Vad har Pink Floyed egentligen gjort...

Allt om musik, musikvideo, konserter, festivaler osv.

Moderator: Redaktörer

Användarvisningsbild
bostrowskij
 
Inlägg: 68
Blev medlem: 2004-04-06
Ort: Lapphelvetet

Inläggav bostrowskij » 2006-03-22 19:47

Har sett många konserter på Hovet med uruselt ljud, men när Roger Waters kom med sin "Hitchhikers" konsert med Clapton och Sandborn(kan det ha varit -83?) var det perfekt ljud! Har aldrig varit på någon mer välljudande rockkonsert sedan dess, så visst är han en Ljudfreak. Alla hans plattor låter bra.
Waters 'The Wall Live in Berlin' föredrar jag faktiskt före originalet pga de fantastiska gästartisterna. Van Morrison's 'Comfortably Numb' och Sinead O'Connors 'Mother' är magiska.

Användarvisningsbild
Ragnwald
 
Inlägg: 17608
Blev medlem: 2005-02-13
Ort: Gotland

Inläggav Ragnwald » 2006-03-22 20:15

xeizo skrev:Som vanligt, den femte medlemmen:

Alan Parson - som satte standarden med "The Dark Side of The Moon", därifrån räcker det med hälften så bra för att det skall vara outstanding.


Alan Parsons egna skivor (The Alan Parsons Project) har ju samma ljudkaraktär, otroligt bra.
Nu har jag ifs endast hört båda dessa grupper på vinyl, men det är ju ruggigt bra ljud hur som helst, man vill spela högt och njuta.

Hetsporren
Spolar Kröken!
 
Inlägg: 8407
Blev medlem: 2003-11-23

Inläggav Hetsporren » 2006-03-22 20:54

bostrowskij skrev:Waters 'The Wall Live in Berlin' föredrar jag faktiskt före originalet pga de fantastiska gästartisterna. Van Morrison's 'Comfortably Numb' och Sinead O'Connors 'Mother' är magiska.

Varför i hela friden finns inte den i min samling, jag bara undrar...
kanske borde man beställa denna utgåva (inkl. DVD) för 219 kr?

Bild

Fotnot: För tio minuter sen frågade min äldste son mig vilken som är den största livekonsert-överraskningen jag upplevt och efter en kort stunds betänketid svarade jag: - Pink Floyd på Ullevi 1994. Lågt ställda förväntningar (pga halvseg Globen-konsert fem år tidigare och ösregn) i kombination med att Gilmour & Co fick till en fullkomligt makalös show, gör detta till den kanske allra största överraskningen. Någonsin. :)

Användarvisningsbild
Aleph
 
Inlägg: 75
Blev medlem: 2003-10-30

Inläggav Aleph » 2006-03-22 21:24

woland skrev:Margaux skrev:

"Woland, det lustiga är att det finns en del hardcorefan som anser att PF slutade när Syd Barret slutade. "


"The madcap laughes" är ju ett mästerverk. Pink Floyd har egentligen tre faser:

1: Pink Floyd blev sämre efter Syd Barrett.

2. Pink Floyd blev ännu sämre efter Roger Waters

3. Pink Floyd är ibland forfarande ganska bra.

Mvh


Trist för hard core fansen som bara har en skiva att lyssna till då, samt ett spår på andra skivan.
Barret blev utsparkad efter första skivan och fick med en låt postunt till andra plattan.
I mitt tycke är atom heart mother, dark side of the moon, wish you were here och animals de bästa plattorna.

mvh
B

Användarvisningsbild
Stranne
 
Inlägg: 3074
Blev medlem: 2005-01-17
Ort: Smögen

Inläggav Stranne » 2006-03-22 22:39

Får väl säga så här: Min favoritplatta med PF varierar med humöret/tiden. Just nu spelar jag mest A Saucerful Of Secrets. Vissa dagar går Animals varm, andra Meddle eller Atom Heart Mother eller The Wall eller.... De enda jag inte lyssnar till nuförtiden är Division Bell och A Momentary Lapse Of Reason. Lustigt nog var det Division Bell som fick mig att börja digga PF. Utan den hade jag nog aldrig kommit längre men som tur är började man gräva djupare och nu är man där man är.
Angående The Wall Live in Berlin tycker jag nästan den är ett helgerån. Jag kanske inte borde uttala mig så starkt eftersom jag inte kom längre än andra spåret eller så innan jag var tvungen att stänga av. Köpte den för ca 3-4 år sedan och den har stått orörd sen dess. Har för mig att det var Bryan Adams eller nån i början som fick mig att vilja spy. Kanske borde ge den en chans till om ni nu säger det?
Angående Syd så fullkomligt älskar jag Madcap, det är nåt med den som nästa får mig att börja gråta när jag hör den. Om musik berör en så starkt så har den nåt extra anser jag. Fast det är klart att man förstår dem som inte fattar hur den kan ha släppts överhuvudtaget. Alltså de som antingen inte gett musiken en ärlig chans eller bara inte klarar av den.

MVH

Användarvisningsbild
Margaux
 
Inlägg: 1626
Blev medlem: 2003-12-13
Ort: Ö utanför huvudstaden

Inläggav Margaux » 2006-03-23 08:30

madcap har känslor men är ju ingen skiva.

Om man vill ha känslor men serverade i mästerverksupplägg finns tex Nick Drake och Bob Dylans alster från samma tid.

det är nåt med den som nästa får mig att börja gråta när jag hör den.


Jag vill inte förringa detta. Frågan är om det gör det till ett mästerverk? Kanske konstverk :wink: ?
Det finns bara två typer av musik. Bra musik och dålig musik.

/Joachim

woland
Semesterfirare
 
Inlägg: 1473
Blev medlem: 2004-11-23

Inläggav woland » 2006-03-23 15:12

Aleph skrev

Trist för hard core fansen som bara har en skiva att lyssna till då, samt ett spår på andra skivan.


Du läser dåligt innantill. Vad står det i punkt 3?

Mvh

woland
Semesterfirare
 
Inlägg: 1473
Blev medlem: 2004-11-23

Inläggav woland » 2006-03-23 15:16

Stranne skrev

Angående Syd så fullkomligt älskar jag Madcap


Rätt, detta är helt suverän musik. Massor av häftiga baktakter o annat godis.

Mvh

Kaffekoppen
Inaktiverad
 
Inlägg: 20003
Blev medlem: 2006-01-19

Inläggav Kaffekoppen » 2006-03-24 12:21

Trevlig information. Bandet är verkligen duktiga på att röra upp känslor :-)


Nu åker DSOTM in i spelaren igen :-)

Användarvisningsbild
Max_Headroom
Adventurer
 
Inlägg: 19298
Blev medlem: 2003-10-03
Ort: Metropolis, men passet är från Moskva

Inläggav Max_Headroom » 2006-03-24 20:41

Ljudkvalitetsmssigt gick det nedåt efter spliten. Men musikaliskt blev PF bättre utan Waters.

Just nu spelas "Delicate sound of thunder".
Denna signatur är endast för privat bruk. Vänligen läs ej!

Användarvisningsbild
Trepip
 
Inlägg: 433
Blev medlem: 2006-04-23
Ort: Göteborg

Inläggav Trepip » 2006-04-26 15:13

Gitarrsolot i comfortably numb fron "Delicate" plattan håller jag som ett av de tre bästa solona genom tiderna.

Förövrigt väcktes mitt PF intresse med låten "Good blue sky" våren 1997, av någon outgrundlig anledning får jag rysningar fortfarande då jag hör den.

Pf har oftast lyckats väl med övergångarna mellan de olika spåren.
Mot ljusare tider

Föregående

Återgå till Musikstugan


Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 15 gäster