Var finns dagens Ebba Grön

[Max_Headroom]

Aldrig har det väl behövts politiskt engagerad musik som står upp mot överheten. Men var finns den idag?
Vi har i Spanien (eller hade, jag har inte koll på läget nu) Ska-P. Jag står inte alls bakom alla deras ställningstagen som t.ex. drogromantiken. Men ändå, jag menar att dom behövs, fyller en funktion.

Resten då? Vad finns i Tyskland och England? Danmark? Italien?

[Objektivisten]

Pussy Riot?

[aisopos]

Jag saknar också det.
Musikartister borde väl ha minst lika mycket politiskt intresse som folk i allmänhet.

Jag vill lite försiktigt försöka skylla på två saker:
1. Merparten av denna musik uppstod i flower power-vågen. 1968,
kommunism vs kapitalism i kalla krigets skugga, osv osv
Det var en annan värld då, med mycket motsättningar, världskriget i ganska
gott minne, vietnamkriget pågående. Färgstarkare politiker.
Kärnkraft nej tack, kollektivboende osv osv.
Någon gång under sent -70tal tidigt 80 så ebbade allt det sakta ut.
Och kapitalismen tog över, fri kreditgivning, mindre samhällsmotsättningar,
lite mer yta och glitter osv.

Det blev liksom inte samma utrymme för att göra låtar med kraftfullt politiskt
tema, i alla fall inte på bekostnad av en fin välslimmad musik.


2. Skivbolagen.
Det har aldrig varit i deras intresse att artisterna ska föra fram politik, det
kan accepteras så länge det säljer skivor, men skivbolagen har säkert i allmänhet
smått bromsat det politiska innehållet, ängsligt sneglande på opinionen och
försäljningssiffror och att helst undvika att stöta sig med någon.

Och för att komma fram som artist har man varit tvungen att gå genom skivbolagen
och då har dom haft makten över filtret.



Nu ökar samhällsklyftorna, i hela västvärlden åtminstone. Och skivbolagen
börjar tappa makten över lanseringen av artister, iom internet.
Så jag spår att vi får se en sakta ökning av politisk musik.



Max, din första mening är minst sagt kryptisk. Jag tror nog jag förstår vad
du vill säga. Men vill du slippa två sidor med inlägg av faktiskt-diskussion
över vad det kan betyda ska du nog ändra lite.

[Evil_Homer]

Alla rappare?
Finns väl hur mycket aggromusik som helst egentligen.

[jeff_belowski]

The Knife? Går det att skriva mer på näsan än detta?
http://theknife.net/

[phloam]

Ministry - "The Last Sucker" är deras sista album, från 2007 så kanske inte "idag", men även det mycket politiskt och anti-Bush osv.

[ChristianAndersson]

Kapten Röd, fast de ingår nu i poptoppen

[Jocke]

Jag saknar också det.
Musikartister borde väl ha minst lika mycket politiskt intresse som folk i allmänhet.

Jag vill lite försiktigt försöka skylla på två saker:
1. Merparten av denna musik uppstod i flower power-vågen. 1968,
kommunism vs kapitalism i kalla krigets skugga, osv osv
Det var en annan värld då, med mycket motsättningar, världskriget i ganska
gott minne, vietnamkriget pågående. Färgstarkare politiker.
Kärnkraft nej tack, kollektivboende osv osv.
Någon gång under sent -70tal tidigt 80 så ebbade allt det sakta ut.
Och kapitalismen tog över, fri kreditgivning, mindre samhällsmotsättningar,
lite mer yta och glitter osv.

Det blev liksom inte samma utrymme för att göra låtar med kraftfullt politiskt
tema, i alla fall inte på bekostnad av en fin välslimmad musik.


2. Skivbolagen.
Det har aldrig varit i deras intresse att artisterna ska föra fram politik, det
kan accepteras så länge det säljer skivor, men skivbolagen har säkert i allmänhet
smått bromsat det politiska innehållet, ängsligt sneglande på opinionen och
försäljningssiffror och att helst undvika att stöta sig med någon.

Och för att komma fram som artist har man varit tvungen att gå genom skivbolagen
och då har dom haft makten över filtret.


Nu ökar samhällsklyftorna, i hela västvärlden åtminstone. Och skivbolagen
börjar tappa makten över lanseringen av artister, iom internet.
Så jag spår att vi får se en sakta ökning av politisk musik.

Max, din första mening är minst sagt kryptisk. Jag tror nog jag förstår vad
du vill säga. Men vill du slippa två sidor med inlägg av faktiskt-diskussion
över vad det kan betyda ska du nog ändra lite.

Tycker du gör en bra sammanfattning!

Är det inte så att vi är rätt trötta på budskap numera? Företag som tigger våra pengar och präntar in sitt varumärke i våra medvetanden? Jag skulle vilja sätta in upproret i rock´n roll-historien mer som politiska handlingar är som slagord... Tycker att upproren återkommer rätt regelbundet... ungdomskulturen på 50-talen, gränsöverskridandet på 60-talet, proggen, punken, indie och nu digitaliseringens demokratisering (vet inte vad man ska kalla den här tiden ur ett musikperspektiv). Processer som alla sätter sig upp mot det etablerade samhället och får utvecklingen att ta en ny riktning.

Polariseringen av samhället finns inte alls kvar på samma sätt - vi är alla del av kapitalismen med bolån och pensioner... Samtidigt är samhället mycket svårare att förstå och rå på... inget är egentligen tydligt längre...

Kent har ju uttryckt att de tackar A-kassan för att de kunde satsa på musiken... Många ungdomar är arbetslösa i Europa nu - de har tiden, ilskan och det kostar inga stora pengar att göra musik längre. Gissar att vi snart kan följa en trend av ilskna ungdomar som gör musik!

[phloam]

Lättare att komma med exempel om man breddar/definierar vad som avses med "Idag"

Finns mycket bra "modern" politisk musik som i vissa fall är mer angelägen nu än när den kom...!

Inte minst vad gäller miljöfrågor, om det är ok här? Det är väl kanske den viktigaste politiska frågan som finns idag.

[aisopos]

Umeå´s hardcore-scen var(/är?) väl ganska djurrätts-politisk?

Jag har dock inte lyssnat något på det, så jag går bara på hörsägen ...

[Jansson]

Ebba Grön var politiska posörer.
De fortsatte bara i samma spår som den intellektuella elit som proggrörelsen redan hade representerat.
Ebba Grön hade inget eller mycket lite att säga till den unga generationen av sin tid.

[roggaro]

äsch! tiden lider och vi med den.. får bara ont i huve't, sorry jansson

[Jocke]

Ebba Grön var politiska posörer.
De fortsatte bara i samma spår som den intellektuella elit som proggrörelsen redan hade representerat.
Ebba Grön hade inget eller mycket lite att säga till den unga generationen av sin tid.

Det var kanske inte riktigt samma människor som var ungdomar 1968 som 1980... Var en konsert när jag var typ 24 och var då bland de äldsta...^^

[Jansson]

äsch! tiden lider och vi med den.. får bara ont i huve't, sorry jansson

Roggis.

[roggaro]

äsch! tiden lider och vi med den.. får bara ont i huve't, sorry jansson

Roggis.

i källar'n i m-lund hände de saker

[Jansson]

Ebba Grön var politiska posörer.
De fortsatte bara i samma spår som den intellektuella elit som proggrörelsen redan hade representerat.
Ebba Grön hade inget eller mycket lite att säga till den unga generationen av sin tid.

Det var kanske inte riktigt samma människor som var ungdomar 1968 som 1980... Var en konsert när jag var typ 24 och var då bland de äldsta...^^

Jag var bara sju år i -68.
Förstår intellektuellt hur viktig den var för din generation.

[Jansson]

äsch! tiden lider och vi med den.. får bara ont i huve't, sorry jansson

Roggis.

i källar'n i m-lund hände de saker

Det kan du ge dig fiskbullen på.

[roggaro]

javisst! vi ordnade ju riktiga 'rock konserter' å sånt i närområdena... jag va yngst knappast i målbrottet och va en naturlig Mick Jagger

EDIT: akta min posträkning nu...

[Jansson]

javisst! vi ordnade ju riktiga 'rock konserter' å sånt i närområdena... jag va yngst knappast i målbrottet och va en naturlig Mick Jagger

Åh! Svunna tider, R. Svunna tider.

[Jocke]

Ebba Grön var politiska posörer.
De fortsatte bara i samma spår som den intellektuella elit som proggrörelsen redan hade representerat.
Ebba Grön hade inget eller mycket lite att säga till den unga generationen av sin tid.

Det var kanske inte riktigt samma människor som var ungdomar 1968 som 1980... Var en konsert när jag var typ 24 och var då bland de äldsta...^^

Jag var bara sju år i -68.
Förstår intellektuellt hur viktig den var för din generation.

Jag var inte mer än ett par år äldre än du men progg-generationen var unga vuxna... fattar inte hur du kan dra sådana slutsatser kring dem när du var 8 år när det begav sig...

[roggaro]

han visste vem jag va intuitivt fatarru väl

[Jocke]

han visste vem jag va intuitivt fatarru väl

Åh f*n...

[phloam]

Om vi nu ska tala om forna tider så är det kanske inte alla som är medvetna om hur "politisk" rave-rörelsen var på 90-talet. Inte uttalat, men helt plötsligt fanns en kultur som hade helt andra värderingar än prylsamlande 60-talister, som stod för nånting som etablissemanget upplevde som djupt hotfullt.

"Rave var 90-talets Punk" sa de i "Ström åt Folket"-programmet hörde jag, och så var det på sätt o vis - en rörelse berörde nåt fundamentalt, som visade att det fanns alternativa levnadssätt än det materialistiska tillväxt- och konsumtionssamhället. Inga flummiga orealistiska hippies (jo en del kanske, speciellt gamla proggare som hakade på ) utan målmedvetna ungdomar med internet och en musik som kunde förflytta berg.

Inte undra på att Thatcher i England fick total panik och lagstiftade mot grupper av människor som dansar till repetitiv musik, eller att man i Sverige stormade fester med polis och tog till "Rejvkommissionen".

Rätt märkligt att det fick passera så obemärkt, men media var ju behjälpliga att utmåla rörelsen som en trist "drogkultur". Vilket ju inte var riktigt sant. Jag väntar förresten fortfarande på att "Ölkommissionen" ska dyka upp på lokala puben och kolla läget.

[Jocke]

Om vi nu ska tala om forna tider så är det kanske inte alla som är medvetna om hur "politisk" rave-rörelsen var på 90-talet. Inte uttalat, men helt plötsligt fanns en kultur som hade helt andra värderingar än prylsamlande 60-talister, som stod för nånting som etablissemanget upplevde som djupt hotfullt.

"Rave var 90-talets Punk" sa de i "Ström åt Folket"-programmet hörde jag, och så var det på sätt o vis - en rörelse berörde nåt fundamentalt, som visade att det fanns alternativa levnadssätt än det materialistiska tillväxt- och konsumtionssamhället. Inga flummiga orealistiska hippies (jo en del kanske, speciellt gamla proggare som hakade på ) utan målmedvetna ungdomar med internet och en musik som kunde förflytta berg.

Inte undra på att Thatcher i England fick total panik och lagstiftade mot grupper av människor som dansar till repetitiv musik, eller att man i Sverige stormade fester med polis och tog till "Rejvkommissionen".

Rätt märkligt att det fick passera så obemärkt, men media var ju behjälpliga att utmåla rörelsen som en trist "drogkultur". Vilket ju inte var riktigt sant. Jag väntar förresten fortfarande på att "Ölkommissionen" ska dyka upp på lokala puben och kolla läget.

Har faktiskt inte tänkt på det på det sättet - hade du knutit samman rave och politik utan förklaring hade jag osökt kommit att tänka på Gudrun... Man ska nog inte förvänta sig att det upproriska eller politiska alltid tar sig uttryck av att någon skriker slagord från en scen...

[phloam]

Jo det var ju den grejen som Gudrun på nåt sätt luktade sig till, men det var rena skämtet - hon förstod inte att technoscenen inte handlade om partipolitik eller vänster/höger, det var mer en företeelse på djupet som inte lät sig mutas in av flörtande partiledare.

Hon ska ha credit för att hon som person kanske intuitivt kände att här fanns nåt som förtjänade att lyftas fram - men det blev inte så i praktiken, bara ett komiskt raggningsförsök.

Det var det som var det fantastiska med rave-scenen - att man kände att det var nåt större, nåt som mer handlade om vad vi gör med våra liv än nåt annat. En andra "summer of love" kallades det, fast denna gång kunde det kanske bli nåt substansiellt av det.... men de drömmarna krossades effektivt av media och stat som inte ville veta av några samhällssubversiva rörelser. Tillbaks till grottekvarnen, marsch pannkaka. Ni ska drömma om prylar, inte inre resor och sån skit.

[HK430]

Som någon sa innan mig, de politiska budskapen har bytt genre en del under åren. Idag tror jag främst att den samhällskritiska och lite politiska musiken uttrycks i hip hop/reggae. Nu råkar ju den musiken även handla en hel del om fest och cannabis vilket kanske blir lite tjatigt i längden.

exempel:
Låt om hur lite vi egentligen vet
http://open.spotify.com/track/6BOI91G67gHeuX6cMZmYSh

Låt om den svenska mentaliteten
http://open.spotify.com/track/1rlBWV91hOwOicu9KFjGgV

En låt om hur storbolagen inte hjälper människor om de inte vinner på det
http://open.spotify.com/track/5QcOLPDsppsRxnN1fa8TWc

En låt om borgarblocket
http://open.spotify.com/track/4L8ne4egNLjT1CJMHrADgy

Två låtar om hur man inte får stå ut i dagens samhälle
http://open.spotify.com/track/41Z96wwmkk1fn05omryqIK

http://open.spotify.com/track/0XDLQba93BTQWl7cvxMur7


Nu kanske jag är helt ute och cyklar, skyller på att det är sent