Jag är snarare stolt över de fånigaste plattorna som jag gillar.
Det är ju inte alla som förstår sig på att uppskatta sådant.
Man skall inte skämmas för nå't man gillar eller gör (utom då
möjligen för att man tycker att det är pinsamt). Skäms man,
och det finns ett bra skäl att göra det, så är det nog bättre
att sluta med det man skäms för. Finns det inget bra skäl är
det bättre att sluta skämmas bara.
Den som ändå skäms behöver lära sig, både att inte projicera
vad man tror är omvärlden syn, på sig själv. Men också att
inte se omvärlden på samma vis - för det har den (de) ju inte
heller förtjänat.
Att skämmas är att se ned på sig själv kind of, och gör man
det så ser man antalgien ned på dem som är som man själv
är, också. Inget bra.
Men nu skall jag svara på frågan - fast genom att ta fasta på
fånighet (sagt utan värdering) hos fonogram, snarare än nå'n
skämm-faktor, som jag ju alltså inte är kapabel till att uppleva.
Nej, jag kom inte på någon.
Jo, kanske om jag får lämna usikramen - det skulle vara vissa
scener i en av världens bästa filmer då - Joe och Vulkanen.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).