Bara inledningskören var värd entrébiljetten. Det stycket är i och för sig bland det allra bästa som någonsin komponerats över huvud taget, alla kategorier, i hela universum.
Jag har blivit mer och mer övertygad om att passionerna skall framföras i litet mindre ensembler. Här var kören en dubbelkvartett med evangelist, och orkestern två fioler, en viola, två traversflöjter och två oboer. Som continuo violone, cello, viola da gamba, teorb och fagott.
Intresseklubben noterar, hoppas jag.
Dessutom har jag aldrig hört Johannespassionen. Så det hade varit väldigt kul.