Bill50x skrev:Det finns en hifi-importör i kungsbacka som också är orgelstämmare, kommer inte ihåg just nu vad han heter. Han menar att man inte kan stämma tonerna exakt på frekvens för då får man just "svävningar" som inte låter så bra. Vissa pipor måste man lägga aningen lite "snett" för att det ska bli bra.
Nu är jag inte nån expert på stämning, men jag vet att det är en konstart i sig. Dessutom skiljer det lite mellan olika instrument och det finns olika sätt att stämma.
Alltså, rent matematiskt stämmer de tolv halvtonsstegen bara nästan.
Nu ska vi se om jag kan få stil på det här, det här blir på slak lina:
Att oktaver låter rent kan man förstå, eftersom alla deltonerna på en ton som ligger en oktav över en annan kommer att sammanfalla med den första tonens deltoner. Man kan alltså spela en ton tillsammans med dubbla frekvensen (oktaven) och det låter bra, utan svävningar.
Sen kan man bygga på med en oktav till och man får frekvensförhållanden som ligger som 1-2-4-8-16-32... Matematiskt uttryckt blir det en serie som går som 2^n.
Sen kan man fråga sig hur man vill dela in oktaverna i mindre delar.
Om jag nu skulle vilja dela in varje oktav i 12 (jag återkommer till varför just 12 senare) delar i stället för en, så skulle frekvensförhållandet mellan två intilliggande toner vara 2^(n/12). När n=12 så har vi ju fått en oktav, och förhållandet mellan två intilliggande toner blir lika stort överallt (2^(1/12)).
Första oktaven får då frekvenserna (relativt första tonen):
2^(0/12)= 1.000
2^(1/12)= 1.059
2^(2/12)= 1.122
2^(3/12)= 1.189
2^(4/12)= 1.260
2^(5/12)= 1.335
2^(6/12)= 1.414
2^(7/12)= 1.498
2^(8/12)= 1.587
2^(9/12)= 1.682
2^(10/12)= 1.782
2^(11/12)= 1.888
2^(12/12)= 2.000
Kommer ni ihåg att toner som förhåller sig som heltal klingar harmoniskt? Då kommer ju deltonerna att hamna precis på varandra. Det roliga i tabellen ovan är att flera av talen är nästan heltalsförhållanden. Tex så är kvinten 3/2=1,5 ~1.498. Vi har kvarten 4/3=1,333 ~ 1,335, stora tersen 5/4=1,25 ~ 1,260, lilla tersen 6/5=1,2 ~1,189. Nästan heltalsförhållanden, alltså.
Provar man med andra tal än just 12 så blir det inte alls lika fina intervall. 12 råkar bara bli ovanligt bra, så bra att man nästan alltid använder det.
Om man gör på detta sätt att man delar in oktaverna i tolv lika stora intervall så får man flera toner som nästan klingar rent tillsammans. En sådan stämning kallas liksvävande tempererad.
Det lilla felet som görs kan fördelas mellan intervallen på olika sätt, och gör man det på något annat sätt än liksvävande temperatur så kommer instrumentet att låta olika rent i olika tonarter.
Ovanstående gäller instrument med harmoniska deltoner, som tex orglar, flöjter och instrument med strukna strängar (tex fiol med stråke).
Ytterligare en komplicerande faktor är att en del instrument inte har helt harmoniska spektra. Det gäller tex piano och gitarr, som är svagt inharmoniska. Spektrum är pga strängens böjstyvhet aningen sträckt, så att de högre deltonerna har en lite "för hög" frekvens. Detta påverkar hur en duktig pianotekniker stämmer ett piano.
Ett piano har dessutom flera strängar per tangent, som inte ska stämmas helt lika. Visserligen kommer de att svänga med samma frekvens pga en svag koppling mellan strängarna, men efter en stund svänger de litegrand ur fas och kopplar därmed sämre till pianots resonansbotten. Detta påverkar tonens avklingningsförlopp. Den här sortens finstämning försvinner typiskt redan efter en enda konsert.
Så, det finns flera faktorer som gör att man inte stämmer perfekt rena intervall, och hur man fördelar felen är i stor grad en hantverk. Det kräver en duktig tekniker med ett gott öra.
Har jag hört.
Så länge har jag längat efter att loudness war skulle vara över. Nu börjar jag tro att vi faktiskt är där. Kruxet är att vi förlorade.
. Ta-ta-ratta-ratta 
Experterna kan inte annat än medge att denna ramsa måste vara medfödd. det finns helt enkelt ingen annan förklaring 
Barn är förunderliga 
