Vilket musikårtionde är bäst?

[IngOehman]

Ja, var med och rösta - Alla som läser tråden!

Men kommentera gärna också!

Det kan ju till exempel finnas fler är ett årtionde man vill nämna.

Själv tycker jag nog att 70-, 2000- och 60-talen är de tre bästa av de nämnda. I nämnd ordning.


Vh, iö

[Pinnick]

Eftersom Steven Wilson började göra musik i större skala tidigt 90-tal och genom hela 90-talet fram till nu så får det bli 90-talet pga det

Eller också att man växte upp med 90-tals heavy metal. Fast 70-talet e också bra när return to forever gjorde en massa bra. Eller förresten "lightbulb sun" kom ju 2000. Knepigt det här. "lightbulb sun" kanske i stora drag skrevs under 1999. 90-talet då.

[Max_Headroom]

80-talet är bäst. Inte bara vad gäller musik, utan en massa andra saker också, men dom ska vi inte gå in på här.

Anledningen till 80-talets storhet kan främst sökas i det som var innan, dvs 70-talet. Även då skapades mästerverk, främst av grupper och artister som inte var så jättekända. Fina exempel på sådana som kom att påverka 80-talet (och faktiskt.se påverkar mycket än idag!) mycket är Kraftwerk och Gary Numan.
Synthen slog igenom på allvar runt 81 tack vare personer som Numan och Vincent Clark (Depeche Mode, Yazoo).

Men det behövs mer än folk för att göra musik. Dom måste ha något att spela på också. Och även här hände det mycket i början på 80-talet. Syntarna belv billigare och enklare att använda, det började dyka upp sequnsers vilket starkt påverkade sättet att både skapa, arrangera och spela in musik. Ett stycke in på 80-talet dök MIDI upp, och nu kunde apparater med detta gränssnitt prata med varadra. Tidigare kunder t.ex. en sequnser från roland bara styra andra roland-produkter.
I mitten på 80-talet kom också datorer med midigränssnitt inbyggt. Att använda datorer för att styra syntar var dock inget nytt, det hade man gjort sedan 60-talet, men skillnaden var nu att priset var ett helt annat och att det fanns en standard som alla använde.

Revolution 2 har även den rötter i 70-talet med framför allt Fairlight CMI, ett datorbaserat instrument som hade samplade ljud som främsta ljudkälla. Inte nog med att den startade hela samplingsvågen, dess sequenserdel var helt enastående och liknande metod för editering finns i det svenska programet Reason (www.propellerheads.se). Fairlighten kostade när den kom på sent 70-tal ca50000 USD, om jag inte missminner mig. Dyrt. På 80-talet kom firman Esoniq med sin sampler Mirage. Den kostade ca 2000 USD vill jag minnas. Den kunde förståss inte alls lika mycket som en fairlight, men var överkomlig i pris. Nu kunde alla sampla sina egna små ljud!
Andra "rimligt" prissatta samplers som användes mycket var Emulator 2 (E-MU systems) och Prophet 2000 (Sequensial Cirquits).

Allt detta tekniska gav möjligheter till att skapa musik som tidigare inte kunnat göras. Det gav också många fler den ekonomiska möjligheten att hålla på med elektronisk musik. Mycket skräp gjordes ju förståss, men så har det varit i alla tider. Mycket otroligt bra gjordes också!
Den tekniska utveclingen bidrog förståss också att det skedde en närmast explotionsartad utveckling rent musikaliskt, dock mest i skymundan. Exempel: Aphex Twin, Skinny Puppy, Art of Noise. På det sena 80-talet växte housevågen fram komersiellt.

80-talet var också det årtionde Hip Hopen blev känd för s.k. vanligt folk. Den hade funnits länge innan, men det var nu det började hända saker, när vita medelklass kids började lyssna på den. I början var Hip Hop ofta politisk, men i takt med ökad kommersialisering har den, enligt Max, urartat till något HELT ointressant. Hip Hopens (inte sällan samplade från gamla Jazz-plattor) beats har dock haft stor inverkan på vanlig pop och rock.

[Ripakt]

Jag svarade 80 talet. Eftersom nästan all musik jag lyssnar på kommer från 80 talet och början av 90 talet.

Några exempel varför: The Pogues kom till. Hårdrocken utvecklades mera till metal och ännu tyngre saker. Även dom första black metal banden startades då (Venom, VON, Mayhem). Yngwie malmsteen gjorde sina bästa plattor under 80-talet med.
Kan säkerligen hitta ett antal anledningar till .

[PekkaJohansson]

Intressant plädering för synthmusikens förträfflighet, Max! Men jag vill nog hävda att både 60- och 70-talet erbjuder mer i form av utveckling och experimentlusta än vad någonsin 80-talets artister mäktade med - trots teknikutvecklingen. Medan 80-talet kännetecknas främst av synth, heavy metal och hip hop, är antalet subgenrer närmast oräkneligt under ffa 60-talet. Poprevolutionen från Beatles genombrott och framåt ändrade en hel värld, både genom den mer lättsamma popen under tidigt sextiotal till psykedelikan under årtiondets andra hälft. Från ca 1967-75 fanns en förändringskraft, ett helhetstänkande och en episk ådra som funnits varken förr eller senare i pophistorien - såväl bland hårdrockens pionjärer (Deep Purple, Led Zeppelin, Black Sabbath), symfonirockselefanterna (Genesis, Yes, Pink Floyd), de tidiga ambientartisterna (Jean-Michel Jarre, Kraftwerk) och i mainstreamrocken (Elton Johns tidiga alster). Också punken och new wave-musiken som föregick 80-talet (ca 77-82) känns mer viril än det som kom senare. Intressant att notera är att också många 80-talsartister gjorde sina bästa alster före just 82-83. 80-talet som helhet hade sina ljuspunkter och ett antal mycket goda poplåtar men bleknar i jämförelse med mycket annat - åtminstone i mina öron.

För övrigt var 80-talet ett ganska dystert årtionde i många andra avseenden, men det ska vi inte gå in på här...

Med vänliga pophälsningar

Pekka

[hajen1]

50-talet ( dags för åldringsvården ) Miles, Mulligan, Basie, Little Richard, Elvis 50-tal var bra innan han hamnade i lumpen, sedan blev det dansbandsvarning. 60-talet och 70-talet kommer därnäst. Då utvecklades rocken till något stort som även en jazzman kunde ta till sig

[Ranefjord]

Jag valde till slut 90-talet, och det gjorde jag av nostalgiska själ. Det börjar med Nirvana - Nevermind och slutar med Boards of Canada - Music Has The Right To Children. Däremellan finns hur mycket bra musik som helst.

[PekkaJohansson]

Har ni noterat att 80-talet leder omröstningarna om både bästa och sämsta musikårtionde?

Glömde att berätta att jag förstås gav min röst åt 60-talet som bästa årtionde!

Mvh Pekka

[dimitri]

Det var en veritabel explosion på 50-talet
Bird, Dizzie, Miles, Stan, John Coltrane, Bill Evans, Clifford Brown, Doris, Peggy, Ella, Sarah, Max R, Gerry, Art, Chet, Dexter, Charlie M., Thelonious, MJQ (John L, Milton J,), Cannonball, Flannagan mm.
Det var ett omvälvande årtionde. Om man gillar jazz, vill säga.
Dimitri

[Bill50x]

Det var en veritabel explosion på 50-talet
Bird, Dizzie, Miles, Stan, John Coltrane, Bill Evans, Clifford Brown, Doris, Peggy, Ella, Sarah, Max R, Gerry, Art, Chet, Dexter, Charlie M., Thelonious, MJQ (John L, Milton J,), Cannonball, Flannagan mm.
Det var ett omvälvande årtionde. Om man gillar jazz, vill säga.
Dimitri

Ja, det är just det. Dvs valet av årtionde är nog i hög grad kopplat till vilken musik man gillar och när man växte upp. Tycker man inte om rap, hiphop och synt har ju åttitalet inte mycket att komma med.

Många av mina vänner fick barn under slutet 70 början 80 och för dom är ju all musikalisk utveckling överröstad av barnskrik, blöjbyte och leka curlingföräldrar för ganska många år framåt. Nu när barnen står på egna ben börjar intresset vakna till liv igen och så försöker man koppla ihop de sista åren med Genesis, Zappa, The Who, Bowie etc (jag pratar 70-talet nu...) med dagens musik. Det man minns från 80- och 90-talet är det mest populära som spelades på radio/tv

För mig skedde den musikaliska språngbrädan på 60-talet. Kanske inte så mycket för musiken i sig (trots att det gjordes mycket bra då, men det gör det idag också) utan för att musiken blev en bärare av ungdomskulturen. Ungdomar blev en maktfaktor och en sort i sig, inte bara unga vuxna. Idag finns det ju ungdomar som passerat 50-strecket

Men det finns mycket bra musik inom alla årtionden, så jag har inte röstat. Personligen tycker jag nog att 80-talet har givit mig minst, i synnerhet sista halvan. Men det var ju då CD´n slog sig in och sådana köpte jag inte på den tiden....

/ B

[MusicMan]

Jag röstade på 90-talet eftersom det är från den perioden jag har flest bra skivor. Detta beror nog till stor del på att 1990 var jag 11 år och 20 1999. Det är under denna period min musiksmak skapats helt enkelt och det förefaller sig då helt logiskt att det är musiken som skapat min smak som bäst faller mig i smaken.

[IngOehman]

Intressant plädering för synthmusikens förträfflighet, Max! Men jag vill nog hävda att både 60- och 70-talet erbjuder mer i form av utveckling och experimentlusta än vad någonsin 80-talets artister mäktade med - trots teknikutvecklingen. Medan 80-talet kännetecknas främst av synth, heavy metal och hip hop, är antalet subgenrer närmast oräkneligt under ffa 60-talet. Poprevolutionen från Beatles genombrott och framåt ändrade en hel värld, både genom den mer lättsamma popen under tidigt sextiotal till psykedelikan under årtiondets andra hälft. Från ca 1967-75 fanns en förändringskraft, ett helhetstänkande och en episk ådra som funnits varken förr eller senare i pophistorien - såväl bland hårdrockens pionjärer (Deep Purple, Led Zeppelin, Black Sabbath), symfonirockselefanterna (Genesis, Yes, Pink Floyd), de tidiga ambientartisterna (Jean-Michel Jarre, Kraftwerk) och i mainstreamrocken (Elton Johns tidiga alster). Också punken och new wave-musiken som föregick 80-talet (ca 77-82) känns mer viril än det som kom senare. Intressant att notera är att också många 80-talsartister gjorde sina bästa alster före just 82-83. 80-talet som helhet hade sina ljuspunkter och ett antal mycket goda poplåtar men bleknar i jämförelse med mycket annat - åtminstone i mina öron.

För övrigt var 80-talet ett ganska dystert årtionde i många andra avseenden, men det ska vi inte gå in på här...

Med vänliga pophälsningar

Pekka

Håller med om varende ord!

Har ni noterat att 80-talet leder omröstningarna om både bästa och sämsta musikårtionde?

Glömde att berätta att jag förstås gav min röst åt 60-talet som bästa årtionde!

Mvh Pekka

Det tror jag är lätt att förklara.

Låt mig vara lite provocerande:

De som växte upp med 80-talsmusiken (rätt många på ett forum får man förmoda, eftersom forumande är en företeelse som domineras av 30-åringar) röstar av nostagiska skäl på 80-talet när de jämför jämfört med senare år, och då de är så dåligt insatta i tidigare musik kommer inte med av det skälet.
Okunskap om musikhistorien var ju en av de siginfikantare trenderna som odlades under 80-talet: Det är det första årtionde med musiken ultrakommerialiserad - så till den milda grad att det under den perioden inte spelades äldre musik alls!

Denna historielöshet har inte funnits varken tidigare eller senare.
Inte konstigt att de som växte upp på 80-talet är lite blinda för övriga perioder.

De andra här på forumet, som har en bredare erfarenhetsbank, kan friare ventilera sin subjektiva smak, mera oskadade av indoktrinering, och således fördelas rösterna för "bästa årtionde" mera jämnt mellan de andra alternativen.
När dessa människor skall rösta på sämsta årtionde emellertid, är samstämmigheten om att det var just 80-talet desto större!

Vad sägs om den provokationen?


Vh, iö

[Slartibartfast]

...
Vad sägs om den provokationen?


Vh, iö

Provocerande! Jag å andra sidan kan inte med den där hemska 80-talsmusiken eftersom jag fick nog redan då (trots min ringa ålder som inflikats). Men helt klart var det lite bökigt att välja när jag valde bästa decenium, det föll sig till sist som så att eftersom jag har fler nya än äldre plattor (oberoende vem som inspirerat de nyare banden) så blev 70-talarna nedröstade. Ingen avliden men en Weather Report-platta blev så omskakad av händelserna så den fick åka akut till spelaren..

Mvh Jocke

[Nattlorden]

Inte konstigt att de som växte upp på 80-talet är lite blinda för övriga perioder.

Tja, jag kan inte svara för andra, men eftersom jag växt upp på föräldrarnas skivsamling så tycker jag nog inte det stämmer. Säkert mer än jag som inte varit primärt en radiolyssnare.

Det är ingen naturlag att bara för att man gillar Sinatra, Elvis, Little Walter, Louis Armstrong, The Band m.fl väldigt skarpt (som jag gör!) inte skulle tycka att t.ex. Nik Kershaws' "The Riddle" är en bra mycket bättre låt än något dessa giganter presterat.

Snarare tycker jag nog det är rätt beklämmande att en massa suverän musik skall rackas ned på för att de valt syntetiska instrument för sitt musicerande.

Jag är helt övertygad om att hade Mozart fått välja mellan en symfoniorkester och en Yamaha DX-7, så hade han tagit DX-7:an.

[IngOehman]

Som sagt, det var ju en provokation.


Vh, iö

- - - - -

PS. Att 'the riddle' är en intressant oh suggestiv låt med faschinerande harmonik och intressanta vändningar är sant, men mest intressant är att den kom under en period då det mesta var ohyggligt mycket sämre, så den stod ut som ett fantastiskt unikum.

Hade samma låt kommit på 70-, 90- eller 2000-talet skulle man förstås ändå köpt den, men tänkt mera "ännu en bra låt". Nu när den dök upp på 80-talet var den snarare en oas. Inte den enda, men rätt få var de allt.

Även om man försökte intressera sig för all ny musik som släpptes under detta tragiska årtionde kunde det gå månader mellan de glada överraskningarna.

[Nattlorden]

Som sagt, det var ju en provokation.

Känner mig inte ett dugg provocerad. Bara kul, ju!

[andy_inaktiv]

Hej

Jag tycker all musik har en viss färskvaro-stämpel på sig.

Det finns 50- 60-talsmusiker som kanske spelar sin bästa musik idag!

Alla årtionden har haft sin skitmusik. mer eller mindre.

Musiken är ju en konstform.Jag tycker nyskapandet alltid kommer i första rum.

Mvh Anders

[Zeebop]

aló...

Växte själv upp med -80tals musiken, har ofta undrat vad som gick fel.
Kanske att det blev sånt teknikfrosseri. Då tänker jag både på hårdvara och musiker ...mycket innehållslös ekvilibrism!
Tyckte t.ex. det var rätt skönt när Grungen kom, och helst utan några jäkla gitarrsolon (fick nog tillslut av racersolon).
Kom ju naturligtvis en heldel bra, men svagt i jämförelse mot t.ex -70/-60/-90/.
Håller med Pekka å I.Ö i det stora hela
Men jag röstar väl på -70 dårå...


mvh/zeebop

[ptr]

Valet : "None of the above" saknas!

Den bästa musiken är inte skriven ännu!

/ptr

[Nils_inaktiv]

skön inställning ptr. jag har också hopp om framtiden, vad gäller musik iaf. fan vad klyven man är då, 70-talet eller 90-talet eller 2k-talet .. svårt val.. jag måste tänka på det lite till. på 70-talet kom ju massa klassiker. och nu (90/00) så görs det massa bra musik också.

[mikke_musik]

Vafasen klickar man i om man gillar Bach och Mahler?

Av de givna alternativen blir det nog 50-talet först (Dimitri har redan motiverat varför), med 90-talet som silvermedaljör (1994 är en bra årgång med t.ex. Leftfields megahit Leftism) tätt följt av 2000-talet på tredje.


PS Öhman: Är din fråga "Välj det bästa musikåttiondet av de följande:" månne en Frediansk lapsus?

[Jax]

För mig är det 1967-1982 eller nåt så jag röstade 70-tal.

Rap, hiphop, trance m.m. har aldrig fallit mig på läppen. Inte heller punken.

[JohanS]

Kan ju inte bli annat än 70-talet.

Såväl countryn, reggaen, proggen, vismusiken, hårdrocken (med viss reservation) och punken (med sina föregångare) hade sin storhetstid under detta decennium. Har gjorts bra musik både före och efter, men aldrig i så stor utsträckning.

[IngOehman]

Tycker du glömmer popen - som under 70-talet var kliniskt befriad från schlager-äckel. Till och med schlager-musiken var mindre schlager-äcklig! Alla minns väl 'dinge-dong' med gruppen 'teach in' från holland?

Egentligen tycker jag att det riktiga storhetstiden var 1974 - 1979, men fram till 1982 kom det trots allt guld i rimligt flöde.


Vh, iö

[IngOehman]

Öhman: Är din fråga "Välj det bästa musikåttiondet av de följande:" månne en Frediansk lapsus?

Nej, bara en konsekvens av att knapparna sitter bredvid varandra på tangentbordet.

Jag tycker dessutom att man får titta rätt noga på resultatet på skärmen för att se skillnaden.


Vh, iö

[Magnuz]

60-talet så klart. Motiveringen har redan Pekka avklarat. Annars har förstås Dimitri en poäng också, men vill man ha bredd är det nog 60-talet som gäller.

[viktor]

Tänk om chefsideolog Öhman lagt ner lika mycket energi på att författa material till MoLten som att skriva här. Nr 2 skulle vara ute i Juli....visst!!!
60-tal såklart.

[Vee-Eight]

Skulle velat rösta på alla förutom 80-talet, som enligt mitt tycke endast seglade med på 70-talet. Speciellt svart musik från 50-tal, tidig RnB och radio-jazz samtidigt som Miles, Coltrane, Mingus, Evans etc. 60-talet är för mig viktigt först mot slutet, den psykadeliska rocken etc. 70-talet hade heller inte mkt att komma med utan synthen, hårdrocken och givetvis radiorock som ELO, Chicago, Dire Straits etc. 90-talet är för mig årtiondet för techno, trance, Big Beat, dub, house, grunge, folkrock, återfall till tidigare hårdrock från en miserabel tur via pudelhockey.

[Nattlorden]

Egentligen tycker jag att det riktiga storhetstiden var 1974 - 1979, men fram till 1982 kom det trots allt guld i rimligt flöde.

Låter som du är ABBA-fantast...

[Blue]

80-talet har något som inte andra årtionden har...

Det handlar nog om entusiasmen som fanns då. Man blickade framåt istället för bakåt. Man struntade i om det man gjorde skulle hålla om ett par år. Det var här och nu som gällde. På gott och ont.

Det finns magisk 80-talsmusik men det finns även värdelös sådan. Inspelningsmässigt är det väl sällan frågan om några riktiga höjdare. Men det typiska 80-talssoundet kan i min mening absolut ha sin charm. Till mycket av den här musiken känner jag någon form av svårgreppbar hatkärlek...

Men för mig är den bästa musikperioden hittills inte ett årtionde utan perioden mellan 1966-1973. Vikten av den musikaliska utveckling som ägde rum då är nästan omöjlig att överskatta.

[Bill50x]

Saxat ur Ny Teknik:

"Robert Moog som skapade den moderna synten dog igår i sitt hem i USA. Han var bland annat den första person som i egenskap av ingenjör tilldelades det svenska Polarpriset." Läs mer här:
http://www.nyteknik.se/art/41590

/ B

[AndreasArvidsson]

jag valde 80 av några anledningar
det var då som metalen började riktigt
säger bara judas priest, helloween, kreator, running wild
alla mina fav band började då förutm judas men dom gjorde sitt bästa material på 80