Musikalisk mognad

[Vovven]

Tänkte delge Er lite av mina tankar beträffande musikalisk mognad.
Jag såg dagens ljus i början sextiotalen och började visa ett intresse för muskik i slutet av detta decennium. Fick min första skiva av Hootenanny singers, den gyllene fregatt (finns kvar i samlingen). Annars var det nog först i mitten av sjuttiotalet som mitt intresse för musk tog fart. Vid denna tid nådde ju ABBA sin peak men i mina öron var allt Svenskt töntigt. Nä det var Amerikansk och Engelsk rock som gällde, Sweet, Uriah Heep, Alice Cooper, Boston, Blue Oyster Cult m fl. På något märkligt sätt sitter denna musikstil fast. Med åldern inträder dock en musikalisk mognad som tillåter en att njuta av Jazz, blues, ABBA? eller annan musik som jag tidigare ratade. När jag hör mina söners musik inser jag emellertid att min mognad inte omfattar allt för mycket av dagens ungdomars musik. Tycker helt enkelt att det alltför ofta låter för dj,,,igt. Det är ytterst sällan som jag hör något på radion som jag skulle kunna tänka mig att köpa. Tycker mig komma ihåg att min farsa sa samma sak om den musik som jag spelade i min ungdom. Det verkar på något sätt som att ens musikaliska mognad inträder vid tonåren och i många fall avstannar runt trettioårsåldern. Kan det verkligen vara så här? eller inbillar jag mig?.
Mitt intresse för vinyl är alltjämt på en hög nivå och mina inköp ökar hela tiden, fyndar runt på secon-handbutiker och loppisar. För några tior kommer jag hem med allsköns musik som sedan får snurra på skivtallriken. Sitter just ny och lyssnar på Def Leppard, å vad bra det låter.

Varma hälsningar

[Kribban]

Jag känner igen mig i mycket av det du skriver Jag är dock född i början av 70-talet och mitt musikintresse tog fart när man var 10-11 år, framför allt när man hittade mammas Luxor med tillhörande skivspelare. Mitt starkaste minne från den tiden är Härligt, Härligt men Farligt Farligt med Björn Skifs

Konsumptionen av musik tog riktig fart efter mitt första sommarjobb och musiken som inhandlades var framför allt Pet Shop Boys och Italo Disco
Idag lyssnar jag i princip på all musik förutom jazz och det tyder kanske på att man mognat som lyssnare

MVH Christer

[Rocker]

Jo även jag håller med. Är född i mitten av 60-talet. ABBA var ju töntigt. Jag lyssnade på Elvis, Sweet, Boney M mm. Numera gillar jag ABBA:s melodier, men jag gillar faktiskt mest, det jag tycke om som sen tonåring. Hårdrock och rock. Sedan har man ju upptäckt annan musik som också är bra, dvs klassisk musik, opera, visor mm. Jag lyssnar på det mesta idag.

[mapem]

För min del innebär den musikaliska mognaden att jag numera erkänner att det finns bra musik inom alla genrer och inte bara inom klassikt och jazz, som jag snobbigt nog ansåg i yngre dar.

Det enda jag fortfarande har svårt för är viss dansbandsmusik och viss electronica, samt omedveten falsksång och glissandon (även hos en del erkända artister, t ex vissa operasångare).

Men jag kanske mognar så mycket att jag till slut också gillar sånt.

[Almen]

För min del innebär den musikaliska mognaden att jag numera erkänner att det finns bra musik inom alla genrer och inte bara inom klassikt och jazz, som jag snobbigt nog ansåg i yngre dar.

Typ samma här.

(Fast jag inkluderade även brittisk prog/symfonirock och Frank Zappa i det godkända.)

[Vovven]

För min del innebär den musikaliska mognaden att jag numera erkänner att det finns bra musik inom alla genrer och inte bara inom klassikt och jazz, som jag snobbigt nog ansåg i yngre dar.

Typ samma här.

(Fast jag inkluderade även brittisk prog/symfonirock och Frank Zappa i det godkända.)

Självklart har hela tiden Frank Zappa varit med. Det är en musik som i många stycken är fullständigt tidlös.

[phloam]

Jag tror att musikalisk mognad är som att lära sig att förstå ett nytt språk.

När man känner att vissa musikstilar inte funkar, så bottnar det nog oftast i brist på kunskap och förståelse för det specifika formspråket eller vad man ska kalla det. Man känner inte till dess naturliga sammanhang, historia, budskap. Ju mer man kan om en viss musikstil, desto lättare är det att tycka om den.

Sen ger kanske tycke och smak en viss naturlig och bra utgångspunkt.

Om man är född med en viss musikalitet eller ej, det tror jag spelar mindre roll. Den kanske man kan träna upp i viss mån, men inget sånt kan ersätta kunskap och erfarehet.

Likaså är nog musikteori väldigt nyttigt rent generellt, för att kunna analysera musiken som sådan.

[PekkaJohansson]

Till phloams observationer kan läggas den musikaliska präglingen. Det är påfallande ofta - nästan alltid, skulle jag vilja påstå - som folk framhåller musik de hörde som barn eller tonåringar. Det gäller även mig själv.

God ljudkvalitet är ett bra hjälpmedel för att även senare i livet ta till sig ny musik, har jag funnit. Ju mindre störningar mellan uppförande och lyssning, desto lättare går budskapet fram.

Med vänlig hälsning

Pekka