Jag håller med dig Martin om du avser nerladdning av mp3:or i taskig kvalité. Sådana duger endast för kontrollyssning och sedan köper man det som är bra. Men i fallet An Pierlé, där köpte jag CD´n (efter ett års letande hittade jag den på ett litet bolag i Belgien...) efter att ha lyssnat mig trött på en synnerligen tröttsamt distande mp3-rip. Döm om min förvåning när original-cd´n var lika kass!
Men, det finns alltid ett men eller hur?
Idag är så mycket musik så dåligt inspelad, att en välrippad mp3 i 320kb/s är mycket svår att skilja från originalet. Dessutom finns det icke-förstörande komprimeringar som komprimerar wav-filer till ca hälften. Laddar man hem en sådan och bränner en CD, lär mycket få personer överhuvud taget reflektera över ev skillnader mot originalpressning.
Nu är ju skivan inte allt, artwork, texter och annat skojigt är värt mycket! Så när jag tycker en CD är tillräckligt bra, då köper jag den. Men är det en halvbra CD kollar jag först att omslag etc verkligen har något mervärde mot det jag kan hitta på "Nätet" - annars får det vara...
För det är väl så, grabbar (tjejer är tyvärr sällsynta på sådana här platser...suck), att ni väljer CD efter musiken och inte hur dom låter?!? Gillar man då svensk rock och singer-/songwriter musik så är det bara att "gilla läget" som en kollega så elegant uttrycker det. Winnerbäck, Isaksson, Andreas Johnson, Caesars Palace, Hellström är alla exempel på där urusla inspelningar gör att man lika gärna kan lyssna på mp3:or.... Speciellt röster verkar man ha det svårt för.
Å andra sidan, att mixa en skiva så den passar i allt från ett spelande USB-minne med hörsnäckor förr 99 spänn till en 2-miljonersanläggning måste ju vara en utmaning i sig. Och vi vet ju alla var pengarna ligger.....
/ B