Det dunkelt sagda är det dunkelt uttänkta, eller vad säger man? Jag syftar på rubriken och jag ska nu förklara.
Ibland ramlar jag på artister/grupper som liksom bara gett ut en skiva (LP eller CD) och så finns det artister som bara sprutar ur sig skivor.
Om jag ramlar på en BRA skiva av en någon som bara har gett ut en skiva blir jag ofta ledsen för jag vill ha mer, och likaså när jag stöter på en artist som gett ut massor kan jag notera att det är för mycket utgivet för att jag ska kunna komma ikapp, eller är det mesta bara skit (karbonkopior av #1).
Tråden kunde ju handla om artisterna som liksom bara gjorde en platta och sedan inget mer, eller om de som kom ut med en första kanonplatta och sedan liksom stagnerade i ett letargiträsk.
Något jag har i åtanke är Wizard of Kansas, en Kansasgrupp från 60/70-talet som kom ut en en bra platta och sedan inget mer.
Lite inte riktigt riktigt riktigt samma är den italienska gruppen Museo Rozenbach som gav ut en ganska jobbig platta 1973 och så kommer nästa 1993 och den är så ruggigt bra att man vill ha mer.
Memories of Machines ramlade jag över en slump då jag noterade att Ropert Fripp gästspelar och det finns liksom ingen uppföljare till första (och enda) plattan Warm Winter.
Till den andra kategorin lyfter jag fram Black Sabbath vars första platta är ett underverk som sedan följs av ren djävla skit. Chris Rea är en annan som har haft svårt att hålla hög svansföring i långa loppet. Tori Amos blev väldigt jobbig väldigt snabbt.
