Vilken skivinspelning är den bästa du hört, rangordna

av **Belker** » 2004-04-26 09:52

Einsturzende Neubauten - Silence is sexy. CDSTUMM182
Nick Cave & Bad Seeds - Let love in. CDSTUMM123

Fina grejer!

av **Johan_Lindroos** » 2004-04-26 09:58

La folia de la Spagna (Harmonia Mundi)

F.ö. var den på åttiotalet en av danska High Fidelitys referensplattor.

Väldigt bra musik* och väldigt bra ljud. Skivan är extremt dynamisk, (därmed svag medelnivå). Tydligt ljud, men de har ändå lyckats få fin efterklang från lokalen, och ändå är ljudbilden väldigt tydlig. Jag har ingen aning om hur den är inspelad.

* folie = galen

av **Nagrania** » 2004-04-26 12:36

Jag har idag lyssnat och tittat på The Beatles vita album och det är ju bra musik men ganska så hårt komprimerat. Så pass mycket att det syns. Sedan har jag lyssnat på Elvis "A big hunk O´love" och "I got stung". Samma sak där hårt komprimerat men naturligtvis är inte dom här gamla inspelningarna lika hårt komprimerade eller rättare limiterade som dagens inspelningar ofta kan vara. Förr fanns inte dessa "brickwall" limitrar som är så förödande enligt oss.
Jag tycker att dom här inspelningarna är bra och då särskillt med tanke på dom verktyg som man hade att arbeta med.

av **Magnuz** » 2004-04-26 13:09

Förr hade man ju också en annan anledning att begränsa dynamiken och höja medelnivån, nämligen att kunna dränka bruset från dåtidens in- och uppspelningsteknik. Det problemet finns ju inte idag i samma utsträckning, så förutsättningarna för mer dynamiskt material borde ju vara goda.

av **Morello** » 2004-04-26 13:16

Magnus,

Komprimerar du programmaterialet kommer brusgolvet närmare full sula :wink:

Tvärtom alltså.

av **Nattlorden** » 2004-04-26 13:16

Eftersom Jazz på Stampen redan är tagen...

Loreena McKennitts första (Elemental) är inte så pjåkig... Så vitt jag förstått mer eller mindre än DIY-inspelning dessutom.

Lisa Ekdahl & Peter Nordahls trio har gjort en bra jazzplatta också.

av **Magnuz** » 2004-04-26 13:58

Morello, du har rätt om det gäller brus från mikar och mikförstärkare. Jag tänkte mer på bandbrus och brus i uppspelningsutrustningen.

av **Pipes_vinylgud** » 2004-04-26 15:35

subjektivisten skrev:
adagio skrev:*Muddy Waters- folk singer. Mobile fidelity original master recording. Inspelad 1964, otrolig närvaro, makalös makro och mikrodynamik. Kan få vilken luttrad audiofil som helst att tappa hakan. UDCD 593

Håller med där! En av mina favoriter! Har dock Classics vinylutgåva!

Jag håller med fullständigt...Classics utgåva är strålande

av **hifirocker** » 2004-04-26 16:13

Någon som vet hur det är med ljudkvaliteten på Pink floyds lite äldre skivor. De cd-utgåvor som finns att köpa idag är "digitally remastred" men det behöver ju knappast inte betyda högre ljudkvalitet alla gånger....

Någon som vet hur "The Wall" och "wish you were here" skivorna låter på dessa utgåvor?
Själv upplever jag "dark side of the moon" på CD/SACD som klart godkänt om man ser till ljudkvaliteten (cd-ljudet, har ingen SACD själv), men framförallt musikaliskt....

av **Morello** » 2004-04-26 16:31

Köpte 'the wall' på CD cirka 1994 och den låter helt ok. :lol:

Har den även på vinyl(svenskpressad) och den är kass. :cry:

av **hifirocker** » 2004-04-26 16:43

Morello: med tanke på hur kräsen du är när det gäller inspelningskvalitet så måste det ju betyda att den låter riktigt bra..... :lol:

av **Audix** » 2004-04-26 16:48

hifirocker skrev:Någon som vet hur det är med ljudkvaliteten på Pink floyds lite äldre skivor. De cd-utgåvor som finns att köpa idag är "digitally remastred" men det behöver ju knappast inte betyda högre ljudkvalitet alla gånger....

Någon som vet hur "The Wall" och "wish you were here" skivorna låter på dessa utgåvor?
Själv upplever jag "dark side of the moon" på CD/SACD som klart godkänt om man ser till ljudkvaliteten (cd-ljudet, har ingen SACD själv), men framförallt musikaliskt....

De äldre skivorna är (oftast) mycket bra. Däremot gråter jag blod när jag hör hur de nyare är. Ta t.ex. Echos som borde förbjudas.... :evil:

Även nya DSOTM är "usel" på CD-spåret. Se t.ex. Stereophiles artikel om just den skivan.

av **hifirocker** » 2004-04-26 16:51

Även nya DSOTM är "usel" på CD-spåret. Se t.ex. Stereophiles artikel om just den skivan.

Utveckla, vad är det du upplever som mindre trevligt på denna utgåva?

av **Audix** » 2004-04-26 17:41

hifirocker skrev:
Även nya DSOTM är "usel" på CD-spåret. Se t.ex. Stereophiles artikel om just den skivan.

Utveckla, vad är det du upplever som mindre trevligt på denna utgåva?

Nu är jag inte så slängd med massa fina tekniska termer, men jag kan ju säga så här att jag är en stor Pink Floyd fan och har varit det i många, många år. Lyssnade på The Wall större delen av 80-talet! :oops:

När så samlingsskivan "Echos" släpptes sprang jag förstås ut och köpte den direkt. Men till min stora förvåning märkte jag att jag snabbt tappade intresset när jag lyssnade... När detta hänt ett par gånger började jag bli fundersam.... Plockade till slut fram några gamla PF-skivor och vips så var magin där igen!

(Nästan) samma upplevelse får jag med den nya DSOTM jämfört med den gamla utgåvan.

Får väl tillägga att det är just med PF som jag upplevt detta så här starkt. Vet inte vad det är men det känns livlöst och omusikaliskt helt enkelt... :oops:

Knepigt det här...

av **Max_Headroom** » 2004-04-26 18:59

Mycket snack om pink floyd blev det. Ni som inte tycker The Division Bell låter bra, släng era stereoprylar, dom är dåliga :-)

. Här hemma låter den utmärkt... Eller är det jag som hänförs av hur bra musiken är och därför tycker det låter bra?

The Wall har jag på CD, köpt i mitten på 90-talet. Låter bra. Lika så DSOTM, men min version kom även den på tidigt 90-tal. Jag har inte jämfört med varken vinyl eller första CD-utgåvan. En som låter apa är animals. Totalt uselt ljud, på alla sätt.

En platta som låter bra, men med mindre intressant musik är Simple Minds "Street fighting years", producerad av den store mästaren Trevor Horn.

av **Magnuz** » 2004-04-26 19:42

Just ja, man kanske skulle svara på trådens ursprungliga fråga också.

En skiva som låter bra i mina öron och anläggning är Tracy Chapmans första. Bra musik är det också. En annan är Crowded House, Recurring Dream (best of, måste också påpeka att musiken är mycket bättre än jag skulle tro att många av er tror). Andra välljudande skivor är That's the Way of the World med Earth Wind and Fire, den version av Coltranes Blue Train som jag har samt Life's Rich Pageant med R.E.M. Hur dessa skivor är beskaffade rent tekniskt har jag dock ingen aning om.

av **Morello** » 2004-04-26 19:45

Max,

Du tycker inte att Division bell låter komprimerat? Lyssna på anslagen - finns ingen transient att tala om.

av **Thomas_A** » 2004-04-26 19:57

Mari Boine Persens "Gula Gula" är det bra dynamik i tycker jag.
"Trio" med countrydrottningarna är en skiva som är lågt inspelad (inga klippningar) och med bra dynamik. Nu är väl country ingen dynamikdängare...men ändå.

Några plattor som lät bra vid Patriks Uppsalaträff var några som signatur Eliot på HF hade tagit med sig. Jag har beställt dem och de skall avlyssnas snart.

Bremnes Kari - Gåte Ved Gåte (tyvärr glömde jag vilken skiva det var, så jag beställde en bara. PatrikF kanske vet titeln på den som spelades i Uppsala?)
Glen Marla - This Is Marla Glenn
Album Argenta Ataulfo - Espana (Decca, 1957!)

av **Max_Headroom** » 2004-04-26 20:09

morello: Nja, anslagen på trummor och så är lite softa, men jag antar att det är avsiktligt. Man jag tycker skival låter klart och tydligt.

Thomas_A: Mari Boine Persens plattor brukar väl låta bra? Jag har bara live-plattan, köpt för ett fantastiskt gitarrsolo på jag tror det är spår 8.

Edit: Det var spår 7...

av **Thomas_A** » 2004-04-26 20:12

Max,

Mari Boine måste ha bra inspelningstekniker/skivbolag, hennes röst får inte plats på skivan annars.

Har inte hört så många skivor dock.

T

av **patrikf_inaktiv** » 2004-04-26 20:34

Thomas_A:
Kari Bremnes & Jacintha (XRCD)
Hoppas du blev klok på denna info...

av **subjektivisten** » 2004-04-27 14:41

Nagrania skrev:Jag har idag lyssnat och tittat på The Beatles vita album och det är ju bra musik men ganska så hårt komprimerat. Så pass mycket att det syns. Sedan har jag lyssnat på Elvis "A big hunk O´love" och "I got stung". Samma sak där hårt komprimerat men naturligtvis är inte dom här gamla inspelningarna lika hårt komprimerade eller rättare limiterade som dagens inspelningar ofta kan vara. Förr fanns inte dessa "brickwall" limitrar som är så förödande enligt oss.
Jag tycker att dom här inspelningarna är bra och då särskillt med tanke på dom verktyg som man hade att arbeta med.

Vilken utgåva? Dom nyare CD utgåvorna ska vara komprimerade och låta apa.

av **Nagrania** » 2004-04-27 18:56

Subjektivisten frågar "Vilken utgåva? Dom nyare CD utgåvorna ska vara komprimerade och låta apa."

Om du menar Beatles vita album så köpte jag CD-boxen den 23/4 1997. Den kompression som man kan se är original kompression. Den maximala inspelningsnivån på CD skivorna når inte upp till 0 dBf utan -2 dB (minns inte längre exakt). Det handlar alltså inte om någon limitering för sådant kan man se skillnad på. Jag har också en fräsch engelskpressad stereovinyl från tiden när albumet kom ut. Jag ska spela och kolla lite när jag har hittat albumet.

av **Nagrania** » 2004-04-27 19:05

Apropå Beatles så har jag just hittat i mina gömmor ett exemplar av "Beatles for sale" i stereo. Den ska man vara rädd om.

av **subjektivisten** » 2004-05-03 23:34

Nagrania skrev:Subjektivisten frågar "Vilken utgåva? Dom nyare CD utgåvorna ska vara komprimerade och låta apa."

Om du menar Beatles vita album så köpte jag CD-boxen den 23/4 1997. Den kompression som man kan se är original kompression. Den maximala inspelningsnivån på CD skivorna når inte upp till 0 dBf utan -2 dB (minns inte längre exakt). Det handlar alltså inte om någon limitering för sådant kan man se skillnad på. Jag har också en fräsch engelskpressad stereovinyl från tiden när albumet kom ut. Jag ska spela och kolla lite när jag har hittat albumet.

Dom ja, som producenten själv mastrade. Dom ska inte låta vidare bra alls.

av **Nagrania** » 2004-05-04 20:01

subjektivisten skriver: "Dom ja, som producenten själv mastrade. Dom ska inte låta vidare bra alls."

Jag förstår nog inte vilka du menar. Egentligen så är det nog ingen av deras skivor som är några höjdare ur hifi synpunkt däremot så tycker jag att man lyckats väldigt bra med tanke på den enkla tekniken som man jobbade med på den tiden.

av **Nagrania** » 2004-05-05 17:00

Adagio skriver: "Muddy Waters- folk singer. Mobile fidelity original master recording. Inspelad 1964, otrolig närvaro, makalös makro och mikrodynamik. Kan få vilken luttrad audiofil som helst att tappa hakan. UDCD 593."

Jag har just lyssnat på den här skivan och tycker att det är en härlig skiva. Den skivan som jag har lyssnat av är på märket Chess 112 027-2. Jag spelade över skivan till datorn och jag kunde bekräfta det jag hörde....flera klippningar på nästan alla spår. Det skulle nu vara kul att också få titta på en Mobile Fidelity CD. Om någon av er som bor i Stockholm har den och är intresserad så kan ni ju höra av er till mig.

av **Morello** » 2004-05-05 20:02

Har också chess-plattan. Förutom att den distar en smula låter den klippt lite här och där

Men vilken bra musik

av **subjektivisten** » 2004-05-06 16:59

Nagrania skrev:subjektivisten skriver: "Dom ja, som producenten själv mastrade. Dom ska inte låta vidare bra alls."

Jag förstår nog inte vilka du menar. Egentligen så är det nog ingen av deras skivor som är några höjdare ur hifi synpunkt däremot så tycker jag att man lyckats väldigt bra med tanke på den enkla tekniken som man jobbade med på den tiden.

För info, http://www.stevehoffman.tv/forum

av **Isidor** » 2004-05-07 12:24

Eftersom tråden handlar om ljudkvalitet tänker jag överhuvud taget inte nämna annat än inspelningar från några audiofilbolag som jag tycker ligger i en klass över även andra bolag med audiofila böjelser. Vanliga lo-fi-bolag är tyvärr en bra bit efter t.o.m. i sina allra bästa produktioner. Av någon anledning tycks det finns betydligt mer välinspelad musik i kategorierna jazz/fusion och klassiskt så min lista omfattar bara dessa genrer. För övrigt lyssnar jag huvudsakligen på massor av undermåliga till hyfsade fonogram av alla möjliga musikstilar, men det var som sagt inte musikkvalitet tråden handlade om.

Michael Ruff - Speaking in Melodies. En inspelning "live to two-track" från Sheffield Lab som är på topp både musikaliskt (om man gillar herr Ruffs blanding av rock, soul, och jazz förstås) och ljudkvalitetsmässigt. Enormt tryck och dynamik med trovärdiga instrumentklanger, naturliga röstupptagningar och luftig "soundstage". Min enda lilla kritik ligger i en allmänt sett marginellt hårdnande klang vid höga signalnivåer, en antydan till skrällighet i pianoupptagningen och någon enstaka övrig skönhetsfläck. Detta på en absolut skala - jämfört med normalhyggliga inspelningar faller denna kritik helt. Sammantaget antagligen den bästa inspelningen av modern musik undertecknad har hört.

Pat Coil - Steps. Ännu en superutgåva "live to two-track" från Sheffield Lab. Mycket melodiös fusionmusik, perfekt framförd av gräddan av studiomusiker som här visar upp en icke föraktlig dos av spelglädje. Ungefär samma ljudkvalitet som ovan - kanske något mer tillbakalutat och aningen mer återhållna transienter / mindre attack, men med en lite luftigare mix.

The Matt Catingub Band - Your Friendly Neighbourhood Big Band. Storbandsjazz från Reference Recordings som fångar den närmast otroliga dynamik som ett sådant band är kapabelt till. Äckligt välinspelat med massor av luft mellan instrumenten. Endast en något ljus klang och en liten antydan till polering avviker från det perfekta.

Spies - Music of Espionage. Telarcs hämnd. Hårtslående disco-funk-jazz av helt eget märke. Massor av skojsiga synthljud, grymt tung bas (utan att bli direkt löjlig som på vissa basinfernoinspelningar) och transienter som knäcker fett! Tänk er en musikalisk och ljudteknisk motsvarighet till Cerwin-Vega (som de var på den gamla goda tiden när Mr Cerwinsky inte bara ville tjäna pengar), alltså skitkul men inte direkt äkta och det är inte meningen heller. Skall spelas högre än Marty McFly krämar med Doc Browns hundratummare i Tillbaka till Framtiden. Inte mycket akustiska instrument men bra röstupptagningar. Fortfarande med guldöronen aktiva kan man dock klaga på en liten hårdhet i klangen bitvis.

När det gäller klassisk musik står Telarc helt i särklass och man kan i stort sett välja vilken titel som helst ur deras omfattande katalog. Några personliga favoriter ljudkvalitetsmässigt är dock:

Stravinsky - The Firebird m.m., Baltimore SO / David Zinman. Mycket välspelat, BSO är i mitt tycke åtminstone på skiva i klass med de bästa symfoniorkestrarna. Naturliga instrumentklanger, dynamik som får en att nästan sk-ta i brallan och en gigantisk soundstage. Det är närmast omöjligt att hitta svagheter i ljudkvaliteten inom stereosystemets begränsningar, men man kanske ibland kan finna klangen en aning för glansig eller romantisk om man så vill. Perspektivet och klangen stämmer nog inte överens heller till 100 % (den enorma scenen upplevs i verkligheten bara som sådan om man sitter ganska nära och då blir klangen ovillkorligen betydligt torrare / mindre efterklangsdominerad och även ljusare). Å andra sidan har jag inte haft nöjet att besöka just den lokal där inspelningarna utförts så jag bjuder Telarc på "the benefit of the doubt".

Berlioz - Symphonie Fantastique m.m., Baltimore SO / David Zinman. Dito.

Div - Piano Classics, John O'Conor. En närmast perfekt inspelning av konsertflygel som inte lämnar mycket övrigt att önska.