Några intryck från gårdagens Slottskogen goes Progressive:
Första bandet ställde in. Sjukdom.
Andra bandet var svenska Hooffoot från Malmö. Sju personer som spelade instrumentala jazzkrautinspirerade låtar. Långa låtar som låg och tuggade på ganska monotont. Som helhet kändes det något ofärdigt. Ett rejält plus dock för en mycket driven basist och en skönt spelande kongassnubbe.
Tredje bandet norska D'accorD. Traditionell uppställning med trummor/bas/gitarr/klaviatur plus en sångare som även trakterade gitarr och tvärflöjt. Sångaren visade stort självförtroende och härlig inlevelse. En riktigt bra spelning som t ex innehöll en cover på Oxygene pt IV.
Fjärde bandet polska Art of Illusion. Progmetal av medelklass. Ett band utan någon större scennärvaro gjorde att det trots ett kompetent utförande aldrig blev engagerande. Ljudet blev här något sämre också.
Femte och sista bandet italienska The Watch. De har gjort sig kände för att spela mycket trogna covers på Genesis under Peter Gabriel-eran. Vid gårdagens konsert låg dock fokus på eget material. Det var ganska svalt, lät som låtar Genesis inte tog med på skiva runt -73. De leverade även tre Genesiscovers, något som möttes av väldigt mycket större jubel än det egna materialet. Det måste vara en tråkig upplevelse att som band gillas mest för när man försöker återskapa något som någon annan gjorde för 40 år sedan, istället för det man själva skapar. Nåväl, spelningen var helt okej!
Mellanspelade gjorde, precis som de senaste åren MagNiFiZent, en duo från Säffle som spelar akustiska covers på Zappalåtar. De är jävligt bra.
Stämningen på festivalen är fantastiskt härlig, familjär och inbjudande. Jag kan inte nog rekommendera att gå dit nästa år, om musikgenren appellerar. Det var kul att få ett ansikte på jonas från faktiskt också, vi pratade några minuter mellan banden.
/Jonas
Ignorance may be bliss. I wouldn't know.