Mike Oldfield: Hergest Ridge, LP. Mitt hängivna samlande av Oldfield's musik startade så smått då jag hörde albumet Discovery på 80-talet, och då särskilt låten
The lake som var lätt trolsk. En kompis köpte i samma veva Hergest Ridge. Jag kommer ihåg att vi spelade den på hans föräldrars stereo i vardagsrummet, högt. När det lågfrekventa partiet på sid B drog igång skallrade det ordentligt i glashyllorna, följt av ett skrikande gitarrsolo med hans nästan patenterade sound och när allt började lugna ned sig smög sig en slags kyrkokör in. Världsklass. Jag hade aldrig hört något liknande och var helt omtumlad. Jag var fast förstod jag då, och är det fortfarande