Tycker det var dax för tre jämförelser till, för samlingen.
Cradle of filth - Damnation and a day.
Den räknas väl inte som deras bättre plattor men jag måste nog säga att såhär i efterhand så är den väldigt stark. Har fullt med starka låtar som verkligen är "catchiga". Gillar verkligen Adrian trumspel på denna.
Oavsett så är dubbel LPn lite vassare ljudmässigt. Det är främst uppåt diskanten osm CDn åker på stryk. Antagligen för man har använt enorm mängd compression så låter allt dovt. Lägg till klassisk "vi höjer basen för det är hårdrock" så känns CDn inte alls speciellt rolig. Vinylen är mycket trevligare, men det är ju som sagt inte någon audiofilinspelning detta. Vilken har även snygga innerfodral (tyvärr inte utvik) och är väl värd att köpa för den som gillar gruppen. Den har en ganska normal presskvalite.
Om vi tittar på en låt,
Presents from the poison-hearted, normaliserade till samma medelnivå:
CDn
LPn
Nästa skiva under luppen är
Radiohead - Amnesiac. Kanske inte lika bra som Kid-A, men väl värd att kolla upp.
Vinylen är på 2 st 10 tums skivor som är väldigt snyggt paketerade i ett omslag med utvik.
CDn är också förstörd här med. Bland det värsta fallen är låten
Pull-pull revolving doors som är rena slakten på CD. Till att börja med är basen så hissad att det bara mullrar och stör resten av ljudet. Sen är vår gamla "vän" compression med och pressar bort all form av dynamik. Så allt låter som en dov röra, helt bedrövligt.
Om vi kollar på låten, normaliserad till samma medelvärde, så ser vi väldigt stor skillnad mellan utgåvorna. Något som verkligen hörs också. Titta t ex runt 20 sekunder. Man kanske kan tro det är ett vinylknäpp som man ser drar iväg där, men så är icke fallet, utan det är musik. Detta är helt väck på CDn, där man har exakt samma nivå hela tiden. Inga som helst dynamiska skillnader.
Vinylen har väl ganska normal presskvalite med.
CDn
LPn
Slutligen så har vi en av mina favoritgrupper.
Nine inch nails - Year zero. Ännu en gång gör Trent helt rätt och släppen en mycket vass skiva. Det kom dock att dröja nästan 6 månader innan vinylen släpptes och under tiden fick jag lyssna på skivan i Flac format. Förhoppningen var att vinylen skulle vara masterad bättre än CDn, som jag hade flacen ifrån. Och det var den.
Vinylen är klart mindre pressad än CDn. Något som gör att man får mer dynamik och där cymbaler mm får sin rätta klang. Jämför man CDn och LPn så märker man fort att CDn är mer dov och "grötig", speciellt vid starka partier.
Vinylen kommer som dubbel LP där sista sidan inte har några spår utan en etsad bild istället. Omslaget är dubbelt utvik med snygga bilder och en 16 sidor booklet följer med. Med tanke på priset för skivan (36$ gav jag) är det det minsta man ska begära. Ljudmässigt så är det värt varandra krona. Presskvaliten var okej med.
Vi kan verkligen se skillnaden mellan utgåvorna på en rätt dynamisk låt som
My violent heart, båda normaliserade till samma medelnivå.
CDn
LPn

Ino i32s*(med ES filter), pY-4, cr80s, Nad 208, Rotel 1090, Pioneer 668, Denon 2106.