Jag har gått och klurat på en pretto post om bra och dålig kultur och vad som egentligen gör en artist. Pretto och rätt trist. Så nu skiter jag i det och kommer med ett exempel.
Kul förresten att så många har fastnat för the XX. Den är galet bra. Den är tillsammans med Keren Ann det som jag oftast återkommer till i iPoden. Så den här posten handlar om Keren Ann.
Last.fm skriver - "Keren Ann is a singer/songwriter with dual Dutch-Israeli citizenship. She plays guitar, piano and clarinet and engineers and writes choir and musical arrangements. She is from Russian Jewish descent on her father’s side and Javanese-Dutch on her mother’s. She lived in the Netherlands and Israel until the age of 11, when her family moved to France."
Det är lite svårt att inte ta till stora ord. För detta är hur bra som helst. Det är närmast obegripligt att hon inte spelas mer än hon gör. Eller kanske ett symtom på hur galet den snedvridna musikmarknaden kan fungera.
Hennes skiva
Keren Ann är förmodligen det mest välskrivna och snyggaste populärmusikverket jag hört. Jag vädjar - snälla - ge Keren 55 minuter. Ni kommer inte att ångra er.
Och då är det bara en av hennes skivor. Hon har gjort mycket... mmm.
Lyssna på kören i "Liberty". Om jag någonsin gör en film så skall detta vara titelspåret. Någon mer än jag som känner Philip Glass vibbar? Eller hennes retro-version av "Tennessee Waltz" så snyggt, eller hur elegant hon undviker världsmusikfällan i "Manhà De Carnaval". Så bra. - Och jepp - det är DEN Hallelujah hon ger sig på.
Detta, vänner, det är allt jag hoppas på av en skiva. Gyllene.
PS. Dessutom är det en sjukt snygg och välljudande produktion. Jag nominerar henne också härmed till tråden om världens snyggaste ljudtekniker.