Don Partridge var en gatumusikant, rebell o ikon som uppträdde i Stockholm på 60- och 70 talet. För att undvika att bli tagen av polisen uppträdde han på många olika platser runt Segels Torg o Drottninggatan, platser som akustiskt skiljde sig åt. Att se honom uppträda och lyssna till hans illegala verksamhet var både spännande och känslomässigt stort. Musiken var väl kanske ingen höjdare, men öppnade mina öron för akustikens och lyssningspositionens betydelse.
Hans uppsättning av gitarr, trumma, munspel o röst fick mig att inse hur beroende av kontexten en relativt punktformig, icke artificiell, ljudkälla med relativt brett frekvensområde är. Beroende på var han spelade - mitt på gågatan, i gången ner till Drottninggatan eller under Mäster Samuelsgatan - och beroende på var jag lyssnade - nära, långt ifrån, framför, på sidan eller bakom - så varierade tydligheten och frekvensperceptionen.
Såväl likheterna som skillnaderna med att lyssna på en mono-högtalare är slående.
https://www.youtube.com/watch?v=b_Fq1Pix8S4
JM
