men ikväll när jag återhörde Magnus Öström, den här gången på CD, häromsistens var det live, så blev jag tårögd.
Jag hade inte klarat av att höra på "Ballad for E" direkt efter "Weight Of Death", big boys don´t cry och det hade jag nog gjort då. Så jag har halva CD´n kvar och ändå vill jag utnämna den till årets skiva i min samling. Det står att den gjordes 2011, men jag hörde inte talas om den förrän för en knapp vecka sedan, när Öström spelade live i Brunkebergsparken. Nu har jag den och jag kommer att spela sönder den, så jag behöver nog ett par exemplar till... Kommer att ge bort den till musikälskare och jazzhatare så fort jag får tillfälle, en stående present från mig framöver. Ni som inte får den av mig, gack och köp! Ni kommer inte att ångra er. Är jag imponerad? Nä... jag är exalterad, lycklig, rörd, berörd.
Edit: http://www.magnusostrom.com/sound.html
