller listor och spontant kommer jag att tänka på Boomtown Rats och "I don't like Mondays" och "Tragedy" med Bee Gees. Jag tjuvtittade på en lista och hittade "Knock on wood" med Amii Stewart - tidernas bästa discolåt som jag nog hade placerat något år tidigare - och "The logical song" med Supertramp. Nästan i klass med 1964!

Fast en bit kvar till 1984.

Hm!

Känns som jag missat det året?

Dio o Yngwie sticker ut lite men...

1984.png (89.05 KiB) Visad 11485 gånger

[Max_Headroom]

Devo - Duty Now for the Future kom ju 1979 och är med på idea's lista över inhandlade heta wax.
Jag känner bara till 2 av låtarna på plattan, men har (fram till nu) bara hört dom i live-versioner. Föga förvånande så är dessa live-versioer mycket bättre än studio-.varsionen, men så är det ju ofta med bra rock-band.
Här är en fin video med sista spåret på plattan, Smart Patrol/Mr DNA, live från "den gamla goda tiden" (oklart när, men det är i krokarna):

[Jansson]

Givetvis bästa albumet 1979, Bowie Lodger.
Ingen diskussion



Robert Fripps Exposure är ett väldigt bra album.
Eftersom tråden ändå har gått delvis OT och eftersom jag har en osviklig förmåga att hamna O.T. så varför inte?

Det här året 1979 var ett år jag köpte mycket album, så mycket ekonomin tillät.
Exposure var ett av dom. Om ni läser i konvolutet så beskriver Fripp en trilogi.
Daryl Halls Sacred songs, Peter Gabriels 2dra album scratch och just Exposure.

Sacred Songs var klar -77 men RCA vägrade ge ut det då det inte var kommesiellt gångbart enligt dom, till slut utgivet 1980.

Du som lyssnat på Exposure känner igen låten. Men med en annan text.





Här är det dock Peter Hammill och Terre Roche som sjunger.
Mer Om Terre Roche längre ner.

Det är ett mycket bra album därför får du det här:


En av mina hjältar är givetvis Peter Gabriel nu är det 1979 och han har sedan dess framfört Here Comes the Flood så som Exposure versionen.
Ni får en snabb glimt av den fantastiska Kate Bush på köpet.


Fripp producerade även ett annat album 1979 The Roches och även om det inte är med trilogin, sålde dåligt ,är det helt klart bra om man gillar genren.
Inte min musik dock.

Men för den som gillar den här typen av musik tror jag det har uppbara kvaliteter. Högt skattat av recensenter och ett "Hidden gem"

Hammond song med utsökta instick från Fripp. Tony Levin på bas.
Faktiskt, ju mer jag lyssnar på den här ju mer gillar jag den......

[Morello]

Jag brukar anföra att 1984 var det sista stora popåret med Depeche Modes "Some great reward" som det sista stora albummästerverket. OK, 1987 konkurrerar i viss mån med samma Depche Modes "Music for the masses" och Pet Shop Boys "Actually". Häromdagen hade en kommersiell radiokanal 1982 som tema - inte så tokigt det heller även om vi nu frångår trådämnet.

Jag har länge funderat på att starta en tråd på temat "den sista stora poplåten". Kanske gör jag det i kväll.

Med vänlig hälsning

Pekka

Mja, nu glömmer du Dire Straits "Brothers in arms" - 17/5-1985.

[I-or]

Lustigt att just 1979 kom upp. För att finna de genomgående bästa albumen rankade jag tidigare i år de bättre albumen i samlingen efter frånvaro av svaga låtar (en del album kommer nära, men har kanske 2 låtar som inte alls håller måttet, andra album har bara 2-3 riktigt bra låtar och resten är skräp). 1979 stack ut här med massor av fullödiga album från olika genrer.

[Magnuz]

Jag brukar anföra att 1984 var det sista stora popåret med Depeche Modes "Some great reward" som det sista stora albummästerverket. OK, 1987 konkurrerar i viss mån med samma Depche Modes "Music for the masses" och Pet Shop Boys "Actually". Häromdagen hade en kommersiell radiokanal 1982 som tema - inte så tokigt det heller även om vi nu frångår trådämnet.

Jag har länge funderat på att starta en tråd på temat "den sista stora poplåten". Kanske gör jag det i kväll.

Hur definierar du pop? Starta gärna en sådan tråd, det låter intressant.

När det gäller 1979 får mitt bidrag bli Tom Pettys Damn the Torpedoes.

[PekkaJohansson]

Hur definierar du pop? Starta gärna en sådan tråd, det låter intressant.

Jag var på väg att starta en tråd men inlägget försvann innan jag hann publicera det och jag orkade inte skriva om. Tar nya tag i helgen.

Med vänlig hälsning

Pekka

[Jansson]

Steve Hackett Spectral Mornings har jag inte sett nämnd.
Titelspåret är väldigt bra, inspirationskälla för efterkommande gitarrister i progressiv rock; Steve Rothery som exempel.

[Jansson]

Både Zappa och Devo är nämnda i tråden.
Det kan vi kombinera ihop med Stranglers och Captain Beefheart för ett ännu inte nämnt album.

Nosferatu.


Cornwell, Williams, Underwood, Walldroop, bröderna Mothersbaugh.

Ett mycket bra album, tycker jag.

[Almen]

Bra, Jansson!

1979 känns mycket som del av en brytningsperiod för den progressiva musiken - Genesis, Yes och Gentle Giant hade börjat släppa poplåtar (...and then there were three..., Tormato och Giant for a Day kom samtliga 1978), band splittrades, överblivna bandmedlemmar bildade tungfotade supergrupper...

[Jansson]

Bra, Jansson!

1979 känns mycket som del av en brytningsperiod för den progressiva musiken - Genesis, Yes och Gentle Giant hade börjat släppa poplåtar (...and then there were three..., Tormato och Giant for a Day kom samtliga 1978), band splittrades, överblivna bandmedlemmar bildade tungfotade supergrupper...

Absolut, instämmer helt!

Progressiv musik hade dalat i popularitet de föregående åren och skivbolagsdirektörer ville att musiken skulle spelas i radio.
De ville ha mer kommersiella artister.
Jag tror också att de progressiva banden du nämner men även andra som Emerson Lake and Palmer tex kände att de behövde förändras.
Genesis som exempel, ville alltid ha hits. Redan från början. Deras första pop-låt med önskan om en hit var ju I Know what I Like.
Fast jag tycker ändå att det finns en rejäl nypa progressiv musik kvar i albumen ”and them there were three” och de övriga du nämner. Men alla gick mot pop, ingen tvekan om det. En oundviklig utveckling tror jag. De ville behålla och förstärka framgången de tidigare haft. ( läs ffa Genesis, Yes men även ELP)
Och jag är övertygad om att de själva var nöjda med den utvecklingen. Att det fanns osämja, meningsskiljaktigheter, missbruksproblematik och avhopp är nog oundvikligt.

Idag tycker jag att and then there were three, Tormato och Giant for a day har sina absoluta kvaliteter.
Inte rakt genom. Men de är inga sänken.
Fast jag tål inte Follow me follow you.
Ser man till Genesis är Duke en naturlig uppföljare. Den kan jag delvis uppskatta men sen kliver jag av.

Reflektion;

En del progressiva blev mer kommersiella och andra mer och mer progressiva.
En del fortsatte vara progressiva, ändrade sin musikaliska inriktning utan att tappa det som jag vill kalla för konstnärlig skärpa.

[Nattlorden]

Kan vi räkna in 1 Dec 1978 så har vi Mike Oldfields "Incantations" också.

[Almen]

Kan vi räkna in 1 Dec 1978 så har vi Mike Oldfields "Incantations" också.

Och åt andra hållet har vi Peter Gabriels 3:a, som spelades in under 1979 men inte släpptes förrän våren 1980.

[Almen]

Bra, Jansson!

1979 känns mycket som del av en brytningsperiod för den progressiva musiken - Genesis, Yes och Gentle Giant hade börjat släppa poplåtar (...and then there were three..., Tormato och Giant for a Day kom samtliga 1978), band splittrades, överblivna bandmedlemmar bildade tungfotade supergrupper...

Absolut, instämmer helt!

Progressiv musik hade dalat i popularitet de föregående åren och skivbolagsdirektörer ville att musiken skulle spelas i radio.
De ville ha mer kommersiella artister.
Jag tror också att de progressiva banden du nämner men även andra som Emerson Lake and Palmer tex kände att de behövde förändras.
Genesis som exempel, ville alltid ha hits. Redan från början. Deras första pop-låt med önskan om en hit var ju I Know what I Like.
Fast jag tycker ändå att det finns en rejäl nypa progressiv musik kvar i albumen ”and them there were three” och de övriga du nämner. Men alla gick mot pop, ingen tvekan om det. En oundviklig utveckling tror jag. De ville behålla och förstärka framgången de tidigare haft. ( läs ffa Genesis, Yes men även ELP)
Och jag är övertygad om att de själva var nöjda med den utvecklingen. Att det fanns osämja, meningsskiljaktigheter, missbruksproblematik och avhopp är nog oundvikligt.

Idag tycker jag att and then there were three, Tormato och Giant for a day har sina absoluta kvaliteter.
Inte rakt genom. Men de är inga sänken.
Fast jag tål inte Follow me follow you.
Ser man till Genesis är Duke en naturlig uppföljare. Den kan jag delvis uppskatta men sen kliver jag av.

Reflektion;

En del progressiva blev mer kommersiella och andra mer och mer progressiva.
En del fortsatte vara progressiva, ändrade sin musikaliska inriktning utan att tappa det som jag vill kalla för konstnärlig skärpa.

Jomenvisst, håller med om allt du säger (inklusive Follow me...). Såsom allvetande 15-åring hade man möjligen mindre fördragsamhet med artisternas önskan att utvecklas och göra den musik de trodde på. Att man också tyckte att Peter Gabriel klarade sig bättre än Genesis fastän även han på sina två första soloskivor gick tillbaka till pop- och rocklåtsformatet känns kanske också lite ogint.

Deras tankar om att skriva hitlåtar tror jag till och med går tillbaka till Charterhouse-tiden och Banks/Gabriels första försök som låtskrivare. De långa låtarna kom senare.

[Jansson]

Bra, Jansson!

1979 känns mycket som del av en brytningsperiod för den progressiva musiken - Genesis, Yes och Gentle Giant hade börjat släppa poplåtar (...and then there were three..., Tormato och Giant for a Day kom samtliga 1978), band splittrades, överblivna bandmedlemmar bildade tungfotade supergrupper...

Absolut, instämmer helt!

Progressiv musik hade dalat i popularitet de föregående åren och skivbolagsdirektörer ville att musiken skulle spelas i radio.
De ville ha mer kommersiella artister.
Jag tror också att de progressiva banden du nämner men även andra som Emerson Lake and Palmer tex kände att de behövde förändras.
Genesis som exempel, ville alltid ha hits. Redan från början. Deras första pop-låt med önskan om en hit var ju I Know what I Like.
Fast jag tycker ändå att det finns en rejäl nypa progressiv musik kvar i albumen ”and them there were three” och de övriga du nämner. Men alla gick mot pop, ingen tvekan om det. En oundviklig utveckling tror jag. De ville behålla och förstärka framgången de tidigare haft. ( läs ffa Genesis, Yes men även ELP)
Och jag är övertygad om att de själva var nöjda med den utvecklingen. Att det fanns osämja, meningsskiljaktigheter, missbruksproblematik och avhopp är nog oundvikligt.

Idag tycker jag att and then there were three, Tormato och Giant for a day har sina absoluta kvaliteter.
Inte rakt genom. Men de är inga sänken.
Fast jag tål inte Follow me follow you.
Ser man till Genesis är Duke en naturlig uppföljare. Den kan jag delvis uppskatta men sen kliver jag av.

Reflektion;

En del progressiva blev mer kommersiella och andra mer och mer progressiva.
En del fortsatte vara progressiva, ändrade sin musikaliska inriktning utan att tappa det som jag vill kalla för konstnärlig skärpa.

Jomenvisst, håller med om allt du säger (inklusive Follow me...). Såsom allvetande 15-åring hade man möjligen mindre fördragsamhet med artisternas önskan att utvecklas och göra den musik de trodde på. Att man också tyckte att Peter Gabriel klarade sig bättre än Genesis fastän även han på sina två första soloskivor gick tillbaka till pop- och rocklåtsformatet känns kanske också lite ogint.

Deras tankar om att skriva hitlåtar tror jag till och med går tillbaka till Charterhouse-tiden och Banks/Gabriels första försök som låtskrivare. De långa låtarna kom senare.

Ja precis.
From Genesis to revelation är en pop-platta.

Tänkte på det här med skivbolagschefer.
Om Peter Gabriel 3:

Atlantic Records didn't want to put it out at all", Gabriel told Mark Blake. "Ahmet Ertegun said, 'What do people in America care about this guy in South Africa?' and 'Has Peter been in a mental hospital?' because there was this very weird track called 'Lead a Normal Life'. They thought I'd had a breakdown and recorded a piece of crap ... I thought I'd really found myself on that record, and then someone just squashes it. I went through some primordial rejection issues."

Klart att Gabriel vid det laget hade skapat musik som jag uppskattade väldigt, väldigt mycket mer än Duke, för att inte tala om i mitt tycke olyssningsbara ABACAB.
Phil Collins trummar på Gabriels 3a och jag tror att han och Genesis gjorde musik de själva gillade. Förutsättningslöst och utan stora baktankar om kommersiellt värde.

[Lassej]

Jag brukar anföra att 1984 var det sista stora popåret med Depeche Modes "Some great reward" som det sista stora albummästerverket. OK, 1987 konkurrerar i viss mån med samma Depche Modes "Music for the masses" och Pet Shop Boys "Actually". Häromdagen hade en kommersiell radiokanal 1982 som tema - inte så tokigt det heller även om vi nu frångår trådämnet.

Jag har länge funderat på att starta en tråd på temat "den sista stora poplåten". Kanske gör jag det i kväll.

Med vänlig hälsning

Pekka

Mja, nu glömmer du Dire Straits "Brothers in arms" - 17/5-1985.

Precis min tanke också.

[Lassej]

Håller med om att 1979 var ett bra musikår.

Ett minne från sommaren 1979. Jag och en tjejkompis tog våra motorcyklar och drog till Gotland. En kväll i Visby hamnade vi på ett disco. Tror att "Born to Be Alive" spelades typ 10 ggr till kvällen.

För mig var annars de för mitt musikintresse de viktigaste albumen:

Dire Straits "Communique"
Supertramp "Breakfast in America"
City Boy "They Day the Earth Cought Fire"
Toto "Hydra"
Pink Floyd "The Wall"

[pingvinen]

The ballad of Lucy Jordan

Hey hey my my

[PekkaJohansson]

Jag brukar anföra att 1984 var det sista stora popåret med Depeche Modes "Some great reward" som det sista stora albummästerverket. OK, 1987 konkurrerar i viss mån med samma Depche Modes "Music for the masses" och Pet Shop Boys "Actually". Häromdagen hade en kommersiell radiokanal 1982 som tema - inte så tokigt det heller även om vi nu frångår trådämnet.

Jag har länge funderat på att starta en tråd på temat "den sista stora poplåten". Kanske gör jag det i kväll.

Med vänlig hälsning

Pekka

Mja, nu glömmer du Dire Straits "Brothers in arms" - 17/5-1985.

Precis min tanke också.

Ledsen, men "Brothers in arms" platsar i min värld inte ens bland historiens 100 bästa album. Visst, två bra låtar, bra trumspel av Omar Hakim, cd-historiskt intressant och rimligt bra ljudkvalitet (men taffligt mastrad i originalutgåvan) - men i mina öron mestadels trött gubbrock, dålig dansbandsmusik ("Walk of life") och dålig sång.

Apropå 1979: fint av pingvinen att komplettera med Marianne Faithfull och själv kom jag nyss att tänka på "Oh Susie" med Secret Service. En av den svenska pophistoriens bästa skivor kom för övrigt 1979: Noice debutalbum "Tonårsdrömmar".

Med vänlig hälsning

Pekka

[gflar]

Bad Company- Desolation Angels

[pingvinen]

Mja, nu glömmer du Dire Straits "Brothers in arms" - 17/5-1985.

Precis min tanke också.

Ledsen, men "Brothers in arms" platsar i min värld inte ens bland historiens 100 bästa album. Visst, två bra låtar, bra trumspel av Omar Hakim, cd-historiskt intressant och rimligt bra ljudkvalitet (men taffligt mastrad i originalutgåvan) - men i mina öron mestadels trött gubbrock, dålig dansbandsmusik ("Walk of life") och dålig sång.

Apropå 1979: fint av pingvinen att komplettera med Marianne Faithfull och själv kom jag nyss att tänka på "Oh Susie" med Secret Service. En av den svenska pophistoriens bästa skivor kom för övrigt 1979: Noice debutalbum "Tonårsdrömmar".

Med vänlig hälsning

Pekka

Ja Walk of Life är min absoluta hatsång. Av ett av mina favoritband. Deras debutskiva är raktigenom bra däremot.
På andra plats nedifrån genom tiderna kommer I just called to say I love you.

[HenrikTornquist]

Elvis Costello - Armed Forces
Dave Edmunds - Repeat When Nessecary
Judas Priest - Killing Machine
Madness - One Step Beyond
Manfred Mann's Earth Band - Angel Station
OMD såg dagens ljus med sin första singel, Electricity.
Abba har massor av hitlåtar ute.

Några favoriter från -79. Jag hade klarat mig länge med att bara lyssna på skivor från det året.

[PekkaJohansson]

Ja, 1979 var ett anmärkningsvärt starkt popår. Ytterligare ett svenskt mästerverk är Clabbes discorökare "An evening in Paris (Deca dancing) som jag faktiskt rankar som en av de tio bästa låtarna i genren. Se där ytterligare ett trådämne: den bästa discolåten!

Med vänlig hälsning

Pekka

[pingvinen]

Ja, 1979 var ett anmärkningsvärt starkt popår. Ytterligare ett svenskt mästerverk är Clabbes discorökare "An evening in Paris (Deca dancing) som jag faktiskt rankar som en av de tio bästa låtarna i genren. Se där ytterligare ett trådämne: den bästa discolåten!

Med vänlig hälsning

Pekka

Den är en prydnad i min samling, maxisingel i vit vinyl

[pingvinen]

[pingvinen]

[Almen]

Hey hey my my

Ojojoj, första låten jag hörde med Neil Young, 1982 borde det ha varit.

[Almen]

Tänkte på det här med skivbolagschefer.
Om Peter Gabriel 3:

Atlantic Records didn't want to put it out at all", Gabriel told Mark Blake. "Ahmet Ertegun said, 'What do people in America care about this guy in South Africa?' and 'Has Peter been in a mental hospital?' because there was this very weird track called 'Lead a Normal Life'. They thought I'd had a breakdown and recorded a piece of crap ... I thought I'd really found myself on that record, and then someone just squashes it. I went through some primordial rejection issues."

Klart att Gabriel vid det laget hade skapat musik som jag uppskattade väldigt, väldigt mycket mer än Duke, för att inte tala om i mitt tycke olyssningsbara ABACAB.
Phil Collins trummar på Gabriels 3a och jag tror att han och Genesis gjorde musik de själva gillade. Förutsättningslöst och utan stora baktankar om kommersiellt värde.

Ja, det känns som att när man åldras så blir man som fan mer vällvilligt inställd till det senare som artisten gjorde, och som artist till det tidiga man gjorde.

Själv måste jag erkänna att jag är lite svag för låten Abacab, trots allt. En period under studietiden satt jag i en liten lägenhet med en kassettradio och tre kassetter, varav en hade Abacab på ena sidan. Det finns en renhet och enkelhet i soundet som jag kan uppskatta. Men skivan som helhet är inte så stark, då tycker jag Genesis från 1983 håller bättre.

[PekkaJohansson]

Det slår mig att 1979 också var året då alla oavsett genretillhörighet skulle göra minst en discolåt. Två exempel är glamrockaren Suzi Quatro och "She's in love with you" och Kiss "I was made for loving you". Den förra fungerar i mina öron medan den senare, i likhet med det mesta Kiss har gjort, är ganska anskrämlig.

Med vänlig hälsning

Pekka

[Almen]

Det slår mig att 1979 också var året då alla oavsett genretillhörighet skulle göra minst en discolåt. Två exempel är glamrockaren Suzi Quatro och "She's in love with you" och Kiss "I was made for loving you". Den förra fungerar i mina öron medan den senare, i likhet med det mesta Kiss har gjort, är ganska anskrämlig.

Med vänlig hälsning

Pekka

Man får väl hänföra Pink Floyd till den kategorin också: Run Like Hell och We Don't Need No Education är kanske inte det bästa med The Wall.

[hifikg]

1979: Hooray! Hooray! It's a Holi-Holiday, fast gruppen som framförde den fick sina största hits några år tidigare. Någon som vet vilka det var?

[Magnuz]

Ja Walk of Life är min absoluta hatsång. Av ett av mina favoritband. Deras debutskiva är raktigenom bra däremot.
På andra plats nedifrån genom tiderna kommer I just called to say I love you.

Det är lustigt, jag avskydde länge Walk of Life men har på senare år kommit att både stå ut med och till och med uppskatta den. Låtar man ogillar kan ju för övrigt också vara ämne för en ny tråd.

[PekkaJohansson]

1979: Hooray! Hooray! It's a Holi-Holiday, fast gruppen som framförde den fick sina största hits några år tidigare. Någon som vet vilka det var?

Ja, jag vet. Jag kom dessutom nyss på att gruppen gjorde en av sina topplåtar, "El Lute", just 1979. En svensk version gjordes för övrigt av Kikki Danielsson.

Jag vill också i all vänlighet protestera mot utskällningen av "I just called to say I love you". Den är ett mästerverk trots att den gjordes 1984 och inte 1979.

Med vänlig hälsning

Pekka

[Nattlorden]

19 oktober 1979 såg jag ABBA i Göteborg.

[LarsF]

[ YouTube ]

Now we talking

[Almen]

1979 var också året för revolutionen i Iran.

Onödigt att plötsligen släpa in både politik och religion i en tråd utan // Redaktör'N

[Max_Headroom]

En av den svenska pophistoriens bästa skivor kom för övrigt 1979: Noice debutalbum "Tonårsdrömmar".

Med vänlig hälsning

Pekka

Den har jag inte hört. Men bara omslaget gör ju att den platsar.

[PekkaJohansson]

Den är en prydnad i min samling, maxisingel i vit vinyl

Ja, visst är den fin - spelas nu!

Clabbe vit maxi 2.jpg (1.52 MiB) Visad 5969 gånger

Med vänlig hälsning

Pekka

[Lassej]

En av den svenska pophistoriens bästa skivor kom för övrigt 1979: Noice debutalbum "Tonårsdrömmar".

Med vänlig hälsning

Pekka

Den har jag inte hört. Men bara omslaget gör ju att den platsar.

Tonårsdrömmar var väl aldrig något musikaliskt mästerverk men fick ett enormt genomslag. Det stora genombrottet kom över en natt efter att det var med i tv programmet Måndagsbörsen.

Jag har ett litet speciellt förhållande till Noice. Hasse gick i samma klass som min fru och han hade ett gott öga till henne i högstadiet. Det var helt sjukt då tjejer från hela landet tog bussen från Slussen ut till Värmdö för att få en glimt av killarna och då speciellt Hasse. De hängde vid skolan och vid hemmet. Snodde tvätt som hängde på tork.
Tyvärr är hela Noice historien tragisk. Skivbolaget pressade dessa unga killar hårt. Turnébussen stod och väntade vid skolgården på fredagarna och sedan bar de ut på vägarna. Tyvärr kom droger in tidigt i dessa tonåringars liv och både Hasse och Freddie rycktes bort alldeles för tidigt. Hasse var bara 14 år när de vann en rocktävling och första pris var att få lira in en LP. Han dog 2002 och bodde då bara 200 m från oss.
Peo brukar lira ibland med sitt band på kvarterskrogen här hemma och då är det fullsmockat.

Det nu berömda omslaget fotades i Gula gången i Slussen. Numera rivet.

Noice spelas även som musikal i höst.

https://www.noicerockmusikal.se/

[PekkaJohansson]

Fyller på denna fantastiska tråd med Gary Numans "Replicas" som kom 1979 och som jag spelar just nu på en kompaktskiva som även innehåller delar av skivan "The plan" från 1984.

Med vänlig hälsning

Pekka

[AndersP]

Joy Division släppte "Unknown Pleasures" 1979
Ett album lite före sin tid.

[Max_Headroom]

Fyller på denna fantastiska tråd med Gary Numans "Replicas" som kom 1979 och som jag spelar just nu på en kompaktskiva som även innehåller delar av skivan "The plan" från 1984.

Med vänlig hälsning

Pekka

Denna finns också i en seanre utgåva med lite bonus-låtar. En av bonuslåtarna, som av någon anledning inte är med på orginalet (kanske på grund av längden på 8 minuter) är bland dom bästa.

En version av Replicas spelades in live 2008 och finns som dubbel-CD. Inte samma låtordning + några andra låter också, men väldigt bra om man gillar Gary Numan.

[Belker]

Ni lyssnar väl på The Album Years? 1979 krävde två härligt gubbiga avsnitt! https://www.reddit.com/r/stevenwilson/comments/hzfbah/the_album_years_episode_7_8_1979_2_parts/

[Almen]

Just ja, mitt favoritalbum med Bruford (och ett av mina favoritalbum alla kategorier), One of a Kind, kom 1979. Fantastiskt spel av gitarristen Allan Holdsworth, bland annat.

[Tengil]

Judas priest bästa platta släppes -79 om jag inte missat någon post.

[Dartman]

Ni lyssnar väl på The Album Years? 1979 krävde två härligt gubbiga avsnitt! https://www.reddit.com/r/stevenwilson/comments/hzfbah/the_album_years_episode_7_8_1979_2_parts/

Självklart!


//Jonas

[Max_Headroom]

The ballad of Lucy Jordan

Hela albument (Marianne Faithfull - Broken English) är ju klassikt.

[Max_Headroom]

1979 World Disco finals - who's your fav dancer?..

[juanth]

Ni lyssnar väl på The Album Years? 1979 krävde två härligt gubbiga avsnitt! https://www.reddit.com/r/stevenwilson/comments/hzfbah/the_album_years_episode_7_8_1979_2_parts/

Tack för tips!

[RJohan]

[ YouTube ]

1979 World Disco finals - who's your fav dancer?..

... och jag som lyckats glömma bort denn avskyvärdhet. Typisk oönskad öronmask.

[sportbilsentusiasten]

19 oktober 1979 såg jag ABBA i Göteborg.

Ja ABBA ja, vi har nog glömt deras lysande bra LP som kom 1979 - Voulez-Vous
Hittar rakt igenom, med en rökare som får alla att dansa på ett party - Chiquitita
Sedan kan man spela Does Your Mother Know

Sedan är dessa riktigt bra...
Voulez-Vous
I Have a Dream

Ja ett av deras bästa album enl mig.

[PekkaJohansson]

Hittar rakt igenom, med en rökare som får alla att dansa på ett party - Chiquitita

"Chiquitita" en rökare på dansgolvet? Vad menas? Har du hört låten?

Med vänlig hälsning

Pekka

[Bill50x]

"Chiquitita" en rökare på dansgolvet? Vad menas? Har du hört låten?

Det beror på vilken typ av dans man tänker sig. Tänk på att Sportis är Göteborgare

/ B

[momotom]

För den dansbandsfrälste finns ju dessutom topnotchversionen. Här snackar vi Brunnsparken med sprängfullt dansgolv, loafers, våfflat tanthår och hand på stjärt.
https://youtu.be/JlTmqvNDW34?si=H5lDQDMrRhpVfIye

[Magnuz]

För den dansbandsfrälste finns ju dessutom topnotchversionen. Här snackar vi Brunnsparken med sprängfullt dansgolv, loafers, våfflat tanthår och hand på stjärt.
https://youtu.be/JlTmqvNDW34?si=H5lDQDMrRhpVfIye

Den passar ju också bra i tråden med covers som är bättre än originalet. Trots att den inte är jättebra och trots att jag inte är dansbandsfrälst.

[Tengil]

Finns en bra låt till som behandlar ämnet -79

[PekkaJohansson]

I dag köpte jag en cd-samling med låtar från 1979 och hör nu "Oh Susie" med Secret Service. Innan dess hörde jag ännu en i raden av nyinspelningar av Janne Önneruds "Tommy" och kom att tänka på att även den kom 1979.

Med vänlig hälsning

Pekka

[Max_Headroom]

Tydligen kom Ola Magnells "Straggel och Strul" ut 1979. På detta album finns den numera klassika "Hos Kuratorn":

[Morello]

Jag brukar anföra att 1984 var det sista stora popåret med Depeche Modes "Some great reward" som det sista stora albummästerverket. OK, 1987 konkurrerar i viss mån med samma Depche Modes "Music for the masses" och Pet Shop Boys "Actually". Häromdagen hade en kommersiell radiokanal 1982 som tema - inte så tokigt det heller även om vi nu frångår trådämnet.

Jag har länge funderat på att starta en tråd på temat "den sista stora poplåten". Kanske gör jag det i kväll.

Hur definierar du pop? .

Populärmusik är väl sådan musik som inte sorterar under konstmusik?

[Olle99]

Hej på er , jag köpte , Neil Young's rust never sleeps det året när skivan kom ut

[Max_Headroom]

Hej på er , jag köpte , Neil Young's rust never sleeps det året när skivan kom ut

Jag köpte den långt senare. Egentligen bara för första spåret. Det är ovärdeligt.

[Olle99]

Neil's röst är kanske lite speciell , men skivan är bra

[Dartman]

Stiff Little Fingers debutskiva Inflammable material kom -79. Bra skit!


//Jonas

[Kronkan]

London Calling är redan nämnd av TS i hans första inlägg. 1979 uppmärksammade jag inte sådant mer som en distraktion.
Men som vi kan se på omslaget var det en koppling till rockens ursprung

[Olle99]

] Ja ,jag lyssnade inte på ABBA på 70-talet skall erkännas , men lååångt senare lyssnar jag också på ABBA , så , ABBA's legendariska konsert på Wembley arena London 1979 , jag läste att det var 6 st men hade kunnat sålt ut Wembley åtskilliga gånger till , angående London Calling