Senaste konserten

[petersteindl]

Hopp.
Idag blev det Vasas Flora och Fauna, Ane Brun, Anna von Hausswolf, Mogwai. Alla dessa såg vi från början till slut. Vi lyssnade till Thomas Andersson Wij och Dungen på håll.
Toppendag!

Anna von Hausswolf och Mogwai hade jag velat sett! ☺

Så går det då man velar.

Med vänlig hälsning
Peter

[jogge]

Hopp.
Idag blev det Vasas Flora och Fauna, Ane Brun, Anna von Hausswolf, Mogwai. Alla dessa såg vi från början till slut. Vi lyssnade till Thomas Andersson Wij och Dungen på håll.
Toppendag!

Anna von Hausswolf och Mogwai hade jag velat sett! ☺

Så går det då man velar.

Med vänlig hälsning
Peter

[niclas]

Friska Viljor på Rote Fabrik i Zurich, sjukt fint!

[Almen]

Così fan tutte på Confidencen (i år igen), nu ännu bättre!

[rqu]

[Max_Headroom]

P-floyd, Dalhalla 6e augusti.

https://www.youtube.com/watch?v=q5XAnWQDNPw

OBS! Inte min video. Inlänkad helt slumpartat.

[Ronnie]

Jag åkte ner till Uport (Ulricehamnsfestivalen). Bo Kaspers Orkester, Bob Hund och Graveyard levererade fint.

[rqu]

[ Bild ]

Bilden från häromdagen var från Cookies 'N' Beans som spelade på Runmarös skärgårdskrog "Svängen", lite kul att komma riktigt nära, korten är tagna med mobilen.

[Dartman]

Några intryck från gårdagens Slottskogen goes Progressive:

Första bandet ställde in. Sjukdom.

Andra bandet var svenska Hooffoot från Malmö. Sju personer som spelade instrumentala jazzkrautinspirerade låtar. Långa låtar som låg och tuggade på ganska monotont. Som helhet kändes det något ofärdigt. Ett rejält plus dock för en mycket driven basist och en skönt spelande kongassnubbe.

Tredje bandet norska D'accorD. Traditionell uppställning med trummor/bas/gitarr/klaviatur plus en sångare som även trakterade gitarr och tvärflöjt. Sångaren visade stort självförtroende och härlig inlevelse. En riktigt bra spelning som t ex innehöll en cover på Oxygene pt IV.

Fjärde bandet polska Art of Illusion. Progmetal av medelklass. Ett band utan någon större scennärvaro gjorde att det trots ett kompetent utförande aldrig blev engagerande. Ljudet blev här något sämre också.

Femte och sista bandet italienska The Watch. De har gjort sig kände för att spela mycket trogna covers på Genesis under Peter Gabriel-eran. Vid gårdagens konsert låg dock fokus på eget material. Det var ganska svalt, lät som låtar Genesis inte tog med på skiva runt -73. De leverade även tre Genesiscovers, något som möttes av väldigt mycket större jubel än det egna materialet. Det måste vara en tråkig upplevelse att som band gillas mest för när man försöker återskapa något som någon annan gjorde för 40 år sedan, istället för det man själva skapar. Nåväl, spelningen var helt okej!

Mellanspelade gjorde, precis som de senaste åren MagNiFiZent, en duo från Säffle som spelar akustiska covers på Zappalåtar. De är jävligt bra.

Stämningen på festivalen är fantastiskt härlig, familjär och inbjudande. Jag kan inte nog rekommendera att gå dit nästa år, om musikgenren appellerar. Det var kul att få ett ansikte på jonas från faktiskt också, vi pratade några minuter mellan banden.


/Jonas

[Jonas]

Några intryck från gårdagens Slottskogen goes Progressive:

Första bandet ställde in. Sjukdom.

Andra bandet var svenska Hooffoot från Malmö. Sju personer som spelade instrumentala jazzkrautinspirerade låtar. Långa låtar som låg och tuggade på ganska monotont. Som helhet kändes det något ofärdigt. Ett rejält plus dock för en mycket driven basist och en skönt spelande kongassnubbe.

Tredje bandet norska D'accorD. Traditionell uppställning med trummor/bas/gitarr/klaviatur plus en sångare som även trakterade gitarr och tvärflöjt. Sångaren visade stort självförtroende och härlig inlevelse. En riktigt bra spelning som t ex innehöll en cover på Oxygene pt IV.

Fjärde bandet polska Art of Illusion. Progmetal av medelklass. Ett band utan någon större scennärvaro gjorde att det trots ett kompetent utförande aldrig blev engagerande. Ljudet blev här något sämre också.

Femte och sista bandet italienska The Watch. De har gjort sig kände för att spela mycket trogna covers på Genesis under Peter Gabriel-eran. Vid gårdagens konsert låg dock fokus på eget material. Det var ganska svalt, lät som låtar Genesis inte tog med på skiva runt -73. De leverade även tre Genesiscovers, något som möttes av väldigt mycket större jubel än det egna materialet. Det måste vara en tråkig upplevelse att som band gillas mest för när man försöker återskapa något som någon annan gjorde för 40 år sedan, istället för det man själva skapar. Nåväl, spelningen var helt okej!

Mellanspelade gjorde, precis som de senaste åren MagNiFiZent, en duo från Säffle som spelar akustiska covers på Zappalåtar. De är jävligt bra.

Stämningen på festivalen är fantastiskt härlig, familjär och inbjudande. Jag kan inte nog rekommendera att gå dit nästa år, om musikgenren appellerar. Det var kul att få ett ansikte på jonas från faktiskt också, vi pratade några minuter mellan banden.


/Jonas

Kan bara hålla med, mycket trevligt MagNiFiZent är suveräna! Kul att språkas även om det blev lite kort...
/Jonas

[Griff]

Var det någon mer än jag som var på Stockholms stadion idag och försökte slå världsrekord i antalet spelandes ukulele?
Det var många roliga/kul o bra uppträdanden, men höjdpunkten var naturligtvis när vi spelade "världsrekordslåten".

Något världsrekord blev det inte men det var kul att spela med ca 500 andra ukukulelespelare.

/Anders

[Anders J]

Jag framhärdar med en dåres envishet med helt annan musik, denna gång Gustavo Dudamel och El Sistema-orkestern "Simon Bolivar orchestra", Östersjöfestivalen i Berwaldhallen i fredags.

Jag har tidigare hört samma orkester med Dudamel göra Våroffrer och Petrusjka överfört från Berlin och det var så fruktansvärt bra så att när jag såg att de skulle komma till oss så var det bara att slå till.

Numera finns det även El Sistema-orkestrar i vårt land och det är på sätt och vis synd och skam att det ska behövas när vi haft en sådan tradition med kommunala musikskolor och orkesterföreningar. Vat ni inte vad El Sistema är så rekommenderas googling!

Efter paus spelade de Daphnis & Cloe samt La Valse med en en sanslös inlevelse. Det var så att jag drog mig till minnes känslan när Leninggradfilharmonin var här på vad som måste varit 70-talet. Urkraft!

Men en liten reflektion angående Berwadhallen. jag satt mitt över orkestern, längst fram på andra raden. När en orkester kommer in på podiet så brukar det ju spelas litet här och där, träblåset känner på rören, kontrabasarna stämmer, ja ni vet, allt bidrar till att skapa en förväntan på det som komma skall.

Dessa musiker förde betydligt mer oväsen än vad som är vanligt och det var en väldig kakafoni, något sopm också SR:s presentatör Boel Adler nämnde att de hade gjort tidigare i samband med repititionerns.

Jag blev nästan övertygad om att det var någon forcerad ventilation igång inför konserten eftersom jag tyckte mig höra buller utifrån salongen. Men det visade sig vara på det vis att nog helt enkelt var en massa reflexer från salongen och uppifrån taket. Vi har inte mikrofoner i skallen utan öron. Våra öron är, olikt mikfrofoner, försedda med avancerad perception. Så länge det spelas för hjärnan begripliga ljud = musikaliska skeenden, så lyckas hjärnan fokusera på dessa.

Men den ganska okorrelerade kakafonin går sämre och då lyckas inte hjärnan para ihop originalljud och reflexer utan reflexerna upplevs ganska tydligt som helt disparata ljud. Detta är en smula off-topic för en konsertrecension, men det visar ganska tydlgt något många av oss redan visste, nämligen att Berwaldhallen inte är speciellt lyckad akustiskt. Det hade ju varit ofantligt mycket bättre om arkitekterna alla hade varit med på faktiskt så hade de kunnat få en elementär föreläsning om betydelsen av tidiga reflexer. Litet märkligt att något som egentligen redan Haas visade tydligt för sisådär 65-70 år sedan ännu inte trillat in. Så mycet värre som lokalen inte bara skall användas för konserter utan också är tänkt för inspelning.

Snudd på obehripligt.

Men håll utkik efter Dudamel!

[Almen]

Ja, Dudamel var chefsdirigent för Göteborgssymfonikerna 2007-2012. Han verkar ha en ovanlig förmåga att ingjuta energi och glädje i orkestrarna han jobbar med, inklusive GSO (som ofta är ganska trötta).

Senaste konsert: Don Juan med Den ny opera i Köpenhamn. Mycket, mycket bra! Väldigt fin uppsättning, och jädrar, vilken musik det är.

[Almen]

King Crimson, Falkenerersalen Köpenhamn. Mäktigt. Robert Fripp avslutar konserten med en selfie på scen.

[jockewe]

<snip> nämligen att Berwaldhallen inte är speciellt lyckad akustiskt. Det hade ju varit ofantligt mycket bättre om arkitekterna alla hade varit med på faktiskt så hade de kunnat få en elementär föreläsning om betydelsen av tidiga reflexer. Litet märkligt att något som egentligen redan Haas visade tydligt för sisådär 65-70 år sedan ännu inte trillat in. Så mycet värre som lokalen inte bara skall användas för konserter utan också är tänkt för inspelning.

Snudd på obehripligt.

Men håll utkik efter Dudamel!

Berwaldhallen är SRs studio ett - en utmärkt lokal att spela in i. Används också som konsertsal...
Jag har nog faktiskt aldrig hört någon klaga på ett vettigt sätt på hur det låter i radion från Berwaldhallen, själv tycker jag oftast att det låter superbt.

[Jonas]

Stenhammarsalen GBG konserthus söndag kväll:
Marc-André Hamelin vid flygeln spelandes bla Beethoven och Schumann det blir nog inte bättre än så här

[Stranne]

Kent i Scandinavium ikväll torsdag den 29/9. Bra setlist!
Jocke verkade ha problem med rösten ibland vilket inte var helt bra. Samis gitarr hördes nog inte överhuvudtaget där vi satt (Sektion R rad 15) till vänster sett från scenen. Det kändes lite lustigt när sami blev uppblåst på en stor duk och man ser hur han spelar med livet som insats, men utan att det hörs en enda ton. Tokigt.
All in all en trea plus. Det är ju ändå Kent. Hoppas det blir lite bättre när jag ska se dem i Malmö i november.

[Jansson]

King Crimson, Falkenerersalen Köpenhamn. Mäktigt. Robert Fripp avslutar konserten med en selfie på scen.

[ Bild ]

Samma här fast Fiffladelfiakyrkan på St Eriksplan , Kungl. Hufvudstaden

Almen. Lyssnade du inte till speakerrösten?
Inga bilder under konserten.
Strängt förbjudet var det.


Jag fick i alla fall med mig en bild på kollektomaten som minne.

[Dartman]

Madness på Grönan igår. De svänger än, gubbarna, med sin fantastiskt effektiva rytmsektion. Lite slarvigt spel ibland, men som helhet hoppas jag inte det tar 36 år till innan nästa Sverigespelning (förra var 1980).


/Jonas

[mrGaskill]

Men jag är lite nyfiken på hur King Crimson var? Hade de flera trummisar igång samtidigt? (Pat och Gavin?). Vad spelade de för låtar? ("Ny" låt som "Deception of the .. " ?) ? Det var lite lite stoff. Om någon vill.. så läser jag gärna.
Det var ju ändå King Crimson.

[Jonas]

Stenhammasalen GBG konserthus söndag kväll med Gageego http://gageego.se/ framförandes musik av samtida kompositörer. Riktigt bra! Temat var:”A Tale of Four Cities: 1. Rome” – musik av Donatoni, Ianotta, Fedele, Bauckholt, Scelsi, Grisey, Streich.

[gflar]

Men jag är lite nyfiken på hur King Crimson var? Hade de flera trummisar igång samtidigt? (Pat och Gavin?). Vad spelade de för låtar? ("Ny" låt som "Deception of the .. " ?) ? Det var lite lite stoff. Om någon vill.. så läser jag gärna.
Det var ju ändå King Crimson.

Jodå dom hade stundtals alla tre batterister igång. Ibland spelade dom helt lika, varvat med partier då dom kompletterade varandra med att spela olika takter och olika effekter.
Trummisen i mitten (jag är dålig på namn) lirade även keyboard långa stunder. Gavin imponerade på mig, maken till energisnålt spelande finns nog inte. Hela överkroppen nästan helt stilla, men underarmar och handleder jobbar på bra med perfekt timing.

Då jag är dåligt förtrogen med deras låtar från förr, kan jag inte säga något om det var någon ny låt med eller ej. Men det jag kan säga är att jag tyckte det va jäkligt bra i stort sett hela tiden. Vi missade de första fem minuterna,och vet inte om det snackades nått då, men under resten av konserten sades inte ett ord från scenen, bara bra musik

[Almen]

Det var lite blandat från trummisarna, ibland funkade det väldigt bra, ibland blev det för mycket av det goda. Man kanske hade kunnat hoppas att de skulle tillfört mer av "beundransvärd återhållsamhet"...

Några av de nya låtar blev det, men jag noterade ingen med Belew-sång, utan då enbart de instrumentala styckena. Om jag minns rätt, ConstruKction of Light och Larks Tounge in Aspic part IV, samt Level Five (och Elektrik?). Tony Levin imponerade där, kan jag säga.

[mrGaskill]

Tack för minirecensionerna. Nu har jag uppdaterat mig lite om KC. Bill har inte trummat på länge och det hade jag väl för mig också. Jag såg en bild med två av trummisarna åtminstone på besök i en synt/trumtillverkares lokaler när de var på Stockholmsbesök nu, så jag trodde de var två, "bara". Men, oj, tre. I alla fall live? Andrew Belew blev petad av Fripp 2013 tydligen. Det tycker jag är tråkigt att höra. Två recensioner i DN och SvD gav dem bra betyg. Lite chockad nästan att Andrew inte var med. En ny sångare och gitarrist. Nåväl, det kan ju vara bra ändå och det var det väl.

Tre trummisar låter ju som lite väl maffigt kanske. Jag minns när jag såg Stanley Clark, Victor Wooten och Marcus Miller på Kinateatern för några år sen. När de körde på alla tre så var det inte så lätt att höra vad de spelade. Det lät ju mycket i alla fall... Kanske samma sak med tre trummisar. "beundransvärd återhållsamhet" - jag tror jag förstår exakt hur du menar och kanske har en aning om hur det lät ibland.

De där låtarna är med på en DVD jag har som heter "Live in Japan" eller något sånt. På den DVDn var de nästan lite magiska.

Äh, det hade varit kul att se ändå. Kul för er som var där.

[Almen]

Tack för minirecensionerna.

Varsågod!

Andrew Belew blev petad av Fripp 2013 tydligen. Det tycker jag är tråkigt att höra. Två recensioner i DN och SvD gav dem bra betyg. Lite chockad nästan att Andrew inte var med. En ny sångare och gitarrist. Nåväl, det kan ju vara bra ändå och det var det väl.

Ja, tråkigt att Adrian (OBS: ADRIAN! ) inte är med, men Jakko Jakszyk är jädrigt säker, och han gör de gamla låtarna väldigt bra. Han har den här lite tjocka Wetton-kvaliteten i rösten. Easy Money var en höjdare, för att inte tala om One More Red Nightmare och Starless!

"beundransvärd återhållsamhet" - jag tror jag förstår exakt hur du menar och kanske har en aning om hur det lät ibland.

Haha, ja! På skivan Starless and Bible Black finns en improvisation som heter Trio, för det är bara Wetton, Fripp och Cross som spelar. Bruford satt och väntade på ett lämpligt läge att komma in, men det kom aldrig. Så därför fick även han låtskrivar-credit, för att till låten ha bidragit med just det.

"Trio" was notable for being a quartet piece with only three active players – John Wetton on bass guitar, David Cross on viola and Robert Fripp on "flute" Mellotron. Bruford spent the entire piece with his drumsticks crossed over his chest, waiting for the right moment to join in but realising that the improvised piece was progressing better without him. His decision not to add any percussion was seen by the rest of the band as a crucial choice, and he received co-writing credit for the piece.[2] "Trio" was later included on the 1975 compilation album A Young Person's Guide to King Crimson, the performance credits of which cite Bruford's contribution to the piece as having been "admirable restraint."

[darkg]

Turangalila (Olivier Messiaen) på Malmö Live. Nå... nä, alltså. MSO fick partiellt stående ovationer, själv fick jag nästan tinnitus av Ondes Martenot on axis.



(Jag inser att man inte ska skoja om tinnitus, det var dock inte bara jag som mer eller mindre diskret höll för öronen ibland.)

[mrGaskill]

Almen, tack för inlägget. Jag ska kolla lite därikring vad gäller KCs nya medlemmar och vad de kan. Det brukar vara kul att utforska artister och kringliggande artister så att säga. KC har alltid varit ett band som bibehållit kvaliteten och magin så de nya medlemmarna är säkert av god klass. Det är kul att se vad de gjort i övrigt i karriären.
Självklart heter han Adrian och inget annat.


( Jag hade nyligen fel om någon som jag påstod hette Frank. Men det var ju Ralph han hette. När E.T., i filmen med samma namn, ser på TV i köket och det är telereklam och att man kan ringa long distance så billigt att alla i familjen kan prata. Lillkillen i familjen får luren och säger "Hello uncle Ralph " och lägger på. .. Apropå KC . )

:48:18
Can you talk?
:48:20
Can you say hi?
:48:46
GIRL: Hello.
:48:47
Uncle Ralph!
:48:48
It's Uncle Ralph, long distance from California!
:48:51
I'll talk fast. This call must be expensive.
:48:54
RALPH: No. If I call anytime on Saturday
without an operator...
:48:57
... it's five minutes for 85 cents plus tax.
:48:59
If I talk less, I pay less.
:49:02
Let me talk to that little fella.
:49:04
GIRL: Lou, it's Uncle Ralph.
:49:06
LOU: Hello, Uncle Ralph.
-- Klick --

[darkg]

Bach, MSO @ Malmö Live - eftersom jag satt för nära på Turangalia satt jag för långt bort idag. Brandenburgkonsert #6 spelades, enligt min obildade mening, otajt på ett sätt som inte var charmigt. Men det tog sig. Nästa akt var de tre gånger fler musiker och dirigent som ett körsbär på det, och dessutom det tycker jag mest intressanta stycket (efter att ha lyssnat igenom programmet på spotify igår): konsert för oboe, violin och orkester i c-moll. Sen kom ytterligare musiker fram ur sina hålor och tog itu med Orkestersvit nr 3, riktigt pampigt bitvis. Brasset lät lite skrälligt uppe på balkongen.

Jag var trött och hade annat att tänka på.

[Hotspur]

Såg KENT i Scandinavium 1/10, tre dagar tidigare såg jag DAVID GILMOUR på Royal Albert Hall och i kväll blir det THE CURE i Scandinavium. En tung konserthöst, för min del!

[darkg]

Sjostakovitj 1 och 15 symfoni, MSO @ Malmö Live + mellanakt dirigentens, Leif Segerstam, Sinfonia Piccola nr 303, tillägnad S. Uruppförd ikväll.

Mitt på rad 10, ganska idealiskt tänker jag. Och så tycker jag att Sjostakovitj placerar sig bra, mellan den ganska påfrestande Turangalila och den som jag tyckte kanske något självtillräckliga Bach med en då något otillräcklig MSO.

Sjostakovitj framstår som ett barn som upptäcker hur många olika färgpennor det finns! I första symfonin, men faktiskt fortfarande i sista. Och kanske passar det MSO, kanske har de den humor som krävs för att inte skratta på fel ställe? En humor som inte är ägnad att göra Bach rättvisa.

Segerstams hyllning är trogen, men inte fullt lika barnaglad, inte lika självklart leende. Sjostakovitj skulle antagligen ha sagt I see what you did there. På ryska.

Egentligen blev det lite för långt allt som allt, fastän någon av adagiorna i 15, som jag brukar vara minst intresserad av, var mysig med växelspel mellan cello och trombon (en kvinna och en man?). Segerstam låter två pianon och två harpor prata.

Allra mest gillade jag mattorna av stråkar i alla tre verk som inte var mattor eller väggar utan dimbankar, kulisser, lätta lager.