Din favorit på elgura

[petersteindl]

Bill Nelson...!!!

Wiki: "He was hired by British synthpop artist Gary Numan to produce his 1983 album Warriors, with Numan claiming that Bill Nelson was his "favourite guitar player, bar none." .... "Nelson also contributed towards several tracks on David Sylvian's Gone to Earth (1986)."

Ja, det är om Bill Nelson som mrvodka skriver om i trådens första inlägg

... Och så finns det en till, Bill Nelson som är den mest underskattade av dem alla.

Här kommer det lite länkar med honom och hans band Be Bop deluxe från 1970 talet

http://www.youtube.com/watch?v=0Z0bT3On ... re=related

http://www.youtube.com/watch?v=nG2YTvUg ... re=related

http://www.youtube.com/watch?v=id9TgV4g ... re=related

http://www.youtube.com/watch?v=q52NPLho ... re=related

Och det finns mycket mer och det här Bills plattor sedan 1971 ...

[petersteindl]

Här är hon http://www.youtube.com/watch?v=Vkj4bU8lozc&feature=share

Wow, vilken böna

[carpelux]

Jag surfade vidare lite på Be Bop Deluxe på Youtube och hittade detta fantastiska klipp.

Det mest intressanta är bandets scenframträdande - NOT

[carpelux]

Ett Youtubeklipp till, The Eleventh House - Funky Waltz

[petersteindl]

Är det någon som känner till Tony S. McPhee?

Han har gjort fantastiska saker inom engelsk blues.

Den här låten är en av mina absoluta favoriter. http://www.youtube.com/watch?v=HLglk-WsGFQ&feature=related

Han spelade med Jo Ann Kelly. Det är väl ingen som känner till henne heller.
http://www.youtube.com/watch?v=v7968WLTty0&feature=related
Det är engelsk blues på 60-talet då det är som bäst.
Det här är utan gura, men ändå: http://www.youtube.com/watch?v=v1YZX6iAJVI&NR=1 Tveka inte! Klicka!

Jag hade LP-skivorna på den tiden då det begav sig. Fantastisk musik.


Tony S. McPhee bildade gruppen Groundhogs. Det är bra men inte den extrema känslan såsom det var på 60-talet.

MvH
Peter

[Falkis]

Djävla Peter, som gjorde sig av med så många fina skivor!!!

[petersteindl]

Djävla Peter, som gjorde sig av med så många fina skivor!!!

Ja, jag sålde av ungefär 3 000 LP. Alla var i perfekt skick och de flesta var i 1:a gravering och med lågt matrisnummer (så bra ljud som möjligt). Det var LP från 1953-1958 i mono och därefter i stereo fram till 1980. De var jättefina Men jag mår jättebra ändå

MvH
Peter

[mrvodka]

Djävla Peter, som gjorde sig av med så många fina skivor!!!

Ja, jag sålde av ungefär 3 000 LP. Alla var i perfekt skick och de flesta var i 1:a gravering och med lågt matrisnummer (så bra ljud som möjligt). Det var LP från 1953-1958 i mono och därefter i stereo fram till 1980. De var jättefina Men jag mår jättebra ändå

MvH
Peter

Vilken var din favorit/favorier av dessa

[petersteindl]

Jag hade jättemånga favoriter. Med musik kan inte jag kora en favorit. Det jag för stunden vill lyssna på går i vågor. Ibland är det klassiskt och ibland är det jazz och ibland är det pop. Den första hälften av 70-talet t.ex. var Vaughan-Williams kanske min största favorit inom klassisk musik, men även Stravinsky och opera av Wagner. Det beror på att Birgit Nilsson var min favorit och hon var mycket bra på att sjunga Wagneroperor. Inom jazzen var Miles Davis min favorit. Inom pop så var det Leonard Cohen och Cat Stevens. Inom rock så var det Black Sabbath, Jethro Tull, Jimi Hendrix och Mothers of Invention. Blues låg mig mycket varmt om hjärtat och jag lyssnade mycket på John Mayall, men även på Canned Heat. På 80-talet dominerade den klassiska musiken och jazzfusion. Idag gillar jag blandad kompott. På den klassiska sidan är det ofta solister och dirigenter som tar favoritplats och då var det Jasha Heifetz och Oistrach på violin, Rostropovich och du Pré på cello, Maurice André på trumpet, Ib Lanzky-Otto på valthorn och på piano Arthur Rubinstein och Vladimir Horowitz. Dirigenter var Solti, Mehta, Bruno Walter, Boult, Klemperer och Kertesz. Idag har jag mer och mer gått över till Karajan och andra dirigenter. Jag kom på att Neville Marriner och Academy of St Martin in the fields har varit en typ av favorit under alla år oavsett vilken musik de spelade.

Här är ett smakprov. http://www.youtube.com/watch?v=QRVLgd6GazM

Här är ett till: http://www.youtube.com/watch?v=TmMqQwfuYAc

MvH
Peter

[mapem]

... Ib Lanzky-Otto på valthorn ...

Ja han är min absoluta valthornsfavorit också! Magnifik också i andra avseenden. Alla som sett honom förstår vad jag menar. Men han har slutat spela i filharmonikerna, tyvärr.

Han har fuskat inom jazzen också.

[mapem]

Apropå filharmoniker, före detta sådana i alla fall, så är Kalle Moreaus inte så oäven på elgura (liksom på en hoper andra instrument) men han platser väl inte som favorit trots det.

[petersteindl]

... Ib Lanzky-Otto på valthorn ...

Ja han är min absoluta valthornsfavorit också! Magnifik också i andra avseenden. Alla som sett honom förstår vad jag menar. Men han har slutat spela i filharmonikerna, tyvärr.

Han har fuskat inom jazzen också.

Nu blir det väldigt mycket OT

Ja, det var många fina instrumentalister i Stockholmsphilharmonikerna på 70 och 80-talet. De hade ytterligare en valthornist av yppersta världsklass, nämligen Rolf Bengtsson. Rolf köpte lite hifiprylar på Ljudbutiken och jag kände honom även via gemensamma bekanta där f.ö. även bröderna Lysell ingick.

Rolf Bengtsson blev erbjuden positionen som valthornist i Chicago symphony orchestra. Han tackade dock nej av personliga själ. Hela blåssektionen i Stockholmsfilharmonin var suverän på den tiden.

Fast vad det gäller valthorn och full symfoniorkester så tar Leningradarna alla priser Jag var på deras konsert i konserthuset där de spelade Shostakovitch 7e symfoni. Det skulle varit Mravinsky på pulten, men han blev sjuk, så det blev Svetlanov eller möjligtvis Gennadij Rozjdestvenskij som dirigerade istället. Jag minns faktiskt inte. Vad jag har hört är det fortfarande det högsta ljudtryck som en orkester spelat i konserthuset. Jag trodde taket skulle lyfta. Eftersom de började rätt kraftfullt så trodde jag aldrig de skulle gå i land med den stegring som behövs för att dramatiken skall kännas oändlig. De hade 8 valthornister som helt plötsligt ställde sig upp och brölade på i slutet av crescendot i första satsen. Hela brassektionen var utökad. Så stegringen lyckades och det med råge. Jag ryser fortfarande då jag tänker på denna konsert. Det var i början eller mitten på 70-talet.

Slut OT

MvH
Peter

[verdad]

Vee-Eight skrev:

Nej den positionen hålls fastsvetsat av Malmsteen. Om man nu räknar honom som gitarrist.

Är det verkligen så, eller är det bara du som tycker det?

http://www.youtube.com/watch?v=a4l1Jk3Z ... 57A24C8AEC

Jag har sett honom spela i sverige innan han stack till usa.

Han kan verkligen mycket mer än det han tillverkar på sina skivor.
På något sätt känns det som att han måste låta så, för det har blivit hans "image".
Han har redan varit igenom allt det vanliga plinkandet med blues/jazz/pop och spelat alla hårdrockslåtar. Det är då de (duktiga gitarristerna) vill pröva något nytt, bryta ny mark, vilket han också lyckades med får man väl tillstå.
Han skapade något nytt inom hårdrocksschangern, vilket inte är så lätt minsann. Han kom med sin neoklassiska hårdrock och skapade något helt nytt, det är stort.

Jag håller dock med dig att det blir väldigt tjatigt om man lyssnar för mycket på alla dessa snabba dimskalor upp och ner hela tiden.

Så därför tycker jag inte alls som dig att han är överskattad som gitarrist, han är otroligt begåvad.
Men jag önskar att han skulle frångå sin image lite och släppa en något liten mer bluesig platta, så att de som inte hört honom ska få upp ögonen för att han faktiskt kan spela det också, med både en stor känsla och inlevelse.

(Många menar ju att han inte har det, men jag har sett honom spela detta och det saknades absolut inte känsla på något sätt)


Edit: Jag tror jag nämnt några av mina favoriter i denna tråd

http://www.faktiskt.se/modules.php?name ... c&p=443709

[mrvodka]

Här är hon http://www.youtube.com/watch?v=Vkj4bU8lozc&feature=share

Wow, vilken böna

Kolla in in denna japanska brud, hon har något extra


http://www.youtube.com/watch?v=FBK75bUa ... verified=1

[Nattlorden]

Tre sidor och ingen har sagt Steve Vai ännu? Då får jag göra det då!

http://www.youtube.com/watch?v=j_7iRZzlSzI

[mrvodka]

Steve Stevens är också okay, han spelade med Billy Idol

http://www.youtube.com/watch?v=Yregvl7Jvxw&feature=fvsr

[Vee-Eight]

Vee-Eight skrev:

Nej den positionen hålls fastsvetsat av Malmsteen. Om man nu räknar honom som gitarrist.

Är det verkligen så, eller är det bara du som tycker det?

http://www.youtube.com/watch?v=a4l1Jk3Z ... 57A24C8AEC

Jag har sett honom spela i sverige innan han stack till usa.

Han kan verkligen mycket mer än det han tillverkar på sina skivor.
På något sätt känns det som att han måste låta så, för det har blivit hans "image".
Han har redan varit igenom allt det vanliga plinkandet med blues/jazz/pop och spelat alla hårdrockslåtar. Det är då de (duktiga gitarristerna) vill pröva något nytt, bryta ny mark, vilket han också lyckades med får man väl tillstå.
Han skapade något nytt inom hårdrocksschangern, vilket inte är så lätt minsann. Han kom med sin neoklassiska hårdrock och skapade något helt nytt, det är stort.

Jag håller dock med dig att det blir väldigt tjatigt om man lyssnar för mycket på alla dessa snabba dimskalor upp och ner hela tiden.

Så därför tycker jag inte alls som dig att han är överskattad som gitarrist, han är otroligt begåvad.
Men jag önskar att han skulle frångå sin image lite och släppa en något liten mer bluesig platta, så att de som inte hört honom ska få upp ögonen för att han faktiskt kan spela det också, med både en stor känsla och inlevelse.

(Många menar ju att han inte har det, men jag har sett honom spela detta och det saknades absolut inte känsla på något sätt)


Edit: Jag tror jag nämnt några av mina favoriter i denna tråd

http://www.faktiskt.se/modules.php?name ... c&p=443709

Givetvis är det en åsikt från min sida, men i mina öron är hans storhet endast existerande i att han kan rabbla skalor i en förbannat hög hastighet. Jag saknar sväng, improvisation och lockelse till ngt annat än just skal-onani. Som du skriver så kan han inte frångå denna image, alla förväntar sig att han är där. För mig är en bra gitarrist bra mkt mer än så, därav min åsikt att han är överskattad.

[Nattlorden]

Yngwie blues
http://www.youtube.com/watch?v=N0OwMbc9t-o

[petersteindl]

Jag tycker den här är kul http://www.youtube.com/watch?v=a2-jV0HbAZ0&NR=1

[bjlarsson]

Hörni - Tony Iommi! Rättighetsinnehavare av vartenda långsamma, tunga gitarriff som spelats.

Ron Asheton är nämnd ovan. Men efter att en gång i tiden ha knockats av Search and destroy måste jag nämna James Williamson. Tekniskt är han väl rätt hemsk, men det blir liksom inte mer attack än så.

Annars var Stevie Ray Vaughn kungen.

[petersteindl]

Öh, ingen har ännu nämnt Nisse, Nils Lofgren

Han borde vara självklar på en sådan här lista.

MvH
Peter

[Nattlorden]

Jag tycker den här är kul http://www.youtube.com/watch?v=a2-jV0HbAZ0&NR=1

OT: Sprang du på denna med? http://www.youtube.com/watch?v=B5NBMXrE2bg

[dalkarl]

En av mina personliga favoriter, Fred McDowell - http://youtu.be/hTF9p45IMSE

eller R.L. Burnside - http://youtu.be/K_DOnKJ232M
eller Elmore James - http://youtu.be/uQb5udtkI-E

Mest blues, och svårt att välja bara en av dom.

[Bill50x]

Jag tycker den här är kul http://www.youtube.com/watch?v=a2-jV0HbAZ0&NR=1

Kul? Mjae. En faslig massa toner till ingen nytta. Det är väl kul iofs

/ B

[petersteindl]

Jag tycker den här är kul http://www.youtube.com/watch?v=a2-jV0HbAZ0&NR=1

OT: Sprang du på denna med? http://www.youtube.com/watch?v=B5NBMXrE2bg

Det där gick ju jättebra Hans musik lämpar sig för lite variation. Det var ju lite nytt.

MvH
Peter

[Falkis]

Jag tycker den här är kul http://www.youtube.com/watch?v=a2-jV0HbAZ0&NR=1

OT: Sprang du på denna med? http://www.youtube.com/watch?v=B5NBMXrE2bg

Det där gick ju jättebra Hans musik lämpar sig för lite variation. Det var ju lite nytt.

MvH
Peter

Gnälligt och falskt så inni helvete, då lyssnar jag hellre på originalet en stund.

[verdad]

Vee-Eight skrev:

men i mina öron är hans storhet endast existerande i att han kan rabbla skalor i en förbannat hög hastighet.

Hans storhet ligger väl ändå i att åstadkom något nytt inom hårdrocksjangern

Idag ses han väl som ett stycke i musikhistorien, som gjorde en form av förändring i en viss genre. Eller är jag helt ute och cyklar?

Att han är en teknisk ekvilibrist är ju bara en del i det hela.(Det har ju funnits många i musikhistorien som varit det; typ Paganini, Mozart etc. etc.)
men även där tycker jag faktiskt att det finns känsla.

Bara för att något går långsamt är ju inte lika med känsla, det är bara något som vi själva subjektivt refererar till som känsla, men är det så?
Kan man inte spela med känsla bara för att man spelar fort menar du?

[Vee-Eight]

Vee-Eight skrev:

men i mina öron är hans storhet endast existerande i att han kan rabbla skalor i en förbannat hög hastighet.

Hans storhet ligger väl ändå i att åstadkom något nytt inom hårdrocksjangern

Idag ses han väl som ett stycke i musikhistorien, som gjorde en form av förändring i en viss genre. Eller är jag helt ute och cyklar?

Att han är en teknisk ekvilibrist är ju bara en del i det hela.(Det har ju funnits många i musikhistorien som varit det; typ Paganini, Mozart etc. etc.)
men även där tycker jag faktiskt att det finns känsla.

Bara för att något går långsamt är ju inte lika med känsla, det är bara något som vi själva subjektivt refererar till som känsla, men är det så?
Kan man inte spela med känsla bara för att man spelar fort menar du?

Nej, snabbt är inte detsamma som "utan känsla". Musik är ju att kommunicera, och för egen del känner jag ingenting som kommuniceras av det Malmsteen spelar. Spelet känns irrelevant, i brist på bättre ord. Malplacerat, brusigt om man så vill. Kvar finns en massa yta, men inget bakom. Vill man vara elak så kan mkt väl likna honom som elgurans Liberace. Glitter och pynt, men ingen själ.

Jag respekterar givetvis de som finner honom vara givande, och givetvis går ju diskussioner om överskattade artister åt detta hållet. Ingen kan vara objektiv; anses ngt vara överskattat så kan man ju i demokratisk anda påvisa att bara antalet fans bevisar att artisten är uppskattad. Mao, det är min åsikt.

[mrvodka]

Vee-Eight skrev:

men i mina öron är hans storhet endast existerande i att han kan rabbla skalor i en förbannat hög hastighet.

Hans storhet ligger väl ändå i att åstadkom något nytt inom hårdrocksjangern

Idag ses han väl som ett stycke i musikhistorien, som gjorde en form av förändring i en viss genre. Eller är jag helt ute och cyklar?

Att han är en teknisk ekvilibrist är ju bara en del i det hela.(Det har ju funnits många i musikhistorien som varit det; typ Paganini, Mozart etc. etc.)
men även där tycker jag faktiskt att det finns känsla.

Bara för att något går långsamt är ju inte lika med känsla, det är bara något som vi själva subjektivt refererar till som känsla, men är det så?
Kan man inte spela med känsla bara för att man spelar fort menar du?

Nej, snabbt är inte detsamma som "utan känsla". Musik är ju att kommunicera, och för egen del känner jag ingenting som kommuniceras av det Malmsteen spelar. Spelet känns irrelevant, i brist på bättre ord. Malplacerat, brusigt om man så vill. Kvar finns en massa yta, men inget bakom. Vill man vara elak så kan mkt väl likna honom som elgurans Liberace. Glitter och pynt, men ingen själ.

Jag respekterar givetvis de som finner honom vara givande, och givetvis går ju diskussioner om överskattade artister åt detta hållet. Ingen kan vara objektiv; anses ngt vara överskattat så kan man ju i demokratisk anda påvisa att bara antalet fans bevisar att artisten är uppskattad. Mao, det är min åsikt.

Det är inte bara teknik som gäller utan lyssnaren ska känna sig berörd.
och här kommer en länk med en som kan leverar

http://www.youtube.com/watch?v=CjiArdooBi4

[Objektivisten]

Joseph Kekuku

http://www.youtube.com/watch?v=Dg5Psr2ltto