Jag blir så satans trött. Alla dessa masteringar (och remasteringar) som går ut på förstöra dynamiken (loudness war) gör mig så förbannad! Lyssna till exempel på Danzig's Sacrifice från 1996, som är en grymt bra låt. I början så sjunger han ensam till trummorna och bygger upp en spänning som ska få sitt klimax när gitarrerna kommer in och "krossar", men det gör dom aldrig. För man har använt dynamisk kompression så rösten i början och gitarrerna sen är lika höga och den urladdningen som är logisk och korrekt uteblir och låten tappar känslan. Jävligt trist ;(
Sacrifice
Har ni några "favorit" exempel där man förstört låtens "naturliga" dynamik och därmed försämrat upplevelsen av en bra låt?

