Gillar du Bruce Springsteen?

av **PerStromgren** » 2013-05-05 17:49

Det verkar som om de flesta i Sverige mellan 15 och 65 tycker att Springsteen är en av de största i rockbranschen, med tanke hur många arenor han säljer ut. Jag känner mig rätt ensam om att inte gilla karl'n! Jag sitter just nu och lyssnar igenom Born To Run för att försöka förstå, men det hjälper inte. Hans musik berör mig inte.

Går det att förklara hans musik, eller måste man bara känna? Är jag en snobb?

av **NADifierad** » 2013-05-05 17:55

Jag gillar bara två eller möjligen tre av hans låtar, och jag är ingen snobb

.

av **AndreasArvidsson** » 2013-05-05 17:56

Jag känner som du. Han är inte dåligt, men jag ser ingen anledning till att han dyrkas som han gör.

av **shifts** » 2013-05-05 17:56

Det är väl en fråga om smak som så mycket annat. Är detta så konstigt?

av **blixten_no1** » 2013-05-05 18:01

Här två små tips och lyssna på :

http://open.spotify.com/track/2Fa2MRIkgvqdofibz62vhr

http://open.spotify.com/track/5GeLv9V1yAzaHPSrE20AYD

av **PerStromgren** » 2013-05-05 18:18

shifts skrev:Det är väl en fråga om smak som så mycket annat. Är detta så konstigt?

Nej, kanske inte. Det speciella är att han är så otroligt stor, speciellt bland män i min ålder! Men du har förstås rätt i att det bara är en fråga om smak. Jag överreagerar nog.

Jag gav upp med BS och lyssnar nu på Tommy Körberg och Tolvan Big Band i stället!

av **Olle99** » 2013-05-05 18:34

http://www.youtube.com/watch?v=E6ZjJPtfdNQ

Jonny bye bye

som sagt ibland fastnar man bara inte för en del rockare

av L4 » 2013-05-05 18:35

Jag tror att det handlar lite mer om smak. Kulturkonsumtionen har förändrats de senaste åren. I och med legal- och illegal nedladdning så handlar det mer om att få in pengar på andra saker. Konsertarrangörerna lägger mer mycket jobb på marknadsföring av konserter och media hakar på. Aftonbladet och Expressen direktrapporterar a la Twitter från konserter. Justin Bieber och Swedish Housemaffia fyller Globen flera gånger om, Bruce likaså på Friends Arena. Svensken är ängslig och vill inte missa det alla snackar om. Folk som inte annars går på konsert köar. Det blir en familjefest.

PO Tidholm recenserar konserten i dagens DN, han ger den en 5:a, men berör också fenomenet med att alla måste gå:

"Den 21 november 1975 spelade Bruce Springsteen, då 26 år gammal, en av sina allra första konserter utomlands, på Konserthuset i Stockholm. Spelningen är legendarisk, och om alla som faktiskt säger att de varit där verkligen skulle fått plats hade Konserthuset behövt vara lika stort som Friends Arena i Solna."

Jag hade gärna varit där 1975, men 2013 känns det inte lika intressant.

av **shifts** » 2013-05-05 18:48

PerStromgren skrev:
shifts skrev:Det är väl en fråga om smak som så mycket annat. Är detta så konstigt?

Nej, kanske inte. Det speciella är att han är så otroligt stor, speciellt bland män i min ålder! Men du har förstås rätt i att det bara är en fråga om smak. Jag överreagerar nog.

Jag gav upp med BS och lyssnar nu på Tommy Körberg och Tolvan Big Band i stället!

Jag känner mig ofta är oförstående inför vissa artisters omåttliga popularitet och kanske så även i viss mån med denna artist (jag har några favoritspår dock). Har lite svårt att förstå mig på känslan av masspyskos (mängder andra förstår något jag själv känner måttligt intresse för), men well, det är väl bara smaken. Antingen är min inte tillräckligt förfinad, eller så är det just det den är.

av **Panelguy** » 2013-05-05 19:27

Han har aldrig varit någon av mina större favoriter. De fyra första skivorna lyssnade jag en del på men när "Born in the USA" kom och ALLA sprang och skrek Born in the....... på stan lessnade jag. Har inte mycket koll på de senare skivorna.

av **NADifierad** » 2013-05-05 19:50

shifts skrev:
PerStromgren skrev:
shifts skrev:Det är väl en fråga om smak som så mycket annat. Är detta så konstigt?

Nej, kanske inte. Det speciella är att han är så otroligt stor, speciellt bland män i min ålder! Men du har förstås rätt i att det bara är en fråga om smak. Jag överreagerar nog.

Jag gav upp med BS och lyssnar nu på Tommy Körberg och Tolvan Big Band i stället!

Jag känner mig ofta är oförstående inför vissa artisters omåttliga popularitet och kanske så även i viss mån med denna artist (jag har några favoritspår dock). Har lite svårt att förstå mig på känslan av masspyskos (mängder andra förstår något jag själv känner måttligt intresse för), men well, det är väl bara smaken. Antingen är min inte tillräckligt förfinad, eller så är det just det den är.

Så känner jag även för fotboll, ishockey och Håkan Hellström.

av **Jocke** » 2013-05-05 20:03

Panelguy skrev:Han har aldrig varit någon av mina större favoriter. De fyra första skivorna lyssnade jag en del på men när "Born in the USA" kom och ALLA sprang och skrek Born in the....... på stan lessnade jag. Har inte mycket koll på de senare skivorna.

Det var väl en av presidenterna Bush som valde den som sitt "anthem" utan att riktigt fatta vad den handlade om... (den sjungs ju faktiskt på hans modersmål så det borde kanske inte vara så svårt...?) Så man kanske inte ska begära att svenska ungdomar heller ska fatta...? Men det sätter väl fingret på att en del av upplevelsen faktiskt handlar om att förstå va f*n karlen sjunger om!^^

Annars tycker jag att han lever upp till rock´n roll-myten och ger ett bredbent och bakfullt intryck (fast det är nog inte så...)

av **Max_Headroom** » 2013-05-05 20:45

Väldigt blandat. En hel del (det mesta) går in genom ena örat och ut genom det andra. Men han har gjort en del väldigt bra, som t.ex Johnny 99, Born To Run m.fl.

av **CODY** » 2013-05-05 21:07

Mona Sahlin älskar Bruce Springsteen. Så mycket att hon skrev ett öppet brev till honom som integrationsminister. Om man fortfarande kan lyssna på BS efter att ha läst detta, så är man stark i anden:

http://www.regeringen.se/sb/d/1328/a/4309

Krönika i Expressen, kultursidan den 23 oktober 2002 i samband med Bruce Springsteens konsert i Stockholm

Hej Bruce,

Vi har aldrig träffats men det känns som om jag känner dej sedan många år. Jag har varit på dina konserter i Göteborg och i Stockholm (bäst tyckte jag egentligen om den akustiska du hade på Cirkus i Stockholm för några år sedan. Du och en gitarr och ett munspel…så perfekt).
Det är ju ett speciellt förhållande mellan dej och Sverige. Känner du det så själv? Jag menar, du har ju återvänt hit så många gånger och alltid så ställer vi svenskar oss i kö och bara väntar…ja på vad då? Du är på något sätt till och med större än din musik. Och då menar jag inte att du skulle vara en ikon eller idol – nej, det är mer komplicerat än så.
Själv växte jag upp med Vietnamrörelsen. ”Krossa, krossa USA-imperialismen!” Har du hört den? Nej, antagligen inte. Men USA var något jag hatade – och samtidigt ständigt var så fascinerad av. Det svarta USA, Woodstock men också Nixon, Watergate och moralismen.
Här hemma var det disko, ABBA och Hoola Bandoola (nej, det klarar jag inte att förklara för dej)- och så kom du! Jeans, t-shirt och amerikanska flaggan och Born in the USA! Ett USA jag inte hade trott fanns. Texter om ensamma bilfärder, arbetarklassen och hungriga hjärtan. Sorgsna vandringar på Philadelphias gator, född att springa och kåt att älska. Och som jag föll! Inte bara för den underbara glada, mustiga brinnande rockmusiken, utan också för det USA jag hade hoppats fanns där också. Ett USA ilsket över orättvisor. Ett USA där den amerikanska drömmen var mer än att tjäna pengar.
Och en otrolig glädje över att känna att dina och mina drömmar var lika på något sätt. Precis det har så många av de som älskar dej här i Sverige sagt som förklaring till din ställning bland oss. Du är en av oss människor i världen som älskar och vill bli älskad. Du är en av oss alla som ser vår barndom i nytt ljus som i minnet av The River. En av alla som ser att världen kan se annorlunda ut. Och det Amerika vi vill skall finnas, sjunger du om. Du är en amerikan som är patriotisk utan att bli dryg! Tänk om Bush kunde se att det går!
Men jag tror också att du för oss svenskar står för det vi innerst inne vill vara. En riktig rebell, en individualist som tar ut svängarna, en som visar glädje och ilska utan att skämmas.
Efter 11 september växte bara vår kärlek till dej. Världen blev så annorlunda efter döden i New York och sen i Afghanistan. Men också USA förändrades. Arrogansen kom tillbaka. Stormaktsidiotin också.
Och nästan ville jag gå ut på gatorna och ropa ”Krossa, krossa USA-imperialismen!” igen.

Men då kom du. Igen! I dina jeans, t-shirt och amerikanska flaggan och visade återigen något eget. The Rising! Sorgen och beslutsamheten som växte i din stad New York. City of Ruins. Där solen skymdes, himlen blev tom, vi gick in i elden och ut igen med löftet om att stå upp! Med stoltheten över det Amerika som fanns kvar under ruinerna och som du trollade fram på denna din absolut bästa skiva. Och som vi är många som vill dela. Stoltheten alltså. För det är ju något visst med USA. Som inte är Mc Donalds och Hollywood. Utan som är New York, frihet, individualism, fantasi, kaxighet och olikhet. Som är du, Bruce Springsteen.
Och som jag är så evigt tacksam över att få vara del av. I bilen när jag vrålar till Glory days, när jag dagdrömmer om att få dansa på scenen till Dancing in the Dark, när jag gråter till In to the Fire, eller när jag nynnar om Tom Joads vålnad.
Nu har jag gått och väntat i månader på att det skall bli just torsdag. Att jag och mina vänner samlar oss på Söder, tar ett glas tillsammans, pratar igenom vad vi kan vänta oss och sen vandrar bort till Globen och din konsert. Och jag vet att jag kommer att stå upp hela kvällen, tacksamt vråla med i dina textrader, gråta av sorg och lycka över alla känslor du kommer att locka fram. För varje låt du spelar kommer jag att känna i magen att jag lever, känna i hjärtat att jag kommer att dö och inte vill att kvällen tar slut. Nånsin.
Och efter så vandrar jag och mina vänner iväg till en krog och tar ett glas till och pratar av oss upplevelserna. När kommer du tillbaka Bruce? Amerika har inte råd med att du inte kommer. Så att vi kan fortsätta älska och drömma om en amerikansk dröm som kanske kan bli svensk.

Jag längtar redan!

Stora kramar från Mona Sahlin

P S Visst är det svårt att tro att du och vår statsminister Göran Persson är lika gamla?! D S

Försök att lyssna på Springsteen igen efter att ha läst ovanstående.

[/u][/b]

av **tvett** » 2013-05-05 21:15

Partaj gör en rätt kul parodi på Bruce-fenomenet på femman just nu.

av **Jocke** » 2013-05-05 21:16

Förstår inte alls att någon låter henne avgöra vad man ska tycka om Springsteen...^^

av **CODY** » 2013-05-05 21:30

Nä det är ju jag då. Men när en makthavare liksom kidnappar BS för att han ska symboilsera sunda politiska värderingar, blir det ridå för mig. Han kan inte heller rå för att Ronald Reagan använt hans låtar. Men han är själv ansvarig för att ha kampanjat åt Obama.

Jag lyckas ändå tycka att So Hard to Be A Saint In The City är rejält bra. Och Badlands och Promised Land.

av **hifikg** » 2013-05-05 22:02

Bruce tog mig igenom högskolestudierna med bravur. The River gick varm dagarna i ända och laddade jag den i bilstereon flög jag fram genom natten (min gamla Opel förvandlades till en stor amerikanare) och kunde dyka upp hemma hos flickvännen (15 mil bort) klockan tre på morgonen för att säga hej och sedan åka tillbaka igen.

Tiden bara försvann. Låtar som Sherry Darling, Independence Day, Point Blanc och inte minst Hungry Heart, ja hela dubbelalbumet, kunde spelas hur många gånger som helst. Men jag var inte med -75 och jag är absolut ingen Bruce-fanatiker. Att det blev just Bruce jag såg på mitt livs första mastodontkonsert kändes rätt naturligt. Det var han, Bob Dylan eller Leonard Cohen. Vilka fler, som jag gillar, skulle kunna fylla Friends Arena? Knappast Tolvan Big Band ;-)

av **Svante** » 2013-05-05 22:15

PerStromgren skrev:Hans musik berör mig inte.

Inte mig heller. Totalt ointressant machodravel.

>> The Real IDM >> Spotify playlist · av **phloam** » 2013-05-06 00:00

Svante skrev:
PerStromgren skrev:Hans musik berör mig inte.

Inte mig heller. Totalt ointressant machodravel.

Fast det där är ju bara en myt (säger jag som stär rätt långt från allt vad Bruce heter) (förutom en viss Python-sketch "Ay Bruyce!"

) som jag också trodde på, men fenoment Springsteen är mer komplicerat än så.

Det är kanske en del machodravel, men han omfattar och uttrycker så väldigt mycket viktigt i den amerikanska kulturen att det är lite svårt att sammanfatta. Han är en ikon som speglar både bra och dåliga sidor eftersom han bara "är" helt amerikansk. Precis som USA inte bara är republikaner, bilar och biblar utan även hippies och avantgarde osv. Alltså är det helt logiskt att han gör låtar om vietnam och aids och nostalgi osv osv (plus en massa jag inte känner till), och han gör det jävligt bra. Där ligger hans storhet, i att han fångar allt det genuint amerikanska och gör det med hjärta.

Nu låter jag som nån kvällstidningsmusikjournalist

men det är inget "machodravel" som gjort honom så stor. Man måste fatta vad han handlar om innan man dömer.

Det RIKTIGT jobbiga med megastjärnor typ Bruce är däremot alla Springsteen-spinoffs som inte riktigt når lika högt s.a.s. (Ulf Lundell inte minst). Svårt att inte jämföra :mrgreen:

>> The Real IDM >> Spotify playlist · av **phloam** » 2013-05-06 00:08

CODY skrev:Försök att lyssna på Springsteen igen efter att ha läst ovanstående.

Damn you to hell Sir CODY!!!

Nu lyssnar jag som sagt inte mycket på Brucan som tur är men jag kan intyga att Tant Sahlin inte fattat ett dugg. Trots allt det hon skriver. Förmodligen ett utslag av det där "Amerikat"-komplexet som många svenskar lider av och får oss att tro att vi borde vara som dem.

av **Jocke** » 2013-05-06 00:19

phloam skrev:
Svante skrev:
PerStromgren skrev:Hans musik berör mig inte.

Inte mig heller. Totalt ointressant machodravel.

Fast det där är ju bara en myt (säger jag som stär rätt långt från allt vad Bruce heter) (förutom en viss Python-sketch "Ay Bruyce!" ) som jag också trodde på, men fenoment Springsteen är mer komplicerat än så.

Det är kanske en del machodravel, men han omfattar och uttrycker så väldigt mycket viktigt i den amerikanska kulturen att det är lite svårt att sammanfatta. Han är en ikon som speglar både bra och dåliga sidor eftersom han bara "är" helt amerikansk. Precis som USA inte bara är republikaner, bilar och biblar utan även hippies och avantgarde osv. Alltså är det helt logiskt att han gör låtar om vietnam och aids och nostalgi osv osv (plus en massa jag inte känner till), och han gör det jävligt bra. Där ligger hans storhet, i att han fångar allt det genuint amerikanska och gör det med hjärta.

Nu låter jag som nån kvällstidningsmusikjournalist men det är inget "machodravel" som gjort honom så stor. Man måste fatta vad han handlar om innan man dömer.

Det RIKTIGT jobbiga med megastjärnor typ Bruce är däremot alla Springsteen-spinoffs som inte riktigt når lika högt s.a.s. (Ulf Lundell inte minst). Svårt att inte jämföra

Hade vi varit amerikaner hade han inte lämnat någon av oss oberörd - antingen hade vi gillat eller avskytt honom - för att står för något mycket ovanligt i den amerikanska kulturen - nyanserad öppenhet.
Nä, jag "köper inte" honom med "hull och hår" (långt därifrån) men kan verkligen uppskatta "highlights"från en lång och produktiv karriär!

av **lennartj** » 2013-05-06 01:44

av **sprudel** » 2013-05-06 06:52

me like Bruce!
Just nu Wrecking Ball.
Bidrar inte till masshysterin på Faktiskt att inte gilla Börje Sprängsten!

Mera: Ni som inte gillar Börje har för dåliga anläggningar i enlighet med etablerad Faktiskt-argumentation.

av **PerStromgren** » 2013-05-06 07:16

sprudel skrev:Mera: Ni som inte gillar Börje har för dåliga anläggningar i enlighet med etablerad Faktiskt-argumentation.

Jo, den tanken har slagit mig också... :oops:

av **Nattlorden** » 2013-05-06 09:01

[quote="phloam"]det är inget "machodravel" som gjort honom så stor. Man måste fatta vad han handlar om innan man dömer./quote]

+1

Läs på lite on Youngstown och lyssna sedan på Bruces låt med samma namn (på the ghost of tom jode-plattan), så hoppas jagpoetten ramlar hos de som den fastnat hos.

( Vill man sedan känna av en modern tolkning av sveriges baksida, så kan man ju ge sig på Thåströms "Beväpna dig medvingar"-platta... )

av **PerStromgren** » 2013-05-06 09:22

Nattlorden skrev:
phloam skrev:det är inget "machodravel" som gjort honom så stor. Man måste fatta vad han handlar om innan man dömer

+1

Läs på lite on Youngstown och lyssna sedan på Bruces låt med samma namn (på the ghost of tom jode-plattan), så hoppas jagpoetten ramlar hos de som den fastnat hos.

( Vill man sedan känna av en modern tolkning av sveriges baksida, så kan man ju ge sig på Thåströms "Beväpna dig medvingar"-platta... )

Jag förstår att karl'n mycket väl kan ha ett vällovligt budskap, men det gör inte musiken och hans röst mer tillgänglig för mig. Gäller det budskapet, duger det fint med poesi, dvs att bara läsa hans texter. Att sedan de flesta behöver rockmusik runt texterna för att ta dem till sig är en annan sak. ... och kanske gott så.

av **Nattlorden** » 2013-05-06 10:30

Rock? Det är väl progg. :wink:

av **RogerGustavsson** » 2013-05-06 12:24

Bruce Springsteen har lämnat mig rätt oberörd. Jag tror jag reagerar på att hans uttryck är så amerikanskt mainstreamat. När de hade minneshögtid för Utøya-offren och BS stapplar in på scen tyckte jag det kändes pinsamt... Nu skulle jag kunna radda upp en massa andra artister som jag har mindre förståelse för allt ståhej omkring. Kan ha något med formatet att göra, vissa dras till stora tillställningar med massor av folk, själv tycker jag om mer intima format för musikutövning. På något sätt känner jag mig sällan som tillhörig de där skrålande massorna.

av **Almen** » 2013-05-06 13:24

Bruce är för mig i samma kategori som Dylan och Lundell. Så, förutom några få juveler, nej.