Moderator: Redaktörer
ChristianAndersson skrev:Skyll inte på mig, jag har studerar hellre kraftverk;
Bowie är bara lätt att hitta i den vanliga strömmen.
SvD skrev:Dekonstruktionen av rocken [...] är symtomatisk [sic!] för många popartister som under 2000-talet gjort sorti från konventionella låtstrukturer och närmat sig stämningslägen med ruiner till bildspråk. En av dem är David Bowie som gav ut sitt sista album ”Blackstar” den 8 januari 2016, både hans och Elvis (och Jesses) födelsedag. Titelspåret delar namn med en demoversion som Elvis gjorde av låten ”Flaming star” (1960) och knyter an till det där mytiska födelseögonblicket i Djupa Södern på 30-talet: ”Something happened on the day he died / Spirit rose a metre then stepped aside / Somebody else took his place, and bravely cried / I’m a blackstar, I’m a blackstar.”
Någon tar den dödes plats, Elvis, Bowie eller den tvillingsjäl som lämnats ensam. Och vad var Bowie om inte en ställföreträdare, någon som dolde sig i andras skepnader och sjöng bortom graven, som i hans sista singel ”Lazarus”: ”Look up here, I’m in heaven.” Alltid ett steg före, alltid redan en annan.
Sammanträffanden som att Bowie delar födelsedag med Elvis – förutom att han hade en komplicerad relation till en halvbror som dog i förtid – har blivit allt viktigare i populärmusiken som idag hellre blickar tillbaka än framåt. Referenser framför känslor, gester framför idéer; man kanaliserar andra artister, tidigare epokers stilar, röster från det förgångna.
Jansson skrev:Almen.
Kommer ihåg att jag läste den här artikeln strax efter hans död.
https://www.google.se/amp/s/www.telegra ... d-5-o/amp/
Kolla in det här:
Från början var textraden: -in the villa of All men.
Inte ormen.
https://davidbowieautograph.com/evaluat ... or-all-men
Almen skrev:Jansson skrev:Almen.
Kommer ihåg att jag läste den här artikeln strax efter hans död.
https://www.google.se/amp/s/www.telegra ... d-5-o/amp/
Kolla in det här:
Från början var textraden: -in the villa of All men.
Inte ormen.
https://davidbowieautograph.com/evaluat ... or-all-men
Tack för det, Jansson! Såg detta först nu, 'rsäkta för sen reaktion.
Det finns så jädra mycket att gräva i, så många bottnar och lager. Ibland är jag nästan glad att jag är så oinsatt i Bowies oeuvre, för då har jag i alla fall något att göra efter pensioneringen.
The first two verses were built on a repeating chord progression, semitonal moves downward (F-sharp major to F major “let me…understand”) and upward (F# major to G# major “drifting down a..silent path,” with a Tony Visconti bass fill always following the move to G#, descending to establish the floor of the upcoming F# chord). There was a gorgeous feint to B-flat minor (“show me all you are!”) that foreshadowed the more turbulent harmonic rhythm of the latter two verses. There a provisional A minor key soon fell under siege, with jarring moves from B to B-flat minor (“I don’t see the point at all”) and F# to F minor (“a chance to strike me down!”).
ChristianAndersson skrev:https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=7507965
[ Bild ]
"David Bowies fans rankades enligt kartläggningen som minst tillmötesgående men mest öppna och benägna att uppleva obehagliga känslor. Foto: Thomas Bjørnflaten/NTB scanpix"
MUSIK
Vi älskar musikernas personlighet lika mycket som deras musik
ChristianAndersson skrev:OrdvitsSpoiler:Visa
Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 2 gäster