PekkaJohansson skrev:Det finns en tråd om Jan Johansson där dessa saker avhandlas. Den första och brusigaste utgåvan av "Jazz på svenska" är att föredra. Minns inte exakt när de olika utgåvorna kom.
Brus som varierar med musikens styrka är olidligt. Ett betydligt högre men jämnt grundbrus är att föredra, eftersom det är mycket lättare att koppla bort det ur medvetandet.
Med vänlig hälsning
Pekka
Detta håller jag fullständigt och entusiastiskt med om. Hatar när bruset åker upp och ner, så som det oftast är i den enligt mig ohörbara reklamradion.
Jag har Jazz på svenska i allra första utgåvan på vinyl. Den brusar, men vilken musik och vilken närvaro!