Nu spelas:

[jogge]

VA: Mojo Presents: Let's Shake Hands - A Third Man Records Anthology, CD-pappfodral. En samling från Jack Whites egna bolag. Givetvis är The White Sripes och The Raconteurs med här. Det blandas mellan alt. country och något skramlig rock. Bästa kombinationen av detta på samlingen måste bli The Dead Weather med låten Forever My Queen. Jag har någon skiva med dem i min önskelista sedan tidigare också, och ja, Jack White är med i den gruppen också


Beach Boys: 15 Big Ones, LP-Gatefold.

[PekkaJohansson]

Spelar skivan "You go to my head" från 2004 med det svenska bandet Safari (senare Safari on Pluto). Det är faktiskt den bästa syntplattan jag har hört på mången god dag! Riktigt bra melodier och arrangemang. Synd bara att ljudkvaliteten är skadad genom en generellt usel masteringinsats. Några spår har förvisso klarat sig bättre än andra men ett par låtar måste beskrivas som olyssningsbara. Ytterligare en platta av modernt snitt som har fallit offer för nivåmaximeringen.

Med vänlig hälsning

Pekka

[Kralle]

Karl Aage Rasmussen - The Four Seasons, After Vivaldi

Screenshot_20200130-001017_Spotify.jpg (70.67 KiB) Visad 11510 gånger

[PekkaJohansson]

Avslutar kvällens lyssning med det italienska symfonirockbandet PFM och albumet "Chocolate kings" från 1975. Kompaktskivan kom 1989. PFM är uppenbart mycket influerade av Genesis och sångaren skulle utan problem kunna vikariera för Peter Gabriel - så lika låter de. Plattan är inte tokig alls.

Med vänlig hälsning

Pekka

[hifikg]

Dags att runda av, Lizzie Thomas får framföra ett par nummer från "New Sounds from the Jazzage", hon har en välutvecklad pipa, men allra sist ut blir Talisha Karrer o albumet Jazz Covers Pop, det var för spännande för att få vila till helgen. Lirar "Billie Jean", som jag tycker är lite för lite jazz, men trevligt ändå. Kanske river av en låt till medan håret torkar

[hifikg]

Sara Groves, lite tunn kanske, så där så att man kan göra annat medan man lyssnar.

[Bill50x]

Avslutar kvällens lyssning med det italienska symfonirockbandet PFM och albumet "Chocolate kings" från 1975. Kompaktskivan kom 1989. PFM är uppenbart mycket influerade av Genesis och sångaren skulle utan problem kunna vikariera för Peter Gabriel - så lika låter de. Plattan är inte tokig alls.

Mycket bra skiva med Premiata Forneria Marconi, som jag faktiskt köpte -75 på vinyl. Tyvärr stals den vid ett inbrott knappt tio år senare men självklart har jag den digitalt.

Skulle nog egentligen kalla soundet som en korsning mellan Genesis och Emerson, Lake & Palmer, med ett stänk av King Crimson. Musikstilen var under en tid mycket populär i Italien och det fanns (finns?) ett antal grupper som lät ungefär likadant. Dock tycker jag att sångaren har ett annat vibrato än vad Peter Gabriel har, det är lätt att höra skillnaden på dem båda.

Egentligen skulle jag vilja säga att gruppen Marillion ligger närmare Genesis, såväl sång som musikmässigt.

/ B

[PekkaJohansson]

Egentligen skulle jag vilja säga att gruppen Marillion ligger närmare Genesis, såväl sång som musikmässigt.

/ B

Jo, den uppfattningen är vanlig och jag tänkte faktiskt på det när jag skrev inlägget ovan. Jag tycker dock inte att Fish påminner så mycket om Peter Gabriel som det ibland görs gällande. Derek William Dick har ett helt eget uttryck och en egen historia som han bygger sitt artistskap på. PFM använder mellotron och flöjt som var en del av det klassiska Genesis-soundet. Det gör inte Marillion. Oavsett allt detta ska jag botanisera vidare i PFM-katalogen!

Med vänlig hälsning

Pekka

[jogge]

Swing Out Sister: Kaleidoscope World, LP. Lågmäld, jazzig pop. Rätt trevligt, men den fungerar nog bäst som trivsam bakgrundsmusik hos mig, då den inte har någon diggfaktor direkt, utan mer intressant. Men det är ju inte att förakta heller


John Denver: JD, LP.

[jogge]

Oasis: Lyla, CD-Maxi. Titellåten går inte ta miste på. En Oasis-låt, precis som man förväntar sig att de skall låta. De två andra låtarna spretar lite mer och är nog roligt för fansen att höra. Men titellåten är bäst för en nybörjare som mig.


City Boy: S/T, LP.

[HenrikTornquist]

Avslutar kvällens lyssning med det italienska symfonirockbandet PFM och albumet "Chocolate kings" från 1975. Kompaktskivan kom 1989. PFM är uppenbart mycket influerade av Genesis och sångaren skulle utan problem kunna vikariera för Peter Gabriel - så lika låter de. Plattan är inte tokig alls.

Med vänlig hälsning

Pekka

Passar på att lyssna en kvart innan det är dags att lämna hemmet. Det låter mycket bra hittills.
Stort tack för bra tips.

[Max_Headroom]

Imperiet - Kickar

[Dartman]

Devin Townsend Project - Epicloud

Skivan med den magnifika låten "Kingdom".


//Jonas

[reverb]

Söndagen inleds med Blondie och "Sunday Girl", en popklassiker som funkar alla dagar i veckan...

[mrGaskill]

Devin Townsend Project - Epicloud

Skivan med den magnifika låten "Kingdom".


//Jonas

Ja, vilken låt! (Och Anneke van Giersbergen som sjunger fint. Rösterna passar perfekt.) Man ryser nästan.

[jogge]

The Alarm: Eye Of The Hurricane, LP. Nu har jag deras tre första. Den här är lite mer splittrad än föregångarna. A-sidan är något mörkare än dem (Newton Jericho och Hallowed Ground hör nu till mina favoriter med gruppen). B-sidan drar mer åt mainstreamhållet. Lite vibbar av Bryan Adams gör sig påminda. Trots spretigheten är detta den bättre av de tre skivorna.


Cult Of Luna: A Dawn To Fear, 2LP-Gatefold.

[Morello]

Oscar Person "a night in vienna" på kompaktskiva - ett kalasalbum,

[hifikg]

Nu startar ett program om Count Basie på SVT 2, finns säkert på play också.
Det följs av ett program om Miles.

[Morello]

Rush "moving pictures", helsilver-CD
Spår 1, Tom Sawyer - ett mästerverk

[Max_Headroom]

Rush "moving pictures", helsilver-CD
Spår 1, Tom Sawyer - ett mästerverk

Moving pictures -> Motion Picture (med Yello!) lägges i spellistan. Var ett tag sedan nu.

Just nu spelas en Live Dubbel CD med Gary Numan. Den med orkester, orkar inte ta reda på vad den heter.

[hifikg]

Kat Edmondson och "Take to the sky". Sjunger med en innerlig, nasal, röst som påminner en del om Jimmy Scott. Tänka sig. Ett skönt fonogram oavsett!

Edit: Det avslutande numret, Spring can really hang you up the most, sjunger hon a cappella och gör det riktigt bra!

[PekkaJohansson]

Spelar en jazzplatta ur dagens skivpåse, "Point of no return" med gruppen Crossing Point som bara gjorde den här skivan och en till. Tillbakalutad jazzig pop, inspelad 1987 och utgiven 1988, som passar bra så här på kvällskvisten. Ljudkvaliteten är överlag god.

Med vänlig hälsning

Pekka

[jogge]

Goatsnake: Black Age Blues, 2LP-Gatefold. Ett rätt lökigt bandnamn i ärlighetens namn , men musiken är betydligt bättre. Stoner i den tyngre skolan. Fattas bara när Greg Anderson från Sunn O))) är med i bandet. Om Cathedral tagit ut sina boogiedrömmar lite mer hade det kunnat låta så här. Elevated Man är nog en av de mest gungiga stonerlåtar jag hört


Raised Fist: Anthems, LP-Clear vinyl.

[Morello]

Miles Davis "Kind of blue" på kompaktskiva anno 1997.

[hifikg]

Lirar ett blandband, just nu tonar Hanging Tree från Hungergames i högtalarna, minns än hur bra den lät i Ingvars husbil en gång i tiden
Här får den förstås väldigt mycket mer tryck, men ändå.

[manix]

Mando Diao med musik från På Spåret. Tänk att jag var så svag för en Sven-Ingvars låt. Finns på tuben och numer även där musik säljs/streamas.

[hifikg]

MJQ i hörlurar, en kort paus innan nästa möte
Inspelat 1957, oh yeah!

[Kralle]

Vikingur Ólafsson - Bach. Kanonskiva med Islands Glenn Gould.

Screenshot_2.jpg (30.35 KiB) Visad 11265 gånger

[PekkaJohansson]

Jag har gnällt en del på Hep Stars genom åren men i kväll har jag tagit mig tid att höra hela bandets självbetitlade album från 1966 i återutgivning från 1996. Det är förstås främst Benny Anderssons utveckling som låtskrivare och instrumentalist som är intressant när man lyssnar på Hep Stars. På denna bandets tredje skiva finns onekligen några trevliga poplåtar, främst ballader, med fina arrangemang och ibland spännade ackordbyten. Det ska också sägas att Svenne Hedlund är en helt OK sångare. Bland extranumren döljer sig dock några riktiga rysare, bland annat en hejdlös version av Beach Boys ”Hawaii”. Summa summarum ändå en mestadels positiv upplevelse. Jag får bestämt lyssna även på återstoden av hepparnas 60-talskatalog.

Med vänlig hälsning

Pekka

[hifikg]

Lyssnar på Steely Dan, Aja, det var inte igår, jo snart