av PekkaJohansson » 2007-07-03 22:32
Kul tråd, boyafraid!
Då ska vi se, sa blinda Sara till döve Bertil när lame Fredrik skulle gå... Dylan fick ju trots sin storhet ofta se sig frånåkt, men jag nöjer mig med att nämna "It ain't me, babe" i Turtles version. Inte slår Jennie Lennie på fingrarna i "First We Take Manhattan" - hennes version är ju en orgie i osmaklig 80-talsproduktion - däremot i titelspåret från samma skiva, "Famous Blue Raincoat". Elvis gjorde "Always On My Mind" 1969, men jag antar att Bill50x råkade slå fel på tangenterna. Elvis krossade förstås stackars Carl Perkins i "Blue Suede Shoes". Av Cashs coverplattor håller jag nog trean högst, tack vare versionerna av "I Won't Back Down" (Tom Petty) och, framför allt, "Solitary Man" (Neil Diamond). Faktum är att Boppers version av "Remember Then" vinner över falsksångarna i The Earls. Visst är Ebba Gröns version av "Staten och kapitalet" bättre än Blå Tågets? Produktionen på Gyllene Tiders "Ge mig inte det där" (bonus-EP på "Moderna Tider") är, hör och häpna, fullt i klass med Brian Wilsons på Beach Boys-originalet "Girl Don't Tell Me". Vad finns det mer för roligt? Jo, det finns förstås på 50- och 60-talet ett helt gäng oerhört kompetenta svenska covers som spelar skjortan av de engelska/amerikanska/italienska originalen. Jag tänker instinktivt på Eleanor Bodels "One Way Ticket" (1968) som har ett helt annat tryck i produktionen än Neil Sedaka nio år tidigare. Och visst vinner Siwans "Tunna skivor" över "Everybody's Somebody's Fool" (Connie Francis). Jag tror att jag stannar här...
Med vänlig hälsning
Pekka
Kan inte leva utan pop