Noise rock kungarna är äntligen tillbaka! Det är 26 år sedan The Jesus Lizard släppte sitt senaste album men idag kom ett litet smakprov, en låt från det kommande albumet ”Rack” som släpps september 2024, fredag den trettonde.
In a new interview with the New York Times, Yow says of the new song, “It’s got so many hooks,” admitting that he's been asking his wife, “Have we written a pop song?”
“I don’t know what pop music David Yow’s listening to,” Duane Denison tells the NYT. “I don’t think Beyoncé or Lil Nas X are going to be jealous.”
Senast redigerad av goat76 2024-06-05 17:26, redigerad totalt 1 gång.
Grave Digger: Tunes Of War, 2LP-Gatefold, Numbered (No 000672) Limited Edition of 1500 copies Flaming Coloured Vinyl. Det tog mig över 20 år att få tag på detta exemplar. Deras anthem Rebellion (The clans are marching) var med på en samling 1999. Men albumet hittade jag inte förrän 2022. Det är som vanligt tysk metal enligt mall A. De är charmiga på det viset, det är verkligen "kött-och-potatis-metal", även om texterna är pretentiösa i sitt skotska tema. Kanske särskilt i låten Cry for freedom (James the VIth). Och visst får jag fortfarande gåshud när jag hör Rebellion. Här ett youtubeklipp från Wacken (duett med Hansi Kürsch från Blind Guardian). :
The Church: Magician Among The Spirits, CD. Bandet som har hängt med mig sedan jag hörde The Unguarded moment i början av 80-talet. Jag gillar deras laid-back-stil och har köpt när jag hittat. Den här är den svartaste skivan jag hört med dem. Särskilt titellåten, som skulle kunna platsa i en David Lynchfilm. Tydligen var sångaren och basisten Steve Kilbey nere i herointräsket där, samt bolagsstrul, vilket nog kan ha påverkat stämningen i musiken.
P**n Sword Tobacco: Eld, 12". Självcensurerar artistnamnet. Enligt Discogs skall Henrik Jonsson, som artisten heter på riktigt, tagit namnet från en affär som säljer exakt dessa tre produkter . Bara innerkonvolut för att hålla produktionskostnaderna nere (?). Bra, monoton och lekfull techno på titellåten. B-sidan har två låtar som är något mer åt det lite lugnare club-hållet.
VA: Techno Trax Vol. 2, 2CD. Från technon's barndom. Här är det fortfarande blandat med både dansgolv och den tidigare elektroniska dansmusiken "New beat", som är betydligt mörkare - och bättre enligt mig, åtminstone här. Efter denna samling i serien blev det mer renodlad techno. Jag hade denna samling inspelad på C-90 kassett när det begav sig, och det var främst två dansanta låtar som gjorde att bandet trasslade till sig pga eviga återspolningar. Det var de två stora hitsen som är med här och som skulle fylla dansgolven: L.A. Style: James Brown is dead och T99: Anasthasia.
Anders Ilar & John H: Marax, EP - gul vinyl. Bra acid på en fyralåtars-ep. Låten Acidus är nog bäst här. Jag gillar hur den ökar i intensitet så smått. John H är en ny bekantskap för mig. Anders Ilar fortsätter hålla acidfanan högt och så även John H verkar det som .
Kraftwerk: Trans-Europe Express, CD. Alltså; Den minimala slingan som startar upp och ligger i bakgrunden på Europe endless för att sedan avsluta albumet på Franz Schubert och Endless endless är helt genial!
Hör Cornelis Vreeswijks mästerverk "Grimascher och telegram" på ett par OA-50.2 som jag spontanköpte i veckan och kopplade in i kväll. Jag hör förstås släktskapet med OA-52.2 och förbättringen gentemot det omodifierade paret OD-11 som stod på samma icke-optimala plats tidigare är avsevärd. Den verkliga prövningen väntar dock senare i kväll när sambon kommer hem från konsert med Rod Stewart och får skåda de svarta kuberna.
Dame Bonnet: Portamento / Dark, Slow, 7". New wave släppt 2020. Portamento låter inte så retro, då det ligger på en riktigt fet synthmatta genom hela låten. Att det sedan är gitarr i bästa Ennio Morricone-westernstil höjer omdömet . Dark, slow är nästan i samma klass. (Mitt omslag är rött);
Tangerine Dream: Lily On The Beach, CD. Kring millennieskiftet började min sökradar hitta detta band. Dels tipsades jag om dem på allmusicguide där jag kollade Mike Oldfield-skivor och då dök "You may also like.." upp. En kompis spelade också upp några bra låtar. Så vid en shoppingrunda längs St. Eriksgatan köptes denna och "Electronic Meditation". Det var visst extremerna av dem . Där "Electronic Meditation" är improviserad och högst experimentell är "Lily On The Beach" rätt slät och 80's mainstream. Inte deras bästa album att börja med alltså. "Lily.." är väl rätt hyfsad ändå, och just "beach-music" dyker upp i mina tankar. Tur jag vågade botanisera vidare efter detta .
Burg: CXXVI, EP - 200 made. Techno som både är pigg och drivig, men ändå något lågmäld. Fyra mycket intressanta spår här. Definitivt en artist jag skall leta mer alster av.
Mike Oldfield: To Be Free (The Remixes), CDMaxi - promo. Denna promo innehåller fler mixar än den vanliga blå CDMaxin. Men den blå innehåller även någon mix som inte finns med här. Tur jag har bägge .Låten To be free från albumet Tr3s Lunas mixas ordentligt, ibland så pass att endast själva "To be free-sången" i refrängen är kvar från originalet. Klubbiga techno- och trancevarianter. Jag gillar ju originalet mest men jag gillar ju något experimentella electronicagrejer också, så detta är trevlig lyssning
Ralph Lundsten And The Andromeda All Stars: Alpha Ralpha Boulevard, LP. "Great cosmic weirdness" läste jag någonstans. Lundstens musik är inte för alla kan man ju lugnt säga. Den här skivan kan närmast beskrivas som "Sago-new age" med lite folkmusik och barnprogram.
Har inlett med franskspråkig version av Nancy Sinatra på vinyl samt lite klassiskt. Nu hörs några spår från "Sound of music" - världshistoriens bästa musikal!
Edit: Spelar "Dolce vita" med Noice. Föreläste för skivaffärsinnehavaren i går om bandets inspiration av 60-tal, Bowie, punk och new wave. Syntslingan i "Dolce vita" är bara så snygg och dessutom rolig att spela - jag skickar en tacksamhetens tanke till klaviaturspelaren Freddie Hansson.
Edit: Slår på Noice andra album "Bedårande barn av sin tid" och njuter tonerna av inledande "Kan inte leva utan pop" som även den präglas starkt av Freddies insatser.
Edit: Efter en fantastisk live-inspelning i Sveriges Radio-programmet "Tonkraft" med Noice från den 23 maj 1979 spelar jag nu Francoise Hardy.
Saraya: S/T, CD. Aor-rock någonstans mellan Bon Jovi och Heart. Sångerskan Sandi Saraya har en riktigt vass röst och det är bra gitarrspel. Jag såg först videon till Love has taken its toll som då även är den bästa här, lite mer "Cinderella-bluesig". Resten är tyvärr rätt lama låtar trots sången och gitarren.
Robert Plant | Alison Krauss: Raising Sand, CD. En rocklegend (Plant) och tydligen en av de större inom country/americana (Krauss) tillsammans. T Bone Burnett var en av dem som fick igång samarbetet och är väl skaparen av plattan i stort, och han spelar även gitarr och producerar här. Det är en bra skiva och skulle kunnat vara en tidig Neil Young på sina ställen. Singelspåret Gone gone gone (Done moved out) svänger.
Blue Öyster Cult: Some Enchanted Evening, CD. Deras andra livealbum. Sju låtar, varav två covers, känns lite kort. Två av mina favoriter är i alla fall med; Astronomy och, enligt mig, kanske 70-talets bästa låt Don't fear the reaper.
Alla har varit med om det och det är bara SÅ störande: Du kommer ut på morgonen och skall åka till jobbet, men finner att några utomjordingar har käkat upp din bil (igen), så du måste gå.
Tomas Dolby gjorde ett album med titeln "Aliens Ate my Buick". Funky.
Linken går til en av videosarna, men det er en lista med hela albumet. Riktigt djupa texter!
Denna signatur är endast för privat bruk. Vänligen läs ej!
Norman Greenbaum: Spirit In The Sky, LP. Jag erkänner direkt att det var covern på Spirit in the sky med Doctor And The Medics jag hörde först. Originalet hörde jag först när jag såg filmen Apollo. Och vilket fuzzmonster den låten är! I övrigt är det psykedeliskt glad och trevlig singer/songwriter.
Crowbar: Bad Manors, LP-Gatefold. Nej, det är inte metalbandet Crowbar, utan rock and roll från '70-talets början. Det är spelglädje här minsann. Allt från just rock and roll till boogie och country. De gör inget stort intryck på mig, men lite skoj musik iaf .
Sivyj Yar: From The Dead Villages' Darkness, CD. Rysk blackgaze med lite mer riv. Både musik, titlar, textstrofer och bilder i häftet är sorgliga och uppgivna. Men i sann postrockanda lyfter musiken till något hoppfullt ibland. Snyggt gjort.
När alla vännerna gått hem inleder jag avslutningen av midsommarfirandet med världshistoriens bästa popgrupp The Beatles och världshistoriens bästa poplåt "She loves you" på relativt stark nivå i ljudrummet. Nu hörs den fantastiska ep:n "Long tall Sally" på samma skiva, "Past masters vol 1" från 1988. Ett glas rödvin och en skål smågodis bidrar till den den helfestliga stämningen.
Edit: Följer upp med Hep Stars fina tolkning av Ian & Sylvias folkmusikklassiker "Four strong winds" med den svenska titeln "Mot okänt land". Bra sång av Sven Hedlund och lysande brygga av Benny Andersson. Nu hörs Bennys och Lars Berghagens "Sagan om lilla Sofi" - bättre blir det inte! Jo, möjligen "Det finns en stad" med både text och musik av Lars Berghagen.
Edit 2: Funderade länge på om jag skulle avsluta kvällen med Kim Wilde eller Johnny Cash. I kväll drog Kim Wilde det längsta strået tack vare att brodern Rickys "I'm an austronat" diskuterades över sillunchen och att hans syntproduktioner för systern är oöverträffade ännu drygt 40 år senare. Därför hörs nu albumet "Select" på kompaktskiva från det glada 80-talet.