Filosoferar om Crookers & Major Lazer

[darkg]

Jag håller tidvis sinnet öppet för nya saker, och på senaste tiden har jag lyssnat en del på New Releases på Spotify. (Jag har heller inte något "katalogsinne", jag brukar inte ha så bra koll på artister, genrer och kategorier, kronologiskt och på andra sätt. Så ni vet var jag kommer ifrån.)

Nu snubblade jag över Major Lazer: Free the Universe deluxe och Crookers: Sixteen Chapel.

Det är två skivor med stora olikheter och likheter (subjektivt).

På sinsemellan likartat sätt tilltalar de mig trots eller på grund av samma egenhet.

Det här är i mina öron en ovanlig röra av prova bilbasen-musik och Tuffa Viktor-dravel, med mer eller mindre oslipade blippar och ploppar och trix. Först tänkte jag att det kan förstås som en slags punk, i den meningen alltså att det är drivet av en rastlös angelägenhet och att tekniska brister liksom hör till och måste höra till; respektlösheten måste respekteras och att detta är renande.

Men det är nog ett missförstånd. Det kvarstår något i det oslipade, eller snarare okonventionellt polerade, som tilltalar mig. Det är i båda fallen snyggt och drivet, i tillämpliga delar, jag menar inte punk som i garage och mäsk. Det var bara kul att använda det ordet. Kanske är det GATAN som är det som förenar (det oförenliga), där friheten och begränsningarna är så mycket större.

Här hade jag tänkt skriva mer, men jag har inget mer att komma med utom ett tvekande utropstecken och en inbjudan till kommentarer

http://open.spotify.com/album/67wzb7V0Ko4zjULNHX3INN


http://open.spotify.com/album/3xrWE49BdtEIuEmVK4hADm

[Nattlorden]

Ingen aning om detta, men provade youtube och det första jag hittade var denna:
https://www.youtube.com/watch?v=XRntN9jssN0

...och det gillade jag. Om det sedan är stiltypiskt eller jag hittade en "odd one out" vet jag inte (än).

[Tarzan]

Jag tror du är inne på någonting där ja. Jag tror att den här musiken är lite som ett svar på den extremt städade house-musiken, ta Avicii som är så producerat och snällt in i minsta detalj som ett exempel. Det lite råare blir liksom ett sätt att ta avstånd från hela summerburst-delen av genren.

[darkg]

Om jag håller fast vid den kanske sköra punk-liknelsen; när det förr gick att höra vad som var lite amatörmässigt på att det helt enkelt lät lite rått, risig inspelning, halvdåliga musiker, så gör den tillgängliga supertekniken det nu mer osäkert vad som är djärvt och djupt och vad som är ungdomliga happy- go-lucky-grejer... det är oklart vilka gränser som tangeras..?

[Tarzan]

Om punken är så djup vet jag väl inte. Den är väl mest pang på av alla genrer? Fast du kanske menar att det fanns en djup tanke bakom att den inte skulle vara så djup?

Jag antar att man måste tänka i termer av kultur och motkultur: om någonting blir mainstream så känner en grupp att dom måste manifestera sin olikhet på något sätt. Just nu finns det så otroligt stort utbud inom så väldigt många genrer att det blir svårt att definiera vad som egentligen är mainstream. Det måste kanske definieras en grupp artister som ses som mainstream för varje större genre? Och här kommer problemet: man kan antingen definiera Major Lazer och Crookers som en motkultur inom house på grund av det du tänkt på, eller så kan man se dom som en annan genre som närmat sig house och därmed närmat sig mainstream. Det som talar för det andra alternativet är att dom är så populära (Major Lazer var den mest önskade artisten till Emmaboda 2013 och fick nästan vara headline på Roskilde 2014, och Crookers är kända för deras samarbeten hej vilt åt alla kända håll).

Klurigt det här ...

[darkg]

Ja... sen tillkommer att man lätt i sin analys liksom råkar tänka att det som växer fram till en motkultur eller förnyelse ibland inte alls är en medveten ståndpunkt, inte känns så "inifrån". Eller, som i sista stycket nedan, det nya kanske försökte vara som dom andra.

Den loudnessmaxade mastringen som det talas så ofta om, apropå genre och saker som blir något de inte... var..; i det fallet verkar det ha blivit en slags stil eller norm för en stil eller en genre, den mixtekniken. Ungefär som "för högt" inställd kompressor gav upphov till ett attraktivt pumpljud - eller helt enkelt gitarrdist, som möjliggjorde allt som är heavy!

Jag trasslade nog till det där med punk onödigt mycket. Jag menar definitivt att punk är pang på; det var diy-aspekten jag for efter, de villkor av inkompetens och budget som i en cirkelrörelse definierar hur det ska vara. Dygd av nödvändigheten. Med moderna metoder av det digitala slaget kan man tänka sig en punk som låter polerat. (Då skulle man inte kalla det punk, utom i pretentiösa analyser). Bristerna / aromerna är andra men det är samma process.

En alternativ scen kanske strävar så gott den kan att likna det etablerade, men misslyckas. Under resans gång uppstår något nytt.