Hellberg Ossler Thåström
CD/DVD (Universal)
Man skall aldrig räkna ut gamla legendarer, tydligen. När Nick Cave nyligen överraskade med sitt mest svårtillgängliga album på 19 år (Tender Pray) så gjorde han det under täckmanteln Grinderman och med väl valda Bad Seeds-vapendragare som sällskap. Bara veckor senare slår plötsligt Thåström till, i helt annat sällskap, och som han gör det! De som gillade Skebokvarns-skräpet kommer förstås inte fatta någonting men vi andra: Vi som följt och dyrkat Thåström ända sen "Profit", vi får närmast hjärtstillestånd då framförallt albumets DVD-del lyser upp vårt vardagsrum och samtidigt förmörkar de förut så spirande vårkänslorna. Detta är Thåströms chockerande replik till oss som rynkade på näsan åt listframgångarna med "Fanfanfan", och precis som en gång med Peace, Love & Pitbulls så utmanar han inte bara de nytillkomna fansen utan även sina mest trogna följeslagare. Skillnaden är att denna gång larmar det inte, det mullrar. Det mullrar och det är ofantligt vackert och hotfullt, allt på samma gång.
Hur märkligt mästerligt detta album är understryks av att plattans absoluta höjdpunkt är instrumental! Jodå, "Ravic" skenar som ett herrelöst godståg på Hamburg Hauptbanhofs bangård, alltmedan jag håller andan av hänförelse. Sällskapet gör det knappast enkelt för sig och Thåström sjunger bara på hälften av plattans spår, Nina Ramsby på ett och resten är instrumentalt. Niklas Hellbergs kusliga ljudlandskap kryddas av Osslers ödesmättade gitarrslingor. Drygt 42 minuters lågmäld provokation, totalt humorbefriad, och allra mest berör förstås "Nordlicht". I alla fall oss som någon gång faktiskt har suttit på en krog i S:t Pauli och insupit svårmodet, tillsammans med avmönstrade sjömän, autonoma husockupanter och olyckliga fnask. Ett vykort så starkt att det aldrig någonsin kommer blekna och årets viktigaste album, förstås! Thåström har i detta sällskapliga utanförskap överträffat sig själv och effektivt krossat alla de orimlga krav och förväntningar som aldrig hann formuleras. Makalöst!
