VA: Why Can't I Be You? Mojo Presents A Tribute To The Cure, CD - Promo. En hyllningsskiva till The Cure. Ett band jag smågillar, men inte är helt insatt i. Jag gillar mest versioner som är ännu mer lågmälda än originalet, särskilt Phoebe Bridgers (Friday I'm In Love) och A.A. Williams (Lovesong).
Icon: Night Of The Crime, LP. När denna släpptes 1985 trodde jag faktiskt att de skulle bli nästa "stora grej" inom aor-hårdrocken. Låtarna Raise the hammer och Rock my radio var bägge smärre hitlåtar. Jag tycker den håller än idag.
Shirley Horn, "I love you, Paris" är en jazzplatta som hamnat lite i skymundan här, så när den poppade upp på skärmen och krävde att få bli spelad gav det upphov till en lätt ståpäls. Sensuell jazz.
Avslutar med några låtar från "Hida-Takayama Jazz Session" med Tsuyoshi Yamamoto Trio förstärkta med Koji Moriyama, gentleman född 1944, även om jag kan tycka att han har en ganska feminin röst.
Bilagor
Hida-Takayama Jazz Session.jpeg (141.1 KiB) Visad 2128 gånger
Skulle sova, men grannen noterade att jag lirade lite o droppade Stacey Kent´s senaste fonogram, nåja sömn är väl inte nödvändigt i vuxen ålder. Here we go!
Type O Negative: October Rust, CD. Uppföljaren till genombrottsskivan "Bloody Kisses" går lite mer åt 70-tal och psykedeliska toner. Bra låtar, men de har en rätt skum ljudbild på stränginstrumenten tycker jag.
Avslutar kvällen med Billy Idols senaste opus, blandade ihop honom med någon av mina gamla favoriter o klickade hem verket, he he. Vem kan jag ha blandat ihop honom med? Men ändå, fonogrammet är inte alls så dumt.
Cher har utkommit med en nyutgåva av "Dark Lady". Riktigt varför vet jag inte, men jag hade den inte på CD/digitalt innan så det var skoj, även om fonogrammet inte ens är en halvtimma långt. Titellåten är ganska hemsk, men lätt att tralla med i
Var på Bond-premiär i veckan och i den filmen sjunger Billie Eilish ledmotivet. Och det gör hon bra. Satt kvar medan eftertexterna rullade och lyssnade in i det sista. Förstår inte varför folk har så bråttom ut från biografen. Filmen är två timmar och fyrtiotre minuter lång och jag tänkte inte på tiden en enda gång och det var noll risk att jag skulle somna o då är jag inget hard-core Bond-fan ändå.
Heart: Brigade, CD. Jag har haft albumet "Bad Animals" sedan förr. Denna uppföljare är rockigare, med mer gitarr och mer distinkt trumspel. En uppryckning tycker jag. Det är fortfarande inom aor-facket. Låten All I wanna do is make love to you var ju en stor hit från detta album vill jag minnas.