Svante skrev:En sak som slår mig när jag läser rubriken "...fått svårt för...". Kan man inte ha svårt för viss musik på olika sätt? Alltså, man kan tycka att den är ointressant, att den inte berör, men den kan också beröra och man tycker illa om den med visst engagemang.
Det är väldigt olika, tycker jag. Och det senare är intressant att gräva i, trots att man tycker illa om musiken. Varför då, liksom.
Nu kom jag att tänka på några saker som jag har väldigt svårt för men som jag samtidigt gärna tar del av:
Jag läser nämligen gärna om hur det var på "andra sidan muren" och (i den mån det finns information) om hur det är i Nordkorea.
Jag frestas att läsa om det och att ta del av det, men jag "har svårt för" de systemen. Sen kan man ju läsa en massa om krig också, utan att vara krigisk.
Då kommer frågan om huruvida man kan lyssna på musik som man har svårt för.
Det känns liite konstigt att svara "ja" på det. Men så inser jag att jag till stor del har gjort just det.
När jag skaffat min första CD-spelare i början av nittitalet, så fick jag för mig att börja botanisera i klassisk musik.En genre som jag struntat helt i tidigare. Efter bara några få vax så fick jag för mig att försöka tycka om "riktigt ful och konstig" musik av tex Schönberg, Webern och Stockhausen och Boulez och allt vad dom heter.
Jag hade definitivt svårt för den musiken, men den intresserade mig likafullt.
Jag har fortfarande svårt för en del av de här gubbarnas kompositioner, men jag lyssnar på det ändå.
Som violinisten som ville lira BÅDA solstämmorna live i Bachs konsert för två violiner sa:
"Det SKA gå!"
Till slut vet bara de insiktslösa hur precis allt hänger ihop.
De insiktsfulla har sedan länge förstått att de inte förstår allt.
