Imelda May. Man måste ju bara älska henne. Hennes röst, hennes sätt, hennes attityd, hennes musik. MEN! Alltså, jag kommer inte ifrån det. Den där (valfritt negativt kraftuttryck) maken hon dras med, som envisas med att förstöra precis allt hon gör med sitt helt talanglösa så kallade gitarrspel... Ja, alltså bara de inspelade skivorna måste ju räknas som hustrumisshandel, på ett estetiskt plan. Ja, kanske är mina ord och min dom över honom lite väl hård och jag ber om ursäkt om jag trampar någon på fötterna. Men jag har nog aldrig upplevt att en enskild musiker kan förstöra så fantastisk musik helt på egen hand, utan att vara huvudperson. Ska man säga något positivt så är det väl inte direkt tekniken som brister. Inte heller soundet. Det är bara hans totala okänsla för låtarna, för musiken, för instrumentet. Och för sin fru, som det verkar.
/en john som ska försöka vara snäll hela dagen i morgon som kompensation för att ha utlåtit all denna kritik
