Jag måste erkänna att jag faktiskt inte har hört MFSL:s Beatlesutgåvor. Vinylen hade redan nått astronomiska prisnivåer när jag började intressera mig, och jag har inte orkat engagera mig för att få tag i CD-utgåvorna (som väl är bootlegs). Jag hade kontakt med en gubbe som har en hemsida där han skriver om CD-skivorna, men han vägrade kopiera åt mig, trots att jag förklarade mina goda syften. Men av beskrivningen att döma har även MFSL ägnat sig åt brustvättning och andra tricks. Om någon sitter på en CD-utgåva på MFSL och vill göra en insats...
Jag köpte "Let it be naked" i USA och blev grymt besviken. Helt meningslös utgåva som inte skiljer sig så mycket från originalet att det var värt besväret att ge ut plattan. Man kan tycka vad man vill om Spectors produktion, men den är en del av pophistorien och det känns inte motiverat att producera om skivan 33 år efteråt.
Visst är Vita albumet långt från invändningsfritt, men det låter åtminstone som det ska på CD. Det är detta jag vill åt: hellre plattorna i originalmixning och med originalljud som kan vara lite skraltigt, än en massa folk som ska ändra och förstöra. Det går som bekant inte att förbättra en inspelning, trots att somliga hävdar motsatsen.
Ljudkvalitet på vinyl är alltid svårare att diskutera eftersom det är ett i grunden sämre system än CD och det kan skilja väldigt mycket mellan olika pressningar. I ärlighetens namn behåller jag mina Beatlesvinyler mest av kärlek till musiken och konvoluten. Men visst är det kul att kunna demonstrera för intresserade lyssnare då och då.
Jag påstår inte att Beatles och övrig 60-talspop låter ultimat ur hifi-synpunkt. Inspelningarna kan ha både mycket dist och brus. Men dynamik och klang är ofta mer välbevarade än på senare års svårt processade popskivor, och det gör musiken - som många gånger också i sig självt var oerhört vital - mycket mer engagerande. Detta gäller alltså fram till mitten av 60-talet, varefter musiken är kul ytterligare några år, men studioexperimenten kastar en skugga över den generella ljudkvaliteten.
För övrigt tycker jag EMI gott kunde ha gett ut originalplattorna i både mono och stereo på CD när de ändå höll på 1987. Det är dessutom närmast fräckt att första plattan, med ca 30 minuters musik, kan kosta över 200 pix så här 42 år efter den 585 minuter långa inspelningen...
Mvh Pekka
) och de första plattorna som dök upp därifrån var inte speciellt kul att lyssna på.
men skall man våga sig på sacd el. hålla sig till trad. cd?
