Dan Baird: Buffalo Nickel, CD. Att det är En soloskiva från originalsångaren och gitarristen från The Georgia Satellites går inte att ta miste på. Dels sången givetvis, men även det speciella gitarrplocket är intakt här. Rätt bra southern rock/americana här .
Skäggmanslaget: Kniviga Låtar Tillägnade Länsman I Delsbo, LP.
Jag har alldeles uppenbart hamnat i en syntpopperiod eftersom jag går omkring och nynnar på Pet Shop Boys och spelar Depeche Mode för andra kvällen den här veckan. Jag måste nog medge att "Music for the masses" är väl så bra om inte bättre än "Some great reward". Det är lite som att jämföra "Rubber soul" och "Revolver" med "A hard day's night". Så oerhört synd att alla Depeche Modes skivor låter ljudtekniskt dåligt alternativt uselt (den franska maxisingelversionen av "Love in itself" klingar dock acceptabelt). Tanken att göra en egen version av den instrumentala "Pimpf" i exceptionellt god ljudkvalitet har slagit mig.
Edit: Nu startar "Behind the wheel" och jag kan faktiskt höja 9 dB jämfört med första albumsidan (jag spelar förstås kompaktskivan) och noterar strax över 80 dB på lyssningsplats. Den påföljande "I want you" fungerar med viss tvekan utan att sänka men det blir nog inte så långvarigt på den här nivån.
Edit: Fler 80-talsskivor spelas, nu i form av George Michaels "Faith". Åter bra musik och arrangemang - och till skillnad från DM även bra sång - men likaså undermålig ljudkvalitet. Som så ofta blir det till att återgå till det gyllene 60-talet för att maximera njutningen. Men innan dess spelas åter "Love in itself", den här gången på "Construction time again" - väldigt bra albumtitel, för övrigt.
Med vänlig hälsning
Pekka
Chefredaktör Musik & Ljudteknik
Kan inte leva utan pop
Jag förknippar "Fugazi" med Marillion-albumet från 1984 men det där kan vara värt att kolla närmare. Jag har förvisso bara sett och hört några intron men jag tycker mig ana viss melodikänsla. Har du ett albumtips? Det får gärna låta lite bättre än det mesta de senaste 30 åren.
Edit: Har nu gjort en tidsresa till det förträffliga året 1969 och hör David McWilliams "The days of Pearly Spencer" som är en av sagda års absoluta höjdpunkter. Det är väl egentligen bara Peter Sarstedt och "Where do you go to my lovely" som kan konkurrera. "Aquarius" med Fifth Dimension går förvisso inte av för hackor heller - och jag höll nästan på att glömma Eleanor Bodels oförglömliga och världsbästa version av Neil Sedakas "One way ticket". Vill minnas att Bengt Palmers gjorde arrangemanget. Måste spela den nu!
Edit 2: Jag reser vidare i min tidskapsel och landar nu i år 1962. Där avnjuter jag nu Alice Babs och hennes nyinspelning av "Regntunga skyar" till ackompanjemang av Mats Olssons orkester.
Med vänlig hälsning
Pekka
Senast redigerad av PekkaJohansson 2023-03-18 03:16, redigerad totalt 1 gång.
Chefredaktör Musik & Ljudteknik
Kan inte leva utan pop
De flesta album med Fugazi tycker jag är riktigt bra musikmässigt, men kanske är albumet Steady Diet of Nothing ett av de lite mer ljudmässigt balanserade.
Tack för tipset! Jag ser till att provlyssna och håller korpgluggarna öppna i det fall albumet skulle uppenbara sig på silverskiva.
Apropå ett skapligt live-framförande spelas nu den första cd-utgåvan av "Johnny Cash at Folsom Prison and San Quentin" från 1989. Låturvalet är oklanderligt och konsertljudet är, trots en emellanåt trasig sångmikrofon, tillräckligt bra för att lyssnaren på relativt stark nivå ska kunna uppleva hur det lät när Cash och hans band trollband publiken under denna konsert bakom fängelsemurarna. Det är helt enkelt fruktansvärt bra! Bland historiens live-skivor är "Johnny Cash at Folsom Prison" ännu oöverträffad.
Den europeiska och amerikanska skivan är ljudmässigt identiska.
Med vänlig hälsning
Pekka
Chefredaktör Musik & Ljudteknik
Kan inte leva utan pop
Lördagsmorgonen fortsätter för min del i Fugazi anda, detta band från Washington, D.C. har jag återkommande lyssnat på sedan ungdomens dagar. Bandet har en specific moralisk syn på saken och ting där de är ordentligt noga med att styra över och hålla nere inträdeskostnader till deras spelningar och deras album.
Ian MacKaye, gitarrist och sångare i Fugazi är ägare av skivbolaget Dischord Record som har som främsta mål att dokumentera den lokala punk-scenen. Det handlar alltså inte om att tjäna några pengar utan snarare bevara och arkivera en kultur, och med denna attityd har detta skivbolag trots sin världsligt sett "litenhet" överlevt bättre än många stora vinstdrivande skivbolag i världen, vilket visar på att ett DIY-liknande tänk i många lägen är det mest hållbara i längden. Hans skivbolag är ett välmående företag med flera anställda där målet är att bevara en kultur, det fungerar alltså bra att helt och hållet hålla sig utanför den kommersiella "giftiga" kulturen och lyckas iallafall.
Ian MacKaye är värd att lyssna på. I nedanstående video talar han inför en publik där han är inbjuden för att berätta om det arbete han gör. Han är en skicklig berättare, han är både rolig och säger många tänkvärda saker och är en kulturbärare för den lokala musikscenen han är en viktig kugge i. Så oavsett om man är intresserad av den musik han spelar så rekommenderar jag er hjärtligt att ni tar er tid att titta på hans föreläsning.
Fantastiskt album, lyssna gärna på låtarna "Reurning The Screw", "Instrument" och "Last Chance For A Slow Dance". Duktiga musiker som gör sin grej utan några som helst påtryckningar utifrån hur de ska vara, bete sig eller "passa in".
Förbereder räkmacka, boeuf bourgignon och crème brûlée till tonerna av The Move och "Fire brigade". Sanningen att säga är det främst lyssning eftersom det mesta av maten förbereddes i går.
Med vänlig hälsning
Pekka
Chefredaktör Musik & Ljudteknik
Kan inte leva utan pop
Alan Stivell: Before Landing (Raok Dilestra), LP. Stillsam keltisk folkmusik varvas med några elektriska gitarrer. Inte helt olikt min husgud Mike Oldfield faktiskt. Albumet hette "Raok Dilestra" i original men har översatts till "Before Landing" för den internationella marknaden.
Spelar samlingen "Fish heads and tails" med den brittiska gruppen Goodbye Mr. MacKenzie. Jag är inte så förtjust i samlingar men den här inleds med en utmärkt version av "Amsterdam" - lovande! Upptäcker nu också att jag har gruppens debutalbum i skivhyllan.
Med vänlig hälsning
Pekka
Chefredaktör Musik & Ljudteknik
Kan inte leva utan pop
The Rolling Stones: Aftermath, LP. En av de bättre Stones-skivorna jag skaffat den senaste tiden. Klassikern Under my thumb är fortfarande en anthem som för mig får representera 60-talet. Öppningslåten Mothers little helper är också en höjdare. Den trodde jag att Gene Latter hade gjort då jag hörde hans version först, då även med kazoo
The Jim Carroll Band: Catholic Boy, LP. Jag bläddrade förbi denna i begagnatbacken först, då det var okänt för mig och såg "80-tals-poppig" ut. Då sade en annan skivsamlare här i staden som gillar punk att "den där ska du köpa". Och det är rätt bra new wave/punk. Det är en låt som sticker ut ordentligt, och det är People who died där Jim Carroll sjunger om vänner som dött. Trots dystert ämne svänger den oerhört.
Stan Getz, Big Band Bossa Nova (skyll inte särskrivningarna på mig, fonogrammet heter så) riktigt skönt att sköja öronen med efter förmiddagens popmusik.
av hifikg » 2023-03-16 00:37 
