ElizaLeone skrev:Råkade se att ni skriver om Björn Johansson som är min pappa.
Det är sällan jag ser det. Önskar att hans musik spelas lite oftare.
Jag vet att det finns fler inspelningar men de ligger förmodligen på Sveriges Radio. Han har i allafall skrivit mycket fin musik.
Hej, vad kul att du har hittat hit!
Jag har mest läst din pappas musik som partitur som jag fått från STIM/Svensk Musik.
Det finns som sagt var en del inspelningar i SRs arkiv. Jag känner till följande :
Symfoni nr 2 (Göteborgs Radioorkester/Tor Mann insp, 1949 Göteborgs konserthus)
Symfoni nr 4 (GSO/Carl Garaguly, insp. 1956 i GKSS)
Symfoni nr 5 (GSO/Carl Garaguly, insp. 1959 i GKSS)
Stråkkvartett nr 2 (Göteborgskvartetten isp 1962 GK)
Cellokonsert (GSO/Bernhard Lescovic, Guido Vecchi, cello, insp 1965 i GKSS)
Primavera (GSO/Sergiu Commisiona, insp 1971 i GKSS)
Scappate (GSO/O. Thrlík, Håkan Edlén, flöjt, insp. 1974 GKSS)
Cellokonsert (GSO/Carl Garaguly, Guido Vecchi, cello, insp 1975 i GKSS)
Notes of music (GSO/Lars Benstorp, insp 1975 GKSS)
Av detta finns inget på skiva!
Om BJ skriver at Stig Jacobsson (känd från HiFi&Musik),
från svensk musikFödd i Smögen den 9 mars 1913, död den 29 juni 1983. Studier vid Göteborgs Högskola (fil kand 1937 samt vid Lunds Universitet (teol. kand 1942). Musikstudier för Herman Asplöf och Tor Mann i Göteborg samt kompositionsstudier för John Fernström och Poul Schierbeck. Som franska statens stipendiat tillbringade han en viktig studieperiod vid Schola Cantorum i Paris 1946-47 med studier för Vincent d’Indy och Charles Koechlin. Han studerade även i Schweiz och Italien. 1947 efterträdde han Gösta Nystroem som musikanmälare i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning och verkade som sådan fram till 1966. Från 1968 gymnasielärare i filosofi, religion, musikhistoria och estetik. Ledde under 1950-talet sommarkonserter vid San Michele på Anacapri. Göteborgs stads kulturstipendiat 1965.
Björn Johansson var en produktiv och skicklig tonsättare som valde att gå sina egna vägar, ofta tvärs emot gällande smakdominans. Som kritiker kämpade han mot tolvtonsmusiken och som tonsättare knöt han an till nyklassicismen. Kontakten med italiensk och fransk musik satte också sina spår, inte minst Albert Roussels musik. Hans musik hade svårt att göra sig gällande utanför hemstaden Göteborg, och inte ens där var den ofta förekommande. Ändå tog t ex John Ogdon upp En suite pour piano (1967) på repertoaren och även andra framstående musiker (Hans Leygraf, Sixten Ehrling m fl) har insett kvaliteterna i Johanssons skapande. Hans sex symfonier, cellokonsert, pianokonsert, körverk, blåsarkvintett, stråkkvartett, solosånger m m är väl värda uppmärksamhet. Efter sin lärare Schierbecks föredöme, formulerade Johansson sin musikaliska maxim: “Kom ihåg, min vän, att det skall sjunga!“
Stig Jacobsson
Vi får hoppas att den framsynta svenska kulturpolitiken i form av fonogramstöd kan åtgärda bristen på Björn Johanssonfonogram i framtiden, det är ju trots allt hans 100årsjubileum om tre år!
/ptr