Svante skrev:petersteindl skrev:Överstyrningen är vad jag kan se, varandes under 1,5 millisekund. Om detta redan ligger i inspelningen och man hade kunnat få med hela toppen genom att sänka inspelningsnivån, säg 10 dB så hade resterande tid av musiken d v s allt utom just denna 1,5 ms haft 10 dB sämre S/N alternativt lägre upplösning. Ibland måste inspelningsteknikern välja. Detta är ett dilemma som även Bertil Alving ibland måste handskas med.
Mycket inspelad dynamik innebär tyvärr också mindre headroom. Man måste, så att säga utnyttja mediets dynamikomfång för att få hög dynamik.
MvH
PS
Mja, fast är inte hela det där om "upplösning" ett ganska missbrukat resonemang? Ett riktigt implementerat digitalt medium med ditherbrus har en
brusnivå. Det är en fullständig beskrivning av felen i amplitudled. Ordet "upplösning" har också en perceptuell tolkning, som innebär ungefär "möjlighet att skilja instrument ifrån varandra". Jag tror att många felaktigt mappar det till det som en tekniker kallar upplösning i en D/A-omvandlare, dvs antalet bitar. Visst kan en hög brusnivå maskera perceptuell upplösning, men då måste bruset vara hörbart. Så svagt skalas sällan en normal CD.
Jag tror att den stora perceptuella skillnaden mellan en oklippt och en klippt version ligger i just nivån. Och jag tror att folk har så ruskigt svårt att bortse ifrån det.
Hursomhelst tycker jag att det är ruskigt osnyggt att låta en signal toppklippa. Det finns ju nästan alltid plats för att låta toppen vara kvar.
Hmm, vad gäller en
brusnivå så skrev jag faktiskt sämre S/N som första alternativ, Det betyder mer brus i förhållande till nyttosignalen d v s högre brusnivå d v s precis som även du skriver.
Sedan är det så att jag personligen anser att det där om upplösning är ett av tekniker inte fullt så missbrukat resonemang, i alla fall inte på den tiden det begav sig med dåtidens upplösning om maximalt 16 bitar. Tag en någorlunda distant inspelning av en symfoniorkester eller en kör eller en orgel. Det spektrala innehållet in i mikrofonerna över 7 kHz är då dryga 30 dB lägre än vid 100-500Hz. Denna spektrala nivåskillnad innebär en sämre upplösning i bitar räknat i diskanten, som visserligen med pålagt ditherbrus innebär en brushöjning. Det är därför som det även finns/fanns emphasis i CD-standarden; idag används inte emphasis och D/A omvandlare har vanligen ej deemphasis. I den digitala erans begynnelse fanns det inte sådana förnämliga knep och knåp som det finns idag d v s angående dither

Dagens inspelningar har helt andra förutsättningar att bli bra, men tråden gäller ju en urtida digitalinspelning. Nu är det så att denna överstyrning skulle kunna ha skett vid manipulering efter själva inspelningstillfället och då kommer saken i ett helt annat ljus, men vid inspelningstillfället uppstår det en praktisk valsituation.
Hur vet en inspelningstekniker var han/hon skall sätta inspelningsnivån? Jo, musikerna får spela en provtrudelutt

av det starkaste partiet eller partierna, sedan kan man ställa nivån. Jaha, and then what? Ja, nu kan ju inspelningsteknikern välja hur många dB han skall ha som overhead, t.ex. 3 dB. Om musikerna, vid skarpt inspelningsläge d v s vid tagning spelar med större inlevelse och dynamik så kan det bli överstyrt – om de inte spelar med större inlevelse så är sannolikheten god för att överstyrning skall undvikas. I praktiken händer det, vid en överstyrning, att inspelningsteknikern kan och bör/får göra en omtagning under förutsättning att det inte är en livekonsert med publik förståss.
Musikerna skall vid omtagning i så fall spela denna trudelutt igen. Varje framförande är att betraktas som en ny autentisk händelse som troligtvis inte på ett identiskt samma sätt kan återupprepas. Skall musikerna denna gång spela lite mer återhållet eller spela som förut? Hur skall nivån sättas vid omtagning? Vad gäller? Man kan välja att sänka nivån något vid omtagning och be dirigent och musiker att spela med samma djävlaranamma som förut

Sedan kan man i efterskott klippa ihop dessa två tagningar och även korrigera för nivåskillnaderna hos dessa två tagningar så att denna 1,5 msek på transienten inte går förlorad. Sagt och gjort. Musikerna spelar trudelutten igen med jordens klös

fast i detta fall är det kanske något annat som brister i det musikaliska, eller det kan bli överstyrt igen; det blev ännu mer klös än förväntat. Suck.
Nu måste producent, musiker och inspelningstekniker bestämma sig för hur läget skall hanteras. Hörs överstyrningen överhuvudtaget? Skall det bli ytterligare en omtagning av trudelutten för att sedan klippas ihop?
(OBS! Ordet klippning kan användas både för överstyrning och för redigering, så jag föredrar att för tydlighets skull använda ordet överstyra och ordet klippa för respektive sak.)
Under detta förhållande så måste man bestämma sig hur man skall gå vidare. Låt säga att man får till en tagning som håller sig inom överstyrningsreserven

men som musikaliskt sett bara är nästan lika bra

som den första något, i tid räknat, överstyrda tagningen. Nu uppstår ett litet dilemma.
Om det är så att man inte hör överstyrningen, men man kan mäta sig till den, så ligger hörbarheten av överstyrningen hos dirigent, musiker, producent och inspelningstekniker under JND (Just Noticable Difference, d v s lite grand som (analogt med) resultatet av en F/E-lyssningstest), men de kan alla höra den något sämre musikaliska spelningen. Hur skall de då välja ut den tagning som är bäst?
En limiter som varken hörs då den inte gör jobbet och som limiterar ”snyggt” d v s inte hörs då den gör jobbet eller hörs mindre än olimiterat, skulle troligtvis ha varit till hjälp vid en sådan situation. Men om det vid inspelningstillfället bedöms som att någon sådan limiter inte existerar så blir valet begränsat (limiterat

). Det är ju trots allt länge sedan som just denna inspelning gjordes. Så, vad väljer man? Själv skulle jag i så fall ha prioriterat det musikaliska d v s jag skulle ha vägt hörbarheten av överstyrningen kontra det musikaliska och troligtvis valt den första något överstyrda tagningen. OBS! Vid annat inspelningstillfälle med annan musik och annan spektral fördelning så kanske valet hade blivit annorlunda. Jag avundas inte inspelningsteknikerns jobb.
Jag har en gång i tiden själv haft en annan uppfattning än vad jag har idag d v s samma uppfattning som du har i det du skriver, men efter samtal med flertalet kända inspelningstekniker så har jag fått en blick ur deras synvinklar och då har jag radikalt ändrat uppfattning i många hänseenden. Det är lätt att bestämma över andras arbete då man slipper ta deras ansvar för resultatet och speciellt då man inte har alla förutsättningar klart för sig. Med dagens inspelningsutrustning kan det vara som du säger att: ”Det finns ju nästan alltid plats för att låta toppen vara kvar.” Men på den tiden fanns det inte alltid denna plats.
Summa summarum: Det kan uppstå subjektiva bedömningar och valsituationer vid inspelningstillfället av ett autentiskt förlopp d v s av förlopp som inte är identiskt upprepningsbara och dessa bedömningar kan vara fullt plausibla och godtagbara.
Väl mött
PS