av PekkaJohansson » 2018-02-09 22:18
På resa i vårt avlånga land lyckades jag trots begränsad tid – sammanlagt 1 timme – inhandla följande:
The Supremes – Greatest hits vol 1 & 2, cd 1986
Hole – Ask for it, cd 1995
Various – Children of the revolution, 3-cd-box 1991
Kim Wilde - Centenary collection, cd 1996
Gene Pitney – The essential collection, 2-cd 1996
Arja Saijonmaa – Guldkorn, cd 2000
Wilmer X – 13 våningar upp, cd 2005
Eurythmics – Sweet dreams, cd 198x
Larry Carlton – Sleepwalk, cd 1988
Trio Rio – självbetitlat album, cd 1986
Peo Thyrén & Big – Blodet & korset, cd 2006
Neil Diamond – The best of Neil Diamond, cd 1994
Loreena McKennitt – The book of secrets, cd 1997
The Monty Alexander Trio – Montreux Alexander live, cd 1983
Sylvia Vrethammar with Erik Petersens Quartet – same, cd 1994
DeBarge – Rhythm of the night, cd 1985
Manhattan Transfer – Vocalese, cd 1985
The Keiser Twins – självbetitlat album, cd 198x
Låt oss börja från slutet! Keiser Twins var en schweizisk duo med orkester som sitt enda album ackompanjerades av ingen mindre än Janne Schaffer på alla spår utom tre. Eurythmics ”Sweet dreams” har jag köpt i tysk och japansk utgåva några gånger men jag tror att det här är den första amerikanska utgåvan av skivan. Konvolutet skiljer sig från andra utgåvor. Gene Pitney är en av mina absoluta favoritartister och en snabb provlyssning i hörlurar i butiken indikerar att den här samlingen kan vara välljudande. Peo Thyrén, basist i Noice, fick som bekant en böjelse för det kristna under några år. Skivan med Big köptes endast för Noice-kopplingen och med stor skepsis. Jag missade att köpa ”Vocalese” med Manhattan Transfer på tysk förstapressning för något år sedan och har nu reparerat skadan. Mästergitarristen Larry Carltons platta är både ommixad och ommastrad för kompaktskiva trots tidig utgivning och jag kommer att närma mig den med stor försiktighet. Jag har sparat det bästa till sist: samlingen ”Children of the revolution” innehåller en rad godbitar från sent 60- och tidigt 70-tal och jag ser särskilt fram emot att höra och masvisa den tidigare omtalade David McWilliams ”The days of Pearly Spencer” för att utvärdera hur den skiljer sig från EMI:s olika försök.
Med utomordentligt goda skivhälsningar
Pekka
Kan inte leva utan pop