Jag hade möjlighet att lyssna på kvällens artister under fredagen, dvs från och med Marianne Faithfull. Hon var onekligen lite trött och kompbandet hade kunna varit bättre. Stompigt och kort ljud, ingen klang alls. Varierade dock rätt kraftigt beroende på var man stod. Som vanligt lätt det bäst runt mixer-tältet, men det fanns spottar runtomkring festivalområdet där det lät lika bra.
MF hade dock kvar sin magiska röst och en ikon är alltid en ikon. Bra låtar gör inte saken sämre. Men bra medmusiker hade onekligen lyft det hela ännu ett par snäpp. Eller var det en bättre ljudtekniker/mixare hon hade behövt?
Patti Smith fick till det mycket bättre och hon lever lite mer i nuet än vad MF gör, trots att de är i samma ålder (65). Jag har till och från lyssnat på PS sedan hennes album Easter som kom -78 och konserten var väl mer eller mindre en kavalkad därifrån men även Gloria från debutalbumet. Mycket bra konsert av henne!
Antony & The Johnsons, förstärkta med Sveriges Radios symfoniorkester var en mäktig upplevelse även om det tog ett tag innan musiken satt som den skulle. Lite onödigt långt mellansnack med många upprepningar, det verkade vara en spontan historia istället för att han hade skrivit ihop något kort och slagkraftigt. Han har en viss förmåga att bli pompös och smörig, får akta sig för att inte bli en ny Demis Roussos
På lördagen hann jag bara med Ane Brun och Emmylou Harris, sedan var det dags för jobb...
Ane Brun går från klarhet till klarhet, nu kan hon tom röra sig på scenen! Musiken skitbra, ljudet likaså. Hon kommer bli något stort.
Emmylou Harris var en besvikelse. Inte för att hon på något sätt var dålig men för att hon enbart fokuserade på country-sidan. Jag gillar hennes rockiga sida mycket mer. OK ljud var det dock och för dom som gillar country var det säkert en positiv upplevelse. Den tredje damen för övrigt inne på sitt 65:e år
Tinariwen och Laleh hörde jag tyvärr bara på avstånd vid entrén så dessa kan jag inte uttala mig om. Men Laleh brukar leverera och jag misstänker att ljudet var starkt beroende på var man befann sig.
Söndagen var jag ledig men lyckades typiskt nog missa Anna von Hauswolffs framträdande
Men alla jag pratade med tyckte det var en mycket bra akt.
Fatoumata Diawara från Mali var en klar, och positiv, överraskning! Sicket energiknippe. Sjöng fantastiskt bra, bra medmusiker där speciellt basisten stack ut. En klar höjdare. Men en festivalartist, är inte säker att jag skulle gilla musiken lika mycket strömmande ur mina högtalare.
iamamiwhoami var också en överraskning, men med helt annan musik. Lika dansant dock och med klart spännande koreografi. Hennes musik tillhör den genre som för mig kan bli lite långtråkig hemma i stereon men lyfte klart när man kunde vila ögonen på Jonna Lee. Lite mer kött på benen kunde inte skada dock
Ganska bra ljud där jag stod och det kom några rejäla byxfladder ibland.
Och så var det dags för ytterligare en ikon, Buffy Saint Marie. Fantastisk artist, vilken utstrålning! När man ser och hör henne på scenen är det svårt att tro att hon är över sjuttio år. När hennes rockiga första låt kom var det många yngre som förvirrat slog upp DN´s programblad och började kolla vem detta var
Även här bra ljud, tycker jag.
Björk, ja. Vad ska man säga. Ja, första låtarna var ju rena katastrofen. Stod lite till vänster om scenen, ganska nära, och hörde varken henne eller trummisen. Det enda som hördes vara kören och någon form av basgång som rullade runt. Efter att vi flyttat på oss (gissa vart
) så blev ljudet bättre och man kunde uppfatta såväl Björk som övriga musiker. Fantastisk ljusshow men det kändes lite påklistrad. Levde sitt eget liv och hade ofta inget med musiken att göra. Men ett av de sista numren som var dedikerat till vulkanen, vars namn jag aldrig lär mig, var ett mäktigt stycke. Tror nog att hon överskred tillåten ljudnivå rätt rejält där
I övrigt tror jag att hennes ganska seriösa musik skulle må bra av en lite mer modest visuell inramning.
Generellt skulle jag vilja säga att ljudet ofta var OK men tyvärr alltför ofta för bastungt. Kanske medvetet för att kompensera för den relativt låga ljudnivån. För mig var dock ljudnivån perfekt, det behövdes inga öronproppar och inte sjöng det i skallen efteråt heller. Problemet de hade var att ljudet varierade så mycket inom ett relativt litet område. Högre ljud hade inte löst det problemet, de frekvensmässiga variationerna hade ju varit desamma.
Allt som allt dock en mycket trevlig helg och det var faktiskt skitkul att jobba som volontär. Det tänker jag göra fler gånger om tillfälle ges.
/ B
av attikok » 2012-08-02 13:11 
