av darkg » 2015-03-15 23:12
Varken melankolin eller R&B:n är särskilt definierande tycker jag. Det är oansträngt återhållet, specialare och finesser används med omdöme. Inte sparsmakat, men aldrig bara-för-att. Det är kanske det som är det nordiska.
Effortless som inte är pointless. Gaffa, ännu en gång, tycker att det är Lina Öhmans sång som är grejen, och det är inte helt osant, men jag tror att kombinationen av olikheter, olika element, är det som gör det hela värt resan, åtminstone för mig. Sant, jag skulle nog inte ha lyssnat mer än en gång på Simon Trabelsi oblandad, men kanske inte heller Only Built for Northern Lights utan honom.
Man kan inte förstå en koppling utifrån komponentlistan.
Don’t just do something, sit there.
