Råttscenen
19.00: Brända Barn
20.30: Stry Terrarie
21.45: Attentat
22.45: Asta Kask
00.00: Freddie Wadling & Punk City Rockers + Kai Martin
Garagescenen
19.45: Grisen Skriker
21.10: Slobobans Undergång
22.30: Perverts
http://www.svenskpunk25.nu/
Det är i skrivande stund söndag morgon och jag tänkte bjuda er på en resumé av gårdagens stora begivenhet, inför 1400 lyckliga punk-fans, på klassiska Vågen ("Livet é en fest") i Göteborg.
Brända Barn hade den otacksamma uppgiften att sparka igång hela partyt redan kl. 19, men lyckades trots detta infria mina högt ställda förväntningar! Detta ögonblick hade jag liksom väntat på i 20 år, då jag tyvärr missade Brända Barns många Göteborgsbesök när det begav sig. Deras enda och fantastiska album "Allt står i lågor" har varit en kär vän sen dess och än idag rankar jag det som Sveriges genom tiderna näst bästa platta, som endast toppas av Ebba Gröns oslagbara klassiker "Kärlek & Uppror"...
Nåväl, man öppnade med första singeln "Män utan fruktan" och det var fullt ställ redan från början. De klassiska låtarna på albumet radades sedan upp med en imponerande pondus och även om jag saknade någon "Allt står i lågor"-låt så kompenserades det av en magnifik avslutning med deras klassiska version av Neil Youngs "Hey hey, my my"! (Denna låt släpptes f.ö. något år efter albumet, på en 33-varvssingel och under namnet The Wild Bunch...) Sammanfattningsvis var detta en klockren öppningsakt med ett vitalt band som lät allt annat än trötta och det var särskilt kul att se den gamle idolen Brodde in action, fortfarande en av landets mest karismatiske sångare!
Vi valde att återställa vätsekbalansen i en närbelägen bar, framför att avnjuta Grisen Skriker, varför Stry blev nästa konsert. Stry är en levande legend och har ett förflutet i band som Kriminella Gitarrer, Besökarna, Blödarna, Stry & Stripparna, Garbochock, Ebba Grön (där han länge hade en stående inbjudan att bli medlem), Rymdimperiet, Imperiet och Babylon Blues.
Om Brända Barn kändes vitala men aningen postpunk-slipade så var Stry en klart punkigare upplevelse, på gott och ont. Jag hade gärna hört fler Imperiet-hits än "Afrika" (han skrev ju en bunt klassiker som medlem i denna supergrupp) och kände heller inte igen alla tidiga Kriminella Gitarrer-låtar (etc). Nåväl, bra var det och när han en bit in i konserten levererar två av de tyngsta klassiker Sveriges rock/punkscen skådat - Babylon Blues "Har vi inte grävt för många hål?" och Ebba Gröns "Malmö city" - i rad, ja då står undertecknad längst fram och skrålar med knuten högernäve... Kvällens mest intensiva nostalgikick och en tio-minuters konsertupplevelse som tangerar det starkaste man känt på år och dar!
Mer vätskepåfyllning, denna gång på Slobobans Undergångs bekostnad, innan det var dags för Attentat. Detta band såg jag åtskilliga gånger när det begav sig och jag har oxå i färskt minne deras överraskande positiva 20-årsspelning på Pustervik. Denna gång lyckas man dock sämre med att övertyga och trots bra mellansnack och hårt arbete så höll helt enkelt inte deras poppunk-poesi denna afton. Att publiken var vild kanske indikerar att jag vid detta laget redan började bli mätt på nostalgi-kickar? Min fru gillade dessutom denna konsert, fast hon har ju inga punk-rötter heller..
Avslutningen för vår del blev på andra våningen där Perverts höll hov. För första gången på 23 år (som jag uppfattar det) gav man en spelning med bandets andra sättning, alltså den med Mats Drougge på gitarr. Inte Freddie Wadling. Sju rökare levererades på mindre än en kvart och med ett drag som slog det mesta denna kväll. Hur kul som helst! För säkerhets skull spelade man klassikern "Ronka" två gånger som avslutning och det var med ett stort leende vi traskade ut i natten på Järntorget. En osedvanligt lyckad "klassträff" var över för våran del, det såg den kraftiga förkylningen till...
(sorry för sen info)
