Religiös Musik

[soundbrigade]

Ett av mina absoluta favoritband är irländska Hothouse Flowers. De blev en härlig bekantskap under en ESC på Irland på 80-talet. Deras tredje album Songs From The Rain kom att bli en tröst under en svår period i början på 90-talet. Jag lyssnade mycket på den skivan och kunde inte undvika att många texter har djupa religiösa budskap. Den tredje plattan Born är inte mindre religiös.
Hur som helst jag har beställt ytterligare en CD med Hothouse Flowers och är nyfiken på vad man vill ha sagt denna gång.

Jag som är ateist (ja rentav antiteist och islamofob) har inget till övers för kyrkor och religiösa samfund och sekter men Hothouse Flowers får gärna sjunga profund musik, och jag lyssnar.

Sedan börjar jag fundera, finns det mer bra religiös musik? Eller musik med religiösa budskap?
Jag noterar att David Sylwian ofta en sorts religiös kryddning i sina låtar, Bob Dylan har haft flera "pånyttfödelser" och det finns oändligt mycket musik som faller under rubriken "New Age".

Jag startar tråden för att få till en diskussion/presentation av god religiös musik men INTE om innehåll och budskap.

[paa]

Jag har ju en av mina stora favoriter, Bach, som skrivit en hel del religiös musik för orgel.
Sen har vi förstås Duke Ellingtons kyrkokonserter, med bl.a Alice Babs.

[Nattlorden]

Mike oldfields syskon har gjort en fin Ave Maria... Sally heter hon, men brorsan står det still i knoppen just nu vad han heter...

[soundbrigade]

Menar du Mike? Mike Oldfield. Sallys brorsa ...

[soundbrigade]

Hur är det med Blue Nile. Det jag hörde lät lite ... celest.

[Nattlorden]

Menar du Mike? Mike Oldfield. Sallys brorsa ...

Nej, den ANDRE brorsan! Terry Oldfield vill mitt minne påstå han heter nu. Flöjtist.

[soundbrigade]

Hur var det med någon grupp som hetter Colours eller nåt sånt med en flintskallig sångare??

[Magnuz]

Jag är också uttalat antireligiös (dock ej ateist) men har trots detta en viss fäbless för religiös musik. Gärna amerikansk sådan, t.ex. religiös country, bluegrass och liknande samt förstås mycket av den svarta musiken. Sedan finns ju Sufjan Stevens som visst också är religiös och dessutom mycket bra.

[phloam]

Räknas band som Bursum och andra som religiös musik?

( = satanisthårdrock då typ)

[soundbrigade]

Räknas band som Bursum och andra som religiös musik?

( = satanisthårdrock då typ)

Det kanske det är. Om musiken har ett klart budskap (och det kan ju innefatta vad 17 som helst). Jag funderade på islamisk, buddistisk och hinduistisk musik.
Morsan hade en LP med scientolog-musik. Ruggit bra och intressant faktiskt. Tror att Stevie Wonder var med på nåt hörn. Kommer vi iväg till Småland ska jag se om hon har den kvar.

[CherryBomb]

Är oxå ateist ut i fingerspetsarna. Men visst snurrar det religiös musik i mitt hem! Ja, någon nämnde Burzum, som jag visserligen tycker är ett riktigt uselt band, men en hel del annan satanist-metal spisas det.
Sen blir det en del Bad Brains (Rasta-punk, sjunger stup i ett om Jah som leder en rätt).
Kristna Trouble är ju ett av världens bästa hårdrocksband (Heaven is there for all to find)!
Sen har det lyssnats en del på Shelter (Hare Krishna-hardcore).
Lyssnar även en hel del på Native American(indian)-musik med diverse gudahyllningar.

[TCM]

Prefab Sprout

[CODY]

Har haft en kristen Dylan-period. Det är ett sätt att närma sig den stora mannen. Jag har tidigare inte kunnat tycka om t ex Blonde on Blonde eller någon av de andra stora skivorna, men tänker att jag måste lära mig gilla dem någon gång. Och det går allt bättre att lyssna på dem och snart kanske jag kan förstå storheten. Annars är mina favorit Planet Waves, Desire och New Morning, alla mellanplattor.

Nåväl, jag har lyssnat på Slow Train Coming, Saved och Shot of Love. Alla utom den första är rejält utskällda av kritiker, men jag finner bara inspirerad och vacker musik. Lyssna t ex på In the garden från Saved. Visst det finns ingen Garth Hudson, men det är tryck

[darkg]

Mässor och sånt! Här ett fynd jag gjort:



Hela skivan är enastående imho.

[Svante]

Jag har med åren börjat uppskatta all musik, och kunna skilja på musiken och budskapet. När musik blir religiös, eller politisk för den delen så blir jag snarast intresserad över människans natur, att vi väljer att framföra ett budskap på känslonivå i stället för sakligt och med argument. Det är suspekt, men intressant.

Sen kan jag tro att historiskt har religiös musik varit enda möjligheten för musiker att bli finansierade. Fast de kanske inte var så religiösa egentligen.

[CODY]

Oavsett ok man tror på gud eller är gudlös, så kan viss musik inte ha kunnat skapas utan att skaparen varit religiös eller inspirerad av det religiösa eller överjordiska. Tänk på Poulenc, Palestrina, Mike Scott, David Bowie, J.S. Bach et c. Det går inte att sakligt och med argument framställa hur guds son togs tillfånga i Getsemane, blev förhörd, dömd och piskad, därefter krönt med törne och tvingad att bära det tortyrredskap som han skulle dö på, hur han dog övergiven och sedan blev begravd. Ingen skulle göra ett stort och sakligt argumenterat kör- och orkesterverk om det. Och naturligtvis inte i olika verk på samma tema belyst detta från inte mindre än fyra olika delvis sammanfallande angreppspunkter, från personer som enligt traditionen var i stort samtida med guds son.

[petersteindl]

Bach skrev några Passioner. Ganska bra musik.

[shifts]

Arvo Pärt.

[JM]

Religiös musik uppstod sannolikt före talet under början av homo sapiens cognitiva period. Musiken fanns före religiösa musiken. Med mer abstrakt och symboliskt tänkande vidgade sig tänkandet från här och nu till framtid och dåtid. Religiös musik blev en del i en primitiv lösning o förklaringmodell på frågorna som ökad cognitiv kapacitet skapade. Frågor som schimpansen aldrig brottas med.

JM

[BosseS]

Religiös musik är ett vitt begrepp. För mig är det viktiga att den framförs med övertygelse, texterna lyssnar jag sällan på. En annan Irländsk och religiös artist som kanske faller TS is smaken är Rob Parker. Han måste ha sjungit det första andetaget han tog, lätt och avslappnat.

[Svante]

Oavsett ok man tror på gud eller är gudlös, så kan viss musik inte ha kunnat skapas utan att skaparen varit religiös eller inspirerad av det religiösa eller överjordiska. Tänk på Poulenc, Palestrina, Mike Scott, David Bowie, J.S. Bach et c. Det går inte att sakligt och med argument framställa hur guds son togs tillfånga i Getsemane, blev förhörd, dömd och piskad, därefter krönt med törne och tvingad att bära det tortyrredskap som han skulle dö på, hur han dog övergiven och sedan blev begravd. Ingen skulle göra ett stort och sakligt argumenterat kör- och orkesterverk om det. Och naturligtvis inte i olika verk på samma tema belyst detta från inte mindre än fyra olika delvis sammanfallande angreppspunkter, från personer som enligt traditionen var i stort samtida med guds son.

Musik är bara en serie toner som skildrar en känsla. Musiken, utan texterna, har mycket svårt att överföra annat än känslor. Texterna däremot kan ge en berättelse och religionen ligger i berättelsen. Men den åker snålskjuts på de känslor som musiken provocerar fram.

(Ja, jag vet att en del kallar tystnad för musik, ni behöver inte länka till den youtubevideon igen.)

[CODY]

Fast religiösa känslor ger vackrare musik. Många av de passioner som finns sjungs på latin som nästan ingen förstår. Rösten är ett instrument i de falken. Även vad gäller sakral musik på levande språk som t ex den undersköna ein deutsches requiem av Brahms som sjungs på tyska, är det mycket svårt att uppfatta och ännu svårare att ta in textens innehåll. Men knockad blir man. Jag tror att många tycker mycket om Poulencs tonsättningar av urgamla psalmer från 30 och 40-talen, utan att förstå texten till Gloria.

Många, även gudlösa, gillar verkligen Pärt som shifts nämner. Han skriver kyrkomusik på latin om han inte använder latinsk skåpmat (död text).

Men du menar musik med Mia-Marianne och Per-Filip.

[Svante]

Fast religiösa känslor ger vackrare musik. Många av de passioner som finns sjungs på latin som nästan ingen förstår. Rösten är ett instrument i de falken. Även vad gäller sakral musik på levande språk som t ex den undersköna ein deutsches requiem av Brahms som sjungs på tyska, är det mycket svårt att uppfatta och ännu svårare att ta in textens innehåll. Men knockad blir man. Jag tror att många tycker mycket om Poulencs tonsättningar av urgamla psalmer från 30 och 40-talen, utan att förstå texten till Gloria.

Men du menar musik med Mia-Marianne och Per-Filip.

Nej jag menar vilken musik som helst. Men om man verkligen aldrig har upplevt det kyrkliga med kyrkomusik och inte förstår orden så tror jag inte att den skulle göra en religiös. Jag tror att man bara skulle tycka att den var vacker.

[CODY]

Nä det tror inte jag heller, men det är värt att fundera på varför nästan alla tycker om sakral musik och de känslor som den ger fastän man kanske (säger till sig själv att man) är ateist. För mig är svaret uppenbart.

[petersteindl]

Oavsett ok man tror på gud eller är gudlös, så kan viss musik inte ha kunnat skapas utan att skaparen varit religiös eller inspirerad av det religiösa eller överjordiska. Tänk på Poulenc, Palestrina, Mike Scott, David Bowie, J.S. Bach et c. Det går inte att sakligt och med argument framställa hur guds son togs tillfånga i Getsemane, blev förhörd, dömd och piskad, därefter krönt med törne och tvingad att bära det tortyrredskap som han skulle dö på, hur han dog övergiven och sedan blev begravd. Ingen skulle göra ett stort och sakligt argumenterat kör- och orkesterverk om det. Och naturligtvis inte i olika verk på samma tema belyst detta från inte mindre än fyra olika delvis sammanfallande angreppspunkter, från personer som enligt traditionen var i stort samtida med guds son.

Musik är bara en serie toner som skildrar en känsla. Musiken, utan texterna, har mycket svårt att överföra annat än känslor. Texterna däremot kan ge en berättelse och religionen ligger i berättelsen. Men den åker snålskjuts på de känslor som musiken provocerar fram.

(Ja, jag vet att en del kallar tystnad för musik, ni behöver inte länka till den youtubevideon igen.)

Här ber jag att få opponera mig. Jag känner yrkesmusiker i orkestrar och andra yrkesmusiker som absolut under inga omständigheter har känslor inför de noter de spelar. Du uttrycker det som toner. Musiker uttrycker det som noter som spelas och noterna är bara noter och inget annat än noter. Finns det överhuvudtaget någon känsla med så har musikerna helt och hållet misslyckats. Jag har själv fått bassning från musiker då jag pratar om musik och känslor på det sätt du beskriver det. Jag har frågat flera gånger om och om igen, om de inte har känslor eller om musiken de spelar inte förmedlar känslor och de svarar att de absolut inte har känslor då de spelar noterna. Det handlar enbart om noter och inte om känslor. Hur de skall spela noterna bestämmer dirigenten. Till exempel kan tempi varieras. Jag tror faktiskt att känslor som frammanas då man spelar eller sjunger efter noter innebär att man framför musiken sämre. Ett praktexempel var Patti Smith på Nobelkonserten. Då känslor kommer in så kommer man av sig. Man får välja, antingen eller. Patti måste koncentrera sig på sången och därmed göra den så uttrycksfull som möjligt och det handlar om teknik. Även Leonard Cohen avbröt konserter då känslor tog överhanden. Han kunde i dessa stunder helt enkelt inte framföra sin egen musik. Det hindrar exempelvis inte att t.ex. jag som publik och åhörare av musik upplever känslor men om jag samtidigt försöker göra något annat medans jag lyssnar så minskar känslorna högst påtagligt och vice versa. Det var till och med så att på grund av att Patti kom av sig på grund av att känslorna tog över så ökade känsloläget hos publiken och i det här fallet blev det positivt, även om Patti nog själv inte upplevde det som positivt i stundens ögonblick. Därför tror jag yrkesmusikerna jag känner och har pratat med har helt rätt i sina påståenden.

Sedan är det så att vissa melodier framkallar samma känslor hos alla människor och speciellt barn. De har visat sig vara universella. En av melodierna kallar jag för retstickans melodi. Det är samma melodi hos alla barn på hela planeten och melodin betyder exakt samma sak oavsett språk, DNA eller geografisk plats.

Med vänlig hälsning
Peter

[petersteindl]

Fast religiösa känslor ger vackrare musik. Många av de passioner som finns sjungs på latin som nästan ingen förstår. Rösten är ett instrument i de falken. Även vad gäller sakral musik på levande språk som t ex den undersköna ein deutsches requiem av Brahms som sjungs på tyska, är det mycket svårt att uppfatta och ännu svårare att ta in textens innehåll. Men knockad blir man. Jag tror att många tycker mycket om Poulencs tonsättningar av urgamla psalmer från 30 och 40-talen, utan att förstå texten till Gloria.

Men du menar musik med Mia-Marianne och Per-Filip.

Nej jag menar vilken musik som helst. Men om man verkligen aldrig har upplevt det kyrkliga med kyrkomusik och inte förstår orden så tror jag inte att den skulle göra en religiös. Jag tror att man bara skulle tycka att den var vacker.

Det är inte musiken som gör en religiös eller skapar en tro. Det är heller inte det som CODY menar, tror jag. Däremot kan religiös musik uppfattas som just religiös eller sakral. Ligger exempelvis Gospel i texten eller i sättet att framföra?



Det är dock så att en viss stämning kan kännas attraktiv och verka magnetisk. Det kan möjligtvis också framkalla eftertanke och viss förundran till att dessa människor verka ha något som man själv kanske saknar. Då kan det bli att man börjar utforska. Oftast är det att man ser uttryck i dans och rörelse och ansiktsuttryck i samband med musicerande och sång då det gäller gospel.

[Svante]

Oavsett ok man tror på gud eller är gudlös, så kan viss musik inte ha kunnat skapas utan att skaparen varit religiös eller inspirerad av det religiösa eller överjordiska. Tänk på Poulenc, Palestrina, Mike Scott, David Bowie, J.S. Bach et c. Det går inte att sakligt och med argument framställa hur guds son togs tillfånga i Getsemane, blev förhörd, dömd och piskad, därefter krönt med törne och tvingad att bära det tortyrredskap som han skulle dö på, hur han dog övergiven och sedan blev begravd. Ingen skulle göra ett stort och sakligt argumenterat kör- och orkesterverk om det. Och naturligtvis inte i olika verk på samma tema belyst detta från inte mindre än fyra olika delvis sammanfallande angreppspunkter, från personer som enligt traditionen var i stort samtida med guds son.

Musik är bara en serie toner som skildrar en känsla. Musiken, utan texterna, har mycket svårt att överföra annat än känslor. Texterna däremot kan ge en berättelse och religionen ligger i berättelsen. Men den åker snålskjuts på de känslor som musiken provocerar fram.

(Ja, jag vet att en del kallar tystnad för musik, ni behöver inte länka till den youtubevideon igen.)

Här ber jag att få opponera mig. Jag känner yrkesmusiker i orkestrar och andra yrkesmusiker som absolut under inga omständigheter har känslor inför de noter de spelar. Du uttrycker det som toner. Musiker uttrycker det som noter som spelas och noterna är bara noter och inget annat än noter. Finns det överhuvudtaget någon känsla med så har musikerna helt och hållet misslyckats. Jag har själv fått bassning från musiker då jag pratar om musik och känslor på det sätt du beskriver det. Jag har frågat flera gånger om och om igen, om de inte har känslor eller om musiken de spelar inte förmedlar känslor och de svarar att de absolut inte har känslor då de spelar noterna. Det handlar enbart om noter och inte om känslor. Hur de skall spela noterna bestämmer dirigenten. Till exempel kan tempi varieras. Jag tror faktiskt att känslor som frammanas då man spelar eller sjunger efter noter innebär att man framför musiken sämre. Ett praktexempel var Patti Smith på Nobelkonserten. Då känslor kommer in så kommer man av sig. Man får välja, antingen eller. Patti måste koncentrera sig på sången och därmed göra den så uttrycksfull som möjligt och det handlar om teknik. Även Leonard Cohen avbröt konserter då känslor tog överhanden. Han kunde i dessa stunder helt enkelt inte framföra sin egen musik. Det hindrar exempelvis inte att t.ex. jag som publik och åhörare av musik upplever känslor men om jag samtidigt försöker göra något annat medans jag lyssnar så minskar känslorna högst påtagligt och vice versa. Det var till och med så att på grund av att Patti kom av sig på grund av att känslorna tog över så ökade känsloläget hos publiken och i det här fallet blev det positivt, även om Patti nog själv inte upplevde det som positivt i stundens ögonblick. Därför tror jag yrkesmusikerna jag känner och har pratat med har helt rätt i sina påståenden.

Sedan är det så att vissa melodier framkallar samma känslor hos alla människor och speciellt barn. De har visat sig vara universella. En av melodierna kallar jag för retstickans melodi. Det är samma melodi hos alla barn på hela planeten och melodin betyder exakt samma sak oavsett språk, DNA eller geografisk plats.

Med vänlig hälsning
Peter

Må så vara, men serien av toner kan ändå skildra en känsla. Och jag menar att den i det flesta fall gör det, och bör det. Att sedan orkestermusiker behöver vara professionella och framföra den tonsekvens som står i noterna ändrar inte på det.

[Svante]

Fast religiösa känslor ger vackrare musik. Många av de passioner som finns sjungs på latin som nästan ingen förstår. Rösten är ett instrument i de falken. Även vad gäller sakral musik på levande språk som t ex den undersköna ein deutsches requiem av Brahms som sjungs på tyska, är det mycket svårt att uppfatta och ännu svårare att ta in textens innehåll. Men knockad blir man. Jag tror att många tycker mycket om Poulencs tonsättningar av urgamla psalmer från 30 och 40-talen, utan att förstå texten till Gloria.

Men du menar musik med Mia-Marianne och Per-Filip.

Nej jag menar vilken musik som helst. Men om man verkligen aldrig har upplevt det kyrkliga med kyrkomusik och inte förstår orden så tror jag inte att den skulle göra en religiös. Jag tror att man bara skulle tycka att den var vacker.

Det är inte musiken som gör en religiös eller skapar en tro. Det är heller inte det som CODY menar, tror jag. Däremot kan religiös musik uppfattas som just religiös eller sakral. Ligger exempelvis Gospel i texten eller i sättet att framföra?

[ YouTube ]

Det är dock så att en viss stämning kan kännas attraktiv och verka magnetisk. Det kan möjligtvis också framkalla eftertanke och viss förundran till att dessa människor verka ha något som man själv kanske saknar. Då kan det bli att man börjar utforska. Oftast är det att man ser uttryck i dans och rörelse och ansiktsuttryck i samband med musicerande och sång då det gäller gospel.

Absolut, men serien av toner blir inte religiös förrän någon på ett eller annat sätt talar om att den är det. Vi är dock djupt präglade med att vissa musikstilar är religiösa och kan ha svårt att bortse från det.

Vad jag far efter är att religiositeten inte sitter i tonerna, i musiken. Den åker snålskjuts på musiken.

[RogerGustavsson]

Var och lyssnade på Nils Landgren med sina vänner. De har gjort julmusik i tio år. Några tolkningar av uttjatad julmusik är lysande. Tycker denna var kul, fast svängarna togs ut lite bättre på scen av Nils Landgren och Jonas Knutsson.

http://user.faktiskt.io/RogerGustavsson/hosianna.wav

Finns på Tidal men inte på Spotify.

Bryr mig inte så mycket om de religösa texterna mera om hur musiken/sången framförs. Exempelvis är texterna i många operor hopplösa. Tror vi sväljer urvattnade texter på främmande språk bara det låter "bra". Det kan vara påfallande infantila texter...

[darkg]

Precis liksom kyrkan har haft ambition och muskler att bygga de fräckaste byggnaderna har den efterfrågat den yppersta musiken... och odlat en tradition, antar jag. Dvs, allt kyrkligt (klosterligt osv) är inte att se som direkt religiöst inspirerat.