Har du inte absolut gehör - lugn det går att fixa.

[JM]

Tidigare studier har visat att fönstret för att lära sig absolut gehör stängs efter 5 års ålder.
Nu visar ett gäng forskare i Chicago att även vuxna kan lära sig absolut gehör med lite speciell teknik.

http://news.uchicago.edu/article/2015/0 ... ome-adults

JM

[verdad]

Mycket intressant.
Men dom skriver också att det inte går att jämföra med "riktig' absolut gehör.

Skulle vilja veta lite mer om detta.

[IngOehman]

Man blir lätt avskräckt bara av att läsa inledningen. Inte en siffra rätt.

Absolut gehör har inget med musikalitet att göra överhuvudtaget, och saknar i princip värde för en musiker. Det en musiker behöver är ett bra relativt gehör. Det är till och med så, att absolut gehör kan vara en problem för en musiker, då det ofta beledsagas av en irrationell känsla av att den ton som används som en utgångspunkt för alla andra toner, måste ligga på en mycket specifik frekvens för att vara "rätt".

Musik är inte konstruerad efter sådana principer. Harmonik handlar om förhållande mellan de ljudande frekvenserna, inte om de enskilda frekvensernas exakta frekvens.


Vh, iö

- - - - -

PS. Men å andra sidan skall man förstås inte döma studien på att journalisten Jann Ingmire pratar i nattmössan.

PPS. Å tredje sidan är det ingen nyhet att man kan träna upp sin förmåga att identifiera frekvenser.

[ante_77]

Man blir lätt avskräckt bara av att läsa inledningen. Inte en siffra rätt.

Absolut gehör har inget med musikalitet att göra överhuvudtaget, och saknar i princip värde för en musiker. Det en musiker behöver är ett bra relativt gehör. Det är till och med så, att absolut gehör kan vara en problem för en musiker, då det ofta beledsagas av en irrationell känsla av att den ton som används som en utgångspunkt för alla andra toner, måste ligga på en mycket specifik frekvens för att vara "rätt".

Musik är inte konstruerad efter sådana principer. Harmonik handlar om förhållande mellan de ljudande frekvenserna, inte om de enskilda frekvensernas exakta frekvens.


Vh, iö

- - - - -

PS. Men å andra sidan skall man förstås inte döma studien på att journalisten Jann Ingmire pratar i nattmössan.

PPS. Å tredje sidan är det ingen nyhet att man kan träna upp sin förmåga att identifiera frekvenser.

Jag har träffat en man med absolut gehör. Duktig musiker var han dessutom.
Han hörde lätt minsta lilla intonationsfel eller om man råkade bända strängen minsta lilla.
Hörde han en låt så kunde han memorera den efter att han bara hört den en gång.
Lite Rainman varning fick jag.


Sedan kan folk säkert ha ett absolut gehör som dock inte lyckas ta sig ut till fingrarna och fram till instrumentet och då är det totalt bortkastat.

Men som du säger så är ett väldigt bra relativt gehör egentligen mer än tillräckligt. Att kunna säga att något ligger 0,5cent fel och dessutom spela gitarr måste vara fruktansvärt eftersom intoneringen aldrig blir riktigt 100% med telecastern som skräckexempel.

[IngOehman]

Jag säger inte att en musiker inte kan ha absolut gehör, bara att det inte har något att göra med "det som musik är", och att det inte behöver vara någon fördel.

Ett relativt gehör kan dessutom vara lika "skarpt" som ett absolut, för användning i musiksammanhang. Men det relativa gehöret tjänar sitt syfte bättre då det tittar på musikaliska faktorerna - hur tonerna förhåller sig till varandra.

Absolut gehör är att titta på enskilda toner och hur de förhåller sig till en inre referens (som i sig är godtyckligt vald och bara inlärd, den är inte av naturen). Men musik bygger inte på att förhålla sig till en inre frekvensreferens. Tvärtom är den en fundamentalt viktig egenskap att man i Musik kan välja inte bara mellan en massa tonarter utan även välja stämning fritt.

Vilken frekvens som skall representera t ex A är inte något givet, det är något som är valt med visst godtycke, och som varit olika från tid till annan, och så kan man göra just på grund av att det absoluta (i hög grad) saknar betydelse.

Det vill säga... Nu finns det ju olika tonarter, och det har flera skäl, där vissa har att göra med att den absoluta tonhöjden inte helt saknar betydelse. Det beror på flera saker, där en är att man kan vilja byta tonart (och på så vis uppnå en större relativ effekt än den mellan olika toner) när man låter olika delar av kompositionen förhålla sig till varandra via tonartsskiftet. Men tonarterna medger även anpassning till olika instrument, inte minst röster. Så faktorer som användbara register gör att man inte alldeles fritt kan välja vilken frekvens en given låt skall starta vid. Så att man idag valt mer eller mindre godtyckligt vilken frekvens A skall representeras av (i vår tid, i något sammanhang) skall inte övertolkas. Att man kan, och har, valt godtyckligt betyder inte att det inte finns några gränser. Den yttersta gränsen är förstås att vi behöver hamna inom det hörbara registret*.


Vh, iö

- - - - -

*Det är ungefär 10 oktaver stort. Fast gränsen nedåt är svår att dra.

[Tarzan]

Man blir lätt avskräckt bara av att läsa inledningen. Inte en siffra rätt.

Absolut gehör har inget med musikalitet att göra överhuvudtaget, och saknar i princip värde för en musiker. Det en musiker behöver är ett bra relativt gehör. Det är till och med så, att absolut gehör kan vara en problem för en musiker, då det ofta beledsagas av en irrationell känsla av att den ton som används som en utgångspunkt för alla andra toner, måste ligga på en mycket specifik frekvens för att vara "rätt".

Musik är inte konstruerad efter sådana principer. Harmonik handlar om förhållande mellan de ljudande frekvenserna, inte om de enskilda frekvensernas exakta frekvens.


Vh, iö

- - - - -

PS. Men å andra sidan skall man förstås inte döma studien på att journalisten Jann Ingmire pratar i nattmössan.

PPS. Å tredje sidan är det ingen nyhet att man kan träna upp sin förmåga att identifiera frekvenser.

Jag har träffat en man med absolut gehör. Duktig musiker var han dessutom.
Han hörde lätt minsta lilla intonationsfel eller om man råkade bända strängen minsta lilla.
Hörde han en låt så kunde han memorera den efter att han bara hört den en gång.
Lite Rainman varning fick jag.


Sedan kan folk säkert ha ett absolut gehör som dock inte lyckas ta sig ut till fingrarna och fram till instrumentet och då är det totalt bortkastat.

Men som du säger så är ett väldigt bra relativt gehör egentligen mer än tillräckligt. Att kunna säga att något ligger 0,5cent fel och dessutom spela gitarr måste vara fruktansvärt eftersom intoneringen aldrig blir riktigt 100% med telecastern som skräckexempel.

Hur vet du att det inte var relativt gehör? För mig är absolut gehör att bara höra en ton, utan referens till någon annan och kunna säga vilken ton det är och hur mycket "fel" den eventuellt ligger. Att höra att en ton på en gitarr är några cent fel kan väl vara relativt gehör förutsatt att man spelar en låt?

Att memorera en låt tror jag mer handlar om minnesstrategier som är anpassade till musik än absolut gehör. Jag kan ganska lätt höra en låt och sedan gå och spela melodin på ett piano, bara låtens melodi inte är alltför avancerad. Det tror jag mer har att göra med att vara bekant med hur de olika harmonierna låter och veta hur man snabbt hittar till dom på instrumentet. För att veta vilken tonart låten är i, måste jag däremot memorera en viss ton ur låten genom att nynna på den i huvudet tills jag kommer fram till pianot för att där börja nynna högt på den för att inte tappa den medan jag letar up den på pianot.

Jag skulle nog kalla det jag håller på med för ganska bra relativt gehör.

På gitarr kan man nog klara sig väldigt långt på relativt gehör eftersom tonerna inte bara får olika tonhöjd utan också karaktär som borde gå att lära sig känna igen.

Det här var ju mest svammel och inget matnyttigt för tråden, men jag tycker gehör är intressant så fler inlägg tack!

Fråga till någon som vet: hur mycket gehör behövs för att kunna sjunga en melodi? (jag tänker på skräckexemplet: släkten sjunger ja må hen leva och jag kan aldrig bestämma mig för vems "tonart" jag ska lägga mig i )

Förtydligande: Det är min egen text jag menar är "svammel" och ingen annans, om någon skulle tro det.

[IngOehman]

Man blir lätt avskräckt bara av att läsa inledningen. Inte en siffra rätt.

Absolut gehör har inget med musikalitet att göra överhuvudtaget, och saknar i princip värde för en musiker. Det en musiker behöver är ett bra relativt gehör. Det är till och med så, att absolut gehör kan vara en problem för en musiker, då det ofta beledsagas av en irrationell känsla av att den ton som används som en utgångspunkt för alla andra toner, måste ligga på en mycket specifik frekvens för att vara "rätt".

Musik är inte konstruerad efter sådana principer. Harmonik handlar om förhållande mellan de ljudande frekvenserna, inte om de enskilda frekvensernas exakta frekvens.


Vh, iö

- - - - -

PS. Men å andra sidan skall man förstås inte döma studien på att journalisten Jann Ingmire pratar i nattmössan.

PPS. Å tredje sidan är det ingen nyhet att man kan träna upp sin förmåga att identifiera frekvenser.

Jag har träffat en man med absolut gehör. Duktig musiker var han dessutom.
Han hörde lätt minsta lilla intonationsfel eller om man råkade bända strängen minsta lilla.
Hörde han en låt så kunde han memorera den efter att han bara hört den en gång.
Lite Rainman varning fick jag.


Sedan kan folk säkert ha ett absolut gehör som dock inte lyckas ta sig ut till fingrarna och fram till instrumentet och då är det totalt bortkastat.

Men som du säger så är ett väldigt bra relativt gehör egentligen mer än tillräckligt. Att kunna säga att något ligger 0,5cent fel och dessutom spela gitarr måste vara fruktansvärt eftersom intoneringen aldrig blir riktigt 100% med telecastern som skräckexempel.

Hur vet du att det inte var relativt gehör? För mig är absolut gehör att bara höra en ton, utan referens till någon annan och kunna säga vilken ton det är och hur mycket "fel" den eventuellt ligger. Att höra att en ton på en gitarr är några cent fel kan väl vara relativt gehör förutsatt att man spelar en låt?

Självklart är det så, och din fråga till Ante77 är befogad.

Jag utgick bara ifrån att Ante77 fått veta att snubben hade absolut gehör, men om han drog den slutsatsen själv, baserat på att snubben hörde att något var falskt, så säger det ju ingenting. Det gör vem som helst med bra vanligt gehör.

Du har en poäng där.

Att memorera en låt tror jag mer handlar om minnesstrategier som är anpassade till musik än absolut gehör.

Ja, det är skilda egenskaper.

Jag kan ganska lätt höra en låt och sedan gå och spela melodin på ett piano, bara låtens melodi inte är alltför avancerad. Det tror jag mer har att göra med att vara bekant med hur de olika harmonierna låter och veta hur man snabbt hittar till dom på instrumentet. För att veta vilken tonart låten är i, måste jag däremot memorera en viss ton ur låten genom att nynna på den i huvudet tills jag kommer fram till pianot för att där börja nynna högt på den för att inte tappa den medan jag letar up den på pianot.

Det slipper däremot jag, som har ett skapligt absolut gehör (träffar som regel inom bättre än en halvton).

Jag hör ju tonarten och behöver därför bara komma ihåg vilken det var.

Jag minns däremot inte alltid låter i rätt tonart.

Mitt gehör är dessutom lite otränat på så vis att det inte automatiskt poppar upp ett tonnamn, så jag behöver lyssna och tänka lite innan jag är på det klara med vilken tonart något går i. Det är i själva verket lite pinsamt, men på grund av mitt yrke så minns jag faktiskt frekvenser bättre än toner (en frekvens får mig inte att tänka "aha, ett G!" utan snarare "aha, 200 Hz!", eller vilken ton/frekvens det nu är), så jag behöver ofta räkna om innan jag vet tonens eller tonartens namn.

Jag kan dock fuska och gå genvägen via intervallet till någon frekvens som jag vet var jag hittar den, på ett pianoklaviatur. Så hör jag att det är säg en kvint över 500 Hz så vet jag ju att det är ett F, bara för att ta ett exempel.

Jag skulle nog kalla det jag håller på med för ganska bra relativt gehör.

På gitarr kan man nog klara sig väldigt långt på relativt gehör eftersom tonerna inte bara får olika tonhöjd utan också karaktär som borde gå att lära sig känna igen.

Det här var ju mest svammel och inget matnyttigt för tråden, men jag tycker gehör är intressant så fler inlägg tack!

Jag tycker ditt inlägg var prima och reste en del viktiga frågor - ansåg Ante77 att mannen hade absolut gehör, baserat på att han demonstrerade ett prima relativt gehör?

Fråga till någon som vet: hur mycket gehör behövs för att kunna sjunga en melodi? (jag tänker på skräckexemplet: släkten sjunger ja må hen leva och jag kan aldrig bestämma mig för vems "tonart" jag ska lägga mig i )

Jag har inget bra svar på den frågan, men ibland får jag känslan att vissa saknar även helt normalt relativt gehör. Det är som om de härmar något annat än tonernas frekvenser, som i någon mån gör att det uppstår något som påminner om melodier, men där just ingen ton träffar rätt.

Jag föreställer mig att de helt enkelt använder samma mekanismer som man använder i tal när man med språkmelodin berättar mera än vad bara orden säger. I språket/med språkmelodin är det ju frekvensernas rörelser snarare än att träffa exakt rätta toner som bär informationen, och använder man samma känsla som i språkmelodierna, så blir det nog inte bättre än som många sjunger.

Men musik kräver mycket mera, nämligen att tonerna skall ha rätt frekvens i förhållande till varandra.

Förtydligande: Det är min egen text jag menar är "svammel" och ingen annans, om någon skulle tro det.

Men du har fel!


Vh, iö

[ante_77]

Jag har träffat en man med absolut gehör. Duktig musiker var han dessutom.
Han hörde lätt minsta lilla intonationsfel eller om man råkade bända strängen minsta lilla.
Hörde han en låt så kunde han memorera den efter att han bara hört den en gång.
Lite Rainman varning fick jag.


Sedan kan folk säkert ha ett absolut gehör som dock inte lyckas ta sig ut till fingrarna och fram till instrumentet och då är det totalt bortkastat.

Men som du säger så är ett väldigt bra relativt gehör egentligen mer än tillräckligt. Att kunna säga att något ligger 0,5cent fel och dessutom spela gitarr måste vara fruktansvärt eftersom intoneringen aldrig blir riktigt 100% med telecastern som skräckexempel.

Hur vet du att det inte var relativt gehör? För mig är absolut gehör att bara höra en ton, utan referens till någon annan och kunna säga vilken ton det är och hur mycket "fel" den eventuellt ligger. Att höra att en ton på en gitarr är några cent fel kan väl vara relativt gehör förutsatt att man spelar en låt?

Självklart är det så, och din fråga till Ante77 är befogad.

Jag utgick bara ifrån att Ante77 fått veta att snubben hade absolut gehör, men om han drog den slutsatsen själv, baserat på att snubben hörde att något var falskt, så säger det ju ingenting. Det gör vem som helst med bra vanligt gehör.

Du har en poäng där.

Att memorera en låt tror jag mer handlar om minnesstrategier som är anpassade till musik än absolut gehör.

Ja, det är skilda egenskaper.

Jag kan ganska lätt höra en låt och sedan gå och spela melodin på ett piano, bara låtens melodi inte är alltför avancerad. Det tror jag mer har att göra med att vara bekant med hur de olika harmonierna låter och veta hur man snabbt hittar till dom på instrumentet. För att veta vilken tonart låten är i, måste jag däremot memorera en viss ton ur låten genom att nynna på den i huvudet tills jag kommer fram till pianot för att där börja nynna högt på den för att inte tappa den medan jag letar up den på pianot.

Det slipper däremot jag, som har ett skapligt absolut gehör (träffar som regel inom bättre än en halvton).

Jag hör ju tonarten och behöver därför bara komma ihåg vilken det var.

Jag minns däremot inte alltid låter i rätt tonart.

Mitt gehör är dessutom lite otränat på så vis att det inte automatiskt poppar upp ett tonnamn, så jag behöver lyssna och tänka lite innan jag är på det klara med vilken tonart något går i. Det är i själva verket lite pinsamt, men på grund av mitt yrke så minns jag faktiskt frekvenser bättre än toner (en frekvens får mig inte att tänka "aha, ett G!" utan snarare "aha, 200 Hz!", eller vilken ton/frekvens det nu är), så jag behöver ofta räkna om innan jag vet tonens eller tonartens namn.

Jag kan dock fuska och gå genvägen via intervallet till någon frekvens som jag vet var jag hittar den, på ett pianoklaviatur. Så hör jag att det är säg en kvint över 500 Hz så vet jag ju att det är ett F, bara för att ta ett exempel.

Jag skulle nog kalla det jag håller på med för ganska bra relativt gehör.

På gitarr kan man nog klara sig väldigt långt på relativt gehör eftersom tonerna inte bara får olika tonhöjd utan också karaktär som borde gå att lära sig känna igen.

Det här var ju mest svammel och inget matnyttigt för tråden, men jag tycker gehör är intressant så fler inlägg tack!

Jag tycker ditt inlägg var prima och reste en del viktiga frågor - ansåg Ante77 att mannen hade absolut gehör, baserat på att han demonstrerade ett prima relativt gehör?

Fråga till någon som vet: hur mycket gehör behövs för att kunna sjunga en melodi? (jag tänker på skräckexemplet: släkten sjunger ja må hen leva och jag kan aldrig bestämma mig för vems "tonart" jag ska lägga mig i )

Jag har inget bra svar på den frågan, men ibland får jag känslan att vissa saknar även helt normalt relativt gehör. Det är som om de härmar något annat än tonernas frekvenser, som i någon mån gör att det uppstår något som påminner om melodier, men där just ingen ton träffar rätt.

Jag föreställer mig att de helt enkelt använder samma mekanismer som man använder i tal när man med språkmelodin berättar mera än vad bara orden säger. I språket/med språkmelodin är det ju frekvensernas rörelser snarare än att träffa exakt rätta toner som bär informationen, och använder man samma känsla som i språkmelodierna, så blir det nog inte bättre än som många sjunger.

Men musik kräver mycket mera, nämligen att tonerna skall ha rätt frekvens i förhållande till varandra.

Förtydligande: Det är min egen text jag menar är "svammel" och ingen annans, om någon skulle tro det.

Men du har fel!


Vh, iö

Nja, snubben i mitt exempel kunde garanterat ange frekvens på en traktorskopa och även ange vilka övertoner som låg inbäddade om man drämde till den med en 4kg slägga.
Du skulle kunna ge han ett F# på ett piano och han hade kunnat säga vilken av strängarna som var ostämd, utan att ha någon referenston att höra.

Själv har jag haft ett hyfsat gehör då jag inte kan noter, men denna snubbe var helt enorm.

Saken att han kunde avgöra minsta lilla fel, utan att ha en referenston var häpnadsväckande. Han gjorde det lika enkelt som när jag ska skilja en cirkel från en rektangel. Jag kan peka på en rektangel utan att ha en cirkel som referens (typ uteslutningsmetod).

För mig är det som att se på en älv och att kunna avgöra hur många liter som svischar förbi och samtidigt kunna ange hur många mg kvicksilver som finns i dessa litrar, med endast ett öga öppet

Det är som om jag säger ordet "Pall" så uppfattar du ordet som "Pall" utan att behöva ordet "Pill" som referens. För han var det bara så och han är nog en av få, som dessutom kunde använda sig av det.

[IngOehman]

Hur vet du att det inte var relativt gehör? För mig är absolut gehör att bara höra en ton, utan referens till någon annan och kunna säga vilken ton det är och hur mycket "fel" den eventuellt ligger. Att höra att en ton på en gitarr är några cent fel kan väl vara relativt gehör förutsatt att man spelar en låt?

Självklart är det så, och din fråga till Ante77 är befogad.

Jag utgick bara ifrån att Ante77 fått veta att snubben hade absolut gehör, men om han drog den slutsatsen själv, baserat på att snubben hörde att något var falskt, så säger det ju ingenting. Det gör vem som helst med bra vanligt gehör.

Du har en poäng där.

Att memorera en låt tror jag mer handlar om minnesstrategier som är anpassade till musik än absolut gehör.

Ja, det är skilda egenskaper.

Jag kan ganska lätt höra en låt och sedan gå och spela melodin på ett piano, bara låtens melodi inte är alltför avancerad. Det tror jag mer har att göra med att vara bekant med hur de olika harmonierna låter och veta hur man snabbt hittar till dom på instrumentet. För att veta vilken tonart låten är i, måste jag däremot memorera en viss ton ur låten genom att nynna på den i huvudet tills jag kommer fram till pianot för att där börja nynna högt på den för att inte tappa den medan jag letar up den på pianot.

Det slipper däremot jag, som har ett skapligt absolut gehör (träffar som regel inom bättre än en halvton).

Jag hör ju tonarten och behöver därför bara komma ihåg vilken det var.

Jag minns däremot inte alltid låter i rätt tonart.

Mitt gehör är dessutom lite otränat på så vis att det inte automatiskt poppar upp ett tonnamn, så jag behöver lyssna och tänka lite innan jag är på det klara med vilken tonart något går i. Det är i själva verket lite pinsamt, men på grund av mitt yrke så minns jag faktiskt frekvenser bättre än toner (en frekvens får mig inte att tänka "aha, ett G!" utan snarare "aha, 200 Hz!", eller vilken ton/frekvens det nu är), så jag behöver ofta räkna om innan jag vet tonens eller tonartens namn.

Jag kan dock fuska och gå genvägen via intervallet till någon frekvens som jag vet var jag hittar den, på ett pianoklaviatur. Så hör jag att det är säg en kvint över 500 Hz så vet jag ju att det är ett F, bara för att ta ett exempel.

Jag skulle nog kalla det jag håller på med för ganska bra relativt gehör.

På gitarr kan man nog klara sig väldigt långt på relativt gehör eftersom tonerna inte bara får olika tonhöjd utan också karaktär som borde gå att lära sig känna igen.

Det här var ju mest svammel och inget matnyttigt för tråden, men jag tycker gehör är intressant så fler inlägg tack!

Jag tycker ditt inlägg var prima och reste en del viktiga frågor - ansåg Ante77 att mannen hade absolut gehör, baserat på att han demonstrerade ett prima relativt gehör?

Fråga till någon som vet: hur mycket gehör behövs för att kunna sjunga en melodi? (jag tänker på skräckexemplet: släkten sjunger ja må hen leva och jag kan aldrig bestämma mig för vems "tonart" jag ska lägga mig i )

Jag har inget bra svar på den frågan, men ibland får jag känslan att vissa saknar även helt normalt relativt gehör. Det är som om de härmar något annat än tonernas frekvenser, som i någon mån gör att det uppstår något som påminner om melodier, men där just ingen ton träffar rätt.

Jag föreställer mig att de helt enkelt använder samma mekanismer som man använder i tal när man med språkmelodin berättar mera än vad bara orden säger. I språket/med språkmelodin är det ju frekvensernas rörelser snarare än att träffa exakt rätta toner som bär informationen, och använder man samma känsla som i språkmelodierna, så blir det nog inte bättre än som många sjunger.

Men musik kräver mycket mera, nämligen att tonerna skall ha rätt frekvens i förhållande till varandra.

Förtydligande: Det är min egen text jag menar är "svammel" och ingen annans, om någon skulle tro det.

Men du har fel!


Vh, iö

Nja, snubben i mitt exempel kunde garanterat ange frekvens på en traktorskopa och även ange vilka övertoner som låg inbäddade om man drämde till den med en 4kg slägga.

Ange en frekvens säger mig att han har absolut gehör, om han gör det rätt vill säga.

Du skulle kunna ge han ett F# på ett piano och han hade kunnat säga vilken av strängarna som var ostämd, utan att ha någon referenston att höra.

Att det är den vänstra, den högra eller den mittre? Det tror jag inte på.

Själv har jag haft ett hyfsat gehör då jag inte kan noter, men denna snubbe var helt enorm.

Att inte kunna noter har inget med absolut gehör att göra. Det vill säga, man behöver bara helt vanligt gehör för att kunna göra det. Och det är ju bra att ha det även om man kan noter. I varje fall om man spelar instrument som violin, basun och de flesta blåsinstrument faktiskt. I själva verket de allra flesta instrument utom klaviaturinstrument.

Saken att han kunde avgöra minsta lilla fel, utan att ha en referenston var häpnadsväckande. Han gjorde det lika enkelt som när jag ska skilja en cirkel från en rektangel. Jag kan peka på en rektangel utan att ha en cirkel som referens (typ uteslutningsmetod).

Jamen att höra att någon spelar falskt (du skrev "fel") behöver man ju bara helt normalt gehör för att kunna göra. Om man har absolut gehör kan man även höra om någon inte har stämt enligt praxis, men det är ju inte fråga om rätt och fel. Man kan stämma på många olika sätt.

För mig är det som att se på en älv och att kunna avgöra hur många liter som svischar förbi och samtidigt kunna ange hur många mg kvicksilver som finns i dessa litrar, med endast ett öga öppet

Oj, men så är det ju inte alls, det vill säga - det du beskriver är en helt omöjlig uppgift. Att ha absolut gehör är verkligen inte omöjligt. Det är inte ens märkvärdigt, varenda frekvensräknare har det.

Någon apparat som optiskt (genom att "titta", men samma egenskaper som ett mänskligt öga) kan räkna liter vatten rimligt exakt på en bäck och mängd kvicksilver i den, finns dock inte, och kommer inte att komma heller. Eftersom det är fysikaliskt omöjligt att göra det.

Det är som om jag säger ordet "Pall" så uppfattar du ordet som "Pall" utan att behöva ordet "Pill" som referens. För han var det bara så och han är nog en av få, som dessutom kunde använda sig av det.

Jag förstår inte vad du menar.

Det finns många med absolut gehör även om de är få procentuellt.

Men skulle rent av kunna hävda att det är märkligt att det INTE är det normala att ha det. Vår "förmåga att transponera" och ändå behålla upplevelsen av en trudelutt, är nästan mera imponerande. Få fåglar har den. Så man skulle kunna hävda att absolut gehör är en sorts oförmåga. Den är även mycket vanligare hos människor med mentala tillkortakommanden.


Vh, iö

[verdad]

Jag har träffat på 2st personer som haft "verkligt" absolut gehör.
De kunde utan några som helst problem och även utan någon som helst annan referens till något ackord eller ton direkt säga vilken tonen var.
Den ene killen var när jag en gång i tiden studerade till musikpedagog. När jag första året gick han tredje. Det var första gången jag upplevde absolut gehör och jag var helt förbluffad.
Sedan har jag en kompis som bor i holland som har absolut gehör. Han kan också säga direkt vilken ton som tas och i vilken oktav utan problem. Du kan väcka honom mitt i natten och ta en ton och han säger direkt vilken den är.(Har testat).
Hans far och bror har också absolut gehör.
Därför tror jag verkligen inte på att man kan öva upp absolut gehör, det är helt enkelt något man måste vara född med , är min bestämda åsikt.
Det går dock att öva upp ett mycket bra gehör, men det är fortfarande relativt.
Därför ställer jag mig mycket frågande inför denna artikel jag tog del av, att kunna öva upp absolut gehör.
Kompisen berättade att han vid ett tillfälle satt på flyget och löste sudoko, men han blev störd av flygplansmotorn som låg på frekvensen för ett fiss.....☺

[verdad]

IngOehman skrev:

Det är till och med så, att absolut gehör kan vara en problem för en musiker, då det ofta beledsagas av en irrationell känsla av att den ton som används som en utgångspunkt för alla andra toner, måste ligga på en mycket specifik frekvens för att vara "rätt".

Musik är inte konstruerad efter sådana principer. Harmonik handlar om förhållande mellan de ljudande frekvenserna, inte om de enskilda frekvensernas exakta frekvens.

Dom 2 jag känner med absolut gehör hade problem. Den ene var inte med i kören när jag studerade musik, han tyckte det var för jobbigt. En kör får ju hela tiden jobba men intonationen och i och med att inte alla har absolut gehör så upplevde han det som mycket jobbigt. "Förhållandet mellan de ljudande frekvenserna" låg lite off hela tiden och det tyckte han blev jättejobbigt. Nu finns det ju lite olika kvaliteter på körer och körer, men detta var inte radiokören utan en kör som fanns på skolan, där alla individer hade olika relativt bra gehör. Det tar en tag att intonera en kör, man får jobba jättemycket med det.

Den andra killen berättade att han hörde ju toner i allt som hade en frekvens, och det var också ett problem för honom.
Han fick faktiskt dispens att frånvara.

Så jag håller helt med dig Ingvar Öhman.

[ante_77]

Självklart är det så, och din fråga till Ante77 är befogad.

Jag utgick bara ifrån att Ante77 fått veta att snubben hade absolut gehör, men om han drog den slutsatsen själv, baserat på att snubben hörde att något var falskt, så säger det ju ingenting. Det gör vem som helst med bra vanligt gehör.

Du har en poäng där.


Ja, det är skilda egenskaper.


Det slipper däremot jag, som har ett skapligt absolut gehör (träffar som regel inom bättre än en halvton).

Jag hör ju tonarten och behöver därför bara komma ihåg vilken det var.

Jag minns däremot inte alltid låter i rätt tonart.

Mitt gehör är dessutom lite otränat på så vis att det inte automatiskt poppar upp ett tonnamn, så jag behöver lyssna och tänka lite innan jag är på det klara med vilken tonart något går i. Det är i själva verket lite pinsamt, men på grund av mitt yrke så minns jag faktiskt frekvenser bättre än toner (en frekvens får mig inte att tänka "aha, ett G!" utan snarare "aha, 200 Hz!", eller vilken ton/frekvens det nu är), så jag behöver ofta räkna om innan jag vet tonens eller tonartens namn.

Jag kan dock fuska och gå genvägen via intervallet till någon frekvens som jag vet var jag hittar den, på ett pianoklaviatur. Så hör jag att det är säg en kvint över 500 Hz så vet jag ju att det är ett F, bara för att ta ett exempel.


Jag tycker ditt inlägg var prima och reste en del viktiga frågor - ansåg Ante77 att mannen hade absolut gehör, baserat på att han demonstrerade ett prima relativt gehör?


Jag har inget bra svar på den frågan, men ibland får jag känslan att vissa saknar även helt normalt relativt gehör. Det är som om de härmar något annat än tonernas frekvenser, som i någon mån gör att det uppstår något som påminner om melodier, men där just ingen ton träffar rätt.

Jag föreställer mig att de helt enkelt använder samma mekanismer som man använder i tal när man med språkmelodin berättar mera än vad bara orden säger. I språket/med språkmelodin är det ju frekvensernas rörelser snarare än att träffa exakt rätta toner som bär informationen, och använder man samma känsla som i språkmelodierna, så blir det nog inte bättre än som många sjunger.

Men musik kräver mycket mera, nämligen att tonerna skall ha rätt frekvens i förhållande till varandra.


Men du har fel!


Vh, iö

Nja, snubben i mitt exempel kunde garanterat ange frekvens på en traktorskopa och även ange vilka övertoner som låg inbäddade om man drämde till den med en 4kg slägga.

Ange en frekvens säger mig att han har absolut gehör, om han gör det rätt vill säga.

Du skulle kunna ge han ett F# på ett piano och han hade kunnat säga vilken av strängarna som var ostämd, utan att ha någon referenston att höra.

Att det är den vänstra, den högra eller den mittre? Det tror jag inte på.

Själv har jag haft ett hyfsat gehör då jag inte kan noter, men denna snubbe var helt enorm.

Att inte kunna noter har inget med absolut gehör att göra. Det vill säga, man behöver bara helt vanligt gehör för att kunna göra det. Och det är ju bra att ha det även om man kan noter. I varje fall om man spelar instrument som violin, basun och de flesta blåsinstrument faktiskt. I själva verket de allra flesta instrument utom klaviaturinstrument.

Saken att han kunde avgöra minsta lilla fel, utan att ha en referenston var häpnadsväckande. Han gjorde det lika enkelt som när jag ska skilja en cirkel från en rektangel. Jag kan peka på en rektangel utan att ha en cirkel som referens (typ uteslutningsmetod).

Jamen att höra att någon spelar falskt (du skrev "fel") behöver man ju bara helt normalt gehör för att kunna göra. Om man har absolut gehör kan man även höra om någon inte har stämt enligt praxis, men det är ju inte fråga om rätt och fel. Man kan stämma på många olika sätt.

För mig är det som att se på en älv och att kunna avgöra hur många liter som svischar förbi och samtidigt kunna ange hur många mg kvicksilver som finns i dessa litrar, med endast ett öga öppet

Oj, men så är det ju inte alls, det vill säga - det du beskriver är en helt omöjlig uppgift. Att ha absolut gehör är verkligen inte omöjligt. Det är inte ens märkvärdigt, varenda frekvensräknare har det.

Någon apparat som optiskt (genom att "titta", men samma egenskaper som ett mänskligt öga) kan räkna liter vatten rimligt exakt på en bäck och mängd kvicksilver i den, finns dock inte, och kommer inte att komma heller. Eftersom det är fysikaliskt omöjligt att göra det.

Det är som om jag säger ordet "Pall" så uppfattar du ordet som "Pall" utan att behöva ordet "Pill" som referens. För han var det bara så och han är nog en av få, som dessutom kunde använda sig av det.

Jag förstår inte vad du menar.

Det finns många med absolut gehör även om de är få procentuellt.

Men skulle rent av kunna hävda att det är märkligt att det INTE är det normala att ha det. Vår "förmåga att transponera" och ändå behålla upplevelsen av en trudelutt, är nästan mera imponerande. Få fåglar har den. Så man skulle kunna hävda att absolut gehör är en sorts oförmåga. Den är även mycket vanligare hos människor med mentala tillkortakommanden.


Vh, iö

Håhåjaja.

Du är lite stel i ditt tänkande, om än korrekt.
Du får ta det jag skriver som liknelser och inte som några fysikaliska fakta.

Min gissning är att du har ett relativt gehör som är bra, altarnativt ett absolutgehör som inte alls är så absolut som du önskar.
Men jag skulle tro att du blir besviken om du försöker mästra tonala språk. Där går i alla fall jag bet.

Ett absolut gehör är för mig väldigt konstigt och lite Rainman-aktigt.

Som sagt, snubben jag snackade om kunde med lätthet säga att t.ex att A strängen inte låg på 440Hz (nu sa han att den var något hög eller låg) och det utan några som helst referenstoner. Om han nu sen ser det i Hz, A eller om han föreställer sig en liljekonvalj i sitt huvud får vara osagt.

[Nattlorden]

Nu får jag nog mana till lite sansning på vissa håll.... För relativt gehör är inte alls så bra som det utmålas... För att man skall ha någon som helst nytta av det, så behöver man tendenser till absolut gehör också. Annars är det nästan helt oanvändbart.

Har själv i princip perfekt relativt gehör ("bland det bästa jag träffat på under 30 år som musiklärare" som min högstadielärare sade) men det är i princip oanvändbart eftersom jag saknar referens. Fick i musikläxa en gång att själv ta fram noterna till Sankta Lucia... Och min lärare blev högst konfunderad över min version, då den säkert "var rätt" ... Fast långt, långt, långt ifrån i normal tonart... För DET kan jag (tyvärr,tyvärr,tyvärr) inte höra.

Men har man ett bra relativt gehör OCH fixar hyffsat att känna igen tonart - då är det säkert väldigt användbart...

Däremot hör jag enkelt om något inte är rätt - oavsett tonart... Vilket gör vissa musikprogram på tv bitvis plågsamma...

[MichaelG]

Har själv i princip perfekt relativt gehör ("bland det bästa jag träffat på under 30 år som musiklärare" som min högstadielärare sade) men det är i princip oanvändbart eftersom jag saknar referens.

Börja att sjunga i kör. Där har man nytta av relativt gehör.

[Tarzan]

Nu får jag nog mana till lite sansning på vissa håll.... För relativt gehör är inte alls så bra som det utmålas... För att man skall ha någon som helst nytta av det, så behöver man tendenser till absolut gehör också. Annars är det nästan helt oanvändbart.

Har själv i princip perfekt relativt gehör ("bland det bästa jag träffat på under 30 år som musiklärare" som min högstadielärare sade) men det är i princip oanvändbart eftersom jag saknar referens. Fick i musikläxa en gång att själv ta fram noterna till Sankta Lucia... Och min lärare blev högst konfunderad över min version, då den säkert "var rätt" ... Fast långt, långt, långt ifrån i normal tonart... För DET kan jag (tyvärr,tyvärr,tyvärr) inte höra.

Men har man ett bra relativt gehör OCH fixar hyffsat att känna igen tonart - då är det säkert väldigt användbart...

Däremot hör jag enkelt om något inte är rätt - oavsett tonart... Vilket gör vissa musikprogram på tv bitvis plågsamma...

Det är ju inte alls oanvändbart! Du kan ju skaffa en referens i mobilen – jag tänker ifall du någon gång skulle få för dig att transkribera ett stycke du hör på stan bara sådär och har de tomma partiturarken redo men inte vet var du ska sätta pennan. Dessutom slipper du hör hur det skriker i öronen när någonting relativt är perfekt men referensen är lite fel. win win

Nu när jag tänker på det är det faktiskt inte en så dum idé att lägga in en låt med en sinus 440 Hz i mobilen...

[ante_77]

Nu får jag nog mana till lite sansning på vissa håll.... För relativt gehör är inte alls så bra som det utmålas... För att man skall ha någon som helst nytta av det, så behöver man tendenser till absolut gehör också. Annars är det nästan helt oanvändbart.

Har själv i princip perfekt relativt gehör ("bland det bästa jag träffat på under 30 år som musiklärare" som min högstadielärare sade) men det är i princip oanvändbart eftersom jag saknar referens. Fick i musikläxa en gång att själv ta fram noterna till Sankta Lucia... Och min lärare blev högst konfunderad över min version, då den säkert "var rätt" ... Fast långt, långt, långt ifrån i normal tonart... För DET kan jag (tyvärr,tyvärr,tyvärr) inte höra.

Men har man ett bra relativt gehör OCH fixar hyffsat att känna igen tonart - då är det säkert väldigt användbart...

Däremot hör jag enkelt om något inte är rätt - oavsett tonart... Vilket gör vissa musikprogram på tv bitvis plågsamma...

Ett gehör, relativt eller absolut, är väl ganska meningslöst om man inte har någon användning av det.

Är inte gehöret kopplat till motoriken och den i sin tur till ett instrument, så är det kanske bortkastat om man inte jobbar som levande mätinstrument.

[IngOehman]

Ja, jag förstår inte alls var Nattlorden menar med det han skriver. Det han beskriver är ju just det som en musiker bör ha, och klarar sig alldeles utmärkt med.

Det absoluta har man ju, i avsaknad av absolut gehör, stämgaffel till. Och i brist på det så utgår man ifrån något instrument som redan är stämt. I orkestrar så använder man ofta Oboen, som då normalt tar ett ettstruket A som hela orkestern stämmer efter. Att utgår ifrån ett specifikt instrument, och då just träblås, gör att man vet att man landar på en tonart som alla instrument kan stämmas efter. Träblås har ofta lite snävare gränser för hur de kan stämmas än andra instrument nämligen.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------

Nja, snubben i mitt exempel kunde garanterat ange frekvens på en traktorskopa och även ange vilka övertoner som låg inbäddade om man drämde till den med en 4kg slägga.

Ange en frekvens säger mig att han har absolut gehör, om han gör det rätt vill säga.

Du skulle kunna ge han ett F# på ett piano och han hade kunnat säga vilken av strängarna som var ostämd, utan att ha någon referenston att höra.

Att det är den vänstra, den högra eller den mittre? Det tror jag inte på.

Själv har jag haft ett hyfsat gehör då jag inte kan noter, men denna snubbe var helt enorm.

Att inte kunna noter har inget med absolut gehör att göra. Det vill säga, man behöver bara helt vanligt gehör för att kunna göra det. Och det är ju bra att ha det även om man kan noter. I varje fall om man spelar instrument som violin, basun och de flesta blåsinstrument faktiskt. I själva verket de allra flesta instrument utom klaviaturinstrument.

Saken att han kunde avgöra minsta lilla fel, utan att ha en referenston var häpnadsväckande. Han gjorde det lika enkelt som när jag ska skilja en cirkel från en rektangel. Jag kan peka på en rektangel utan att ha en cirkel som referens (typ uteslutningsmetod).

Jamen att höra att någon spelar falskt (du skrev "fel") behöver man ju bara helt normalt gehör för att kunna göra. Om man har absolut gehör kan man även höra om någon inte har stämt enligt praxis, men det är ju inte fråga om rätt och fel. Man kan stämma på många olika sätt.

För mig är det som att se på en älv och att kunna avgöra hur många liter som svischar förbi och samtidigt kunna ange hur många mg kvicksilver som finns i dessa litrar, med endast ett öga öppet

Oj, men så är det ju inte alls, det vill säga - det du beskriver är en helt omöjlig uppgift. Att ha absolut gehör är verkligen inte omöjligt. Det är inte ens märkvärdigt, varenda frekvensräknare har det.

Någon apparat som optiskt (genom att "titta", men samma egenskaper som ett mänskligt öga) kan räkna liter vatten rimligt exakt på en bäck och mängd kvicksilver i den, finns dock inte, och kommer inte att komma heller. Eftersom det är fysikaliskt omöjligt att göra det.

Det är som om jag säger ordet "Pall" så uppfattar du ordet som "Pall" utan att behöva ordet "Pill" som referens. För han var det bara så och han är nog en av få, som dessutom kunde använda sig av det.

Jag förstår inte vad du menar.

Det finns många med absolut gehör även om de är få procentuellt.

Men skulle rent av kunna hävda att det är märkligt att det INTE är det normala att ha det. Vår "förmåga att transponera" och ändå behålla upplevelsen av en trudelutt, är nästan mera imponerande. Få fåglar har den. Så man skulle kunna hävda att absolut gehör är en sorts oförmåga. Den är även mycket vanligare hos människor med mentala tillkortakommanden.


Vh, iö

Håhåjaja.

Du är lite stel i ditt tänkande, om än korrekt.
Du får ta det jag skriver som liknelser och inte som några fysikaliska fakta.

Att det där med liter vatten var en liknelse var väldigt tydligt. Vad jag säger är bara att du jämför något som trots allt över en miljon människor behärskar, med något som är fullständigt omöjligt.

Min gissning är att du har ett relativt gehör som är bra, altarnativt ett absolutgehör som inte alls är så absolut som du önskar.

Okej? Hur kom mitt gehör in i bilden?

Men okej, jag har ett absolut som är slirigt nog att inte vara ett problem för mig, jag kan som regel avgöra tonarter på musik jag hör, men jag störs inte av att någon stämt sitt instrument mitt emellan två halvtoner.

Mitt relativa gehör är mycket bra.

Det är exakt som jag önskar. Ett absolut gehör på högsta nivån kan vara till besvär och skapa en ologiskt känsla av att saker som är rätt, är fel. Jag är väldigt nöjd med att inte vara drabbad av det.

Men jag skulle tro att du blir besviken om du försöker mästra tonala språk. Där går i alla fall jag bet.

Jag vet inte ens vad det betyder att "mästra tonala språk".

Ett absolut gehör är för mig väldigt konstigt och lite Rainman-aktigt.

Som sagt, snubben jag snackade om kunde med lätthet säga att t.ex att A strängen inte låg på 440Hz (nu sa han att den var något hög eller låg) och det utan några som helst referenstoner. Om han nu sen ser det i Hz, A eller om han föreställer sig en liljekonvalj i sitt huvud får vara osagt.

Ja, det är ju liksom det som är definitionen på absolut gehör.


Vh, iö

[Nattlorden]

Har själv i princip perfekt relativt gehör ("bland det bästa jag träffat på under 30 år som musiklärare" som min högstadielärare sade) men det är i princip oanvändbart eftersom jag saknar referens.

Börja att sjunga i kör. Där har man nytta av relativt gehör.

Sjöng i kör fram till målbrottet. Sedan dess har det inte varit någon mening med det.

[IngOehman]

Det tror jag i så fall handlar mera om rösten än om gehöret.


Vh, iö

[Nattlorden]

Ett gehör, relativt eller absolut, är väl ganska meningslöst om man inte har någon användning av det.

Är inte gehöret kopplat till motoriken och den i sin tur till ett instrument, så är det kanske bortkastat om man inte jobbar som levande mätinstrument.

Precis. Och min motorik är definitivt inte kopplad till de visualiserande delarna av hjärnan, så det omöjliggör i princip alla konstnärliga uttrycksformer där finmotorik ingår.

[Nattlorden]

Det tror jag i så fall handlar mera om rösten än om gehöret.

självklart.

[ante_77]

Ja, jag förstår inte alls var Nattlorden menar med det han skriver. Det han beskriver är ju just det som en musiker bör ha, och klarar sig alldeles utmärkt med.

Det absoluta har man ju, i avsaknad av absolut gehör, stämgaffel till. Och i brist på det så utgår man ifrån något instrument som redan är stämt. I orkestrar så använder man ofta Oboen, som då normalt tar ett ettstruket A som hela orkestern stämmer efter. Att utgår ifrån ett specifikt instrument, och då just träblås, gör att man vet att man landar på en tonart som alla instrument kan stämmas efter. Träblås har ofta lite snävare gränser för hur de kan stämmas än andra instrument nämligen.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------

Ange en frekvens säger mig att han har absolut gehör, om han gör det rätt vill säga.


Att det är den vänstra, den högra eller den mittre? Det tror jag inte på.


Att inte kunna noter har inget med absolut gehör att göra. Det vill säga, man behöver bara helt vanligt gehör för att kunna göra det. Och det är ju bra att ha det även om man kan noter. I varje fall om man spelar instrument som violin, basun och de flesta blåsinstrument faktiskt. I själva verket de allra flesta instrument utom klaviaturinstrument.


Jamen att höra att någon spelar falskt (du skrev "fel") behöver man ju bara helt normalt gehör för att kunna göra. Om man har absolut gehör kan man även höra om någon inte har stämt enligt praxis, men det är ju inte fråga om rätt och fel. Man kan stämma på många olika sätt.


Oj, men så är det ju inte alls, det vill säga - det du beskriver är en helt omöjlig uppgift. Att ha absolut gehör är verkligen inte omöjligt. Det är inte ens märkvärdigt, varenda frekvensräknare har det.

Någon apparat som optiskt (genom att "titta", men samma egenskaper som ett mänskligt öga) kan räkna liter vatten rimligt exakt på en bäck och mängd kvicksilver i den, finns dock inte, och kommer inte att komma heller. Eftersom det är fysikaliskt omöjligt att göra det.


Jag förstår inte vad du menar.

Det finns många med absolut gehör även om de är få procentuellt.

Men skulle rent av kunna hävda att det är märkligt att det INTE är det normala att ha det. Vår "förmåga att transponera" och ändå behålla upplevelsen av en trudelutt, är nästan mera imponerande. Få fåglar har den. Så man skulle kunna hävda att absolut gehör är en sorts oförmåga. Den är även mycket vanligare hos människor med mentala tillkortakommanden.


Vh, iö

Håhåjaja.

Du är lite stel i ditt tänkande, om än korrekt.
Du får ta det jag skriver som liknelser och inte som några fysikaliska fakta.

Att det där med liter vatten var en liknelse var väldigt tydligt. Vad jag säger är bara att du jämför något som trots allt över en miljon människor behärskar, med något som är fullständigt omöjligt.

Min gissning är att du har ett relativt gehör som är bra, altarnativt ett absolutgehör som inte alls är så absolut som du önskar.

Okej? Hur kom mitt gehör in i bilden?

Men okej, jag har ett absolut som är slirigt nog att inte vara ett problem för mig, jag kan som regel avgöra tonarter på musik jag hör, men jag störs inte av att någon stämt sitt instrument mitt emellan två halvtoner.

Mitt relativa gehör är mycket bra.

Det är exakt som jag önskar. Ett absolut gehör på högsta nivån kan vara till besvär och skapa en ologiskt känsla av att saker som är rätt, är fel. Jag är väldigt nöjd med att inte vara drabbad av det.

Men jag skulle tro att du blir besviken om du försöker mästra tonala språk. Där går i alla fall jag bet.

Jag vet inte ens vad det betyder att "mästra tonala språk".

Ett absolut gehör är för mig väldigt konstigt och lite Rainman-aktigt.

Som sagt, snubben jag snackade om kunde med lätthet säga att t.ex att A strängen inte låg på 440Hz (nu sa han att den var något hög eller låg) och det utan några som helst referenstoner. Om han nu sen ser det i Hz, A eller om han föreställer sig en liljekonvalj i sitt huvud får vara osagt.

Ja, det är ju liksom det som är definitionen på absolut gehör.


Vh, iö

Visst finns det många med absolut gehör, men det finns även folk som kan måla fotorealistiskt, vilket för mig är obegripbart att man klarar.
Det finns någon snubbe som klarar av att se på London ur ett fågelpespektiv och klarar där efter av att måla det i detalj.

Ett tonalt språk är t.ex kinesiskan. Uttalet är väldigt viktigt och om du har sjunkande ton eller stigande ton eller något mittimellan är väldigt avgörande. Det är inte lika förlåtligt som engelskan där man mer eller mindre kan uttala orden hur man vill och alla förstår ändå.

Och det var du själv som drog in ditt absoluta gehör som kan pricka in inom en halvton, vilket kan vara 200cent fel (om jag inte har fel som vanligt).

Men som du har sagt tidigare så kan ett absolut gehör ofta vara någonting som är ivägen och något som man inte har bruk av, inte sagt dock att det måste vara ett problem.

Sedan så finns det folk med bra gehör, relativt eller absolut, som inte klarar av att hantera varken stämband eller ett instrument. Och då har ju "gåvan" inte någon större nytta rent musikaliskt. Kanske man kan använda den vid bilkörning och kasta varvräknaren för att spara några 100g i vikt på fordonet.

[Tarzan]

Jag har en idé: vi samlar en massa personer med bra gehör och dålig sångröst och tvingar dom sjunga tillsammans.

[IngOehman]

Ja, jag förstår inte alls var Nattlorden menar med det han skriver. Det han beskriver är ju just det som en musiker bör ha, och klarar sig alldeles utmärkt med.

Det absoluta har man ju, i avsaknad av absolut gehör, stämgaffel till. Och i brist på det så utgår man ifrån något instrument som redan är stämt. I orkestrar så använder man ofta Oboen, som då normalt tar ett ettstruket A som hela orkestern stämmer efter. Att utgår ifrån ett specifikt instrument, och då just träblås, gör att man vet att man landar på en tonart som alla instrument kan stämmas efter. Träblås har ofta lite snävare gränser för hur de kan stämmas än andra instrument nämligen.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------

Håhåjaja.

Du är lite stel i ditt tänkande, om än korrekt.
Du får ta det jag skriver som liknelser och inte som några fysikaliska fakta.

Att det där med liter vatten var en liknelse var väldigt tydligt. Vad jag säger är bara att du jämför något som trots allt över en miljon människor behärskar, med något som är fullständigt omöjligt.

Min gissning är att du har ett relativt gehör som är bra, altarnativt ett absolutgehör som inte alls är så absolut som du önskar.

Okej? Hur kom mitt gehör in i bilden?

Men okej, jag har ett absolut som är slirigt nog att inte vara ett problem för mig, jag kan som regel avgöra tonarter på musik jag hör, men jag störs inte av att någon stämt sitt instrument mitt emellan två halvtoner.

Mitt relativa gehör är mycket bra.

Det är exakt som jag önskar. Ett absolut gehör på högsta nivån kan vara till besvär och skapa en ologiskt känsla av att saker som är rätt, är fel. Jag är väldigt nöjd med att inte vara drabbad av det.

Men jag skulle tro att du blir besviken om du försöker mästra tonala språk. Där går i alla fall jag bet.

Jag vet inte ens vad det betyder att "mästra tonala språk".

Ett absolut gehör är för mig väldigt konstigt och lite Rainman-aktigt.

Som sagt, snubben jag snackade om kunde med lätthet säga att t.ex att A strängen inte låg på 440Hz (nu sa han att den var något hög eller låg) och det utan några som helst referenstoner. Om han nu sen ser det i Hz, A eller om han föreställer sig en liljekonvalj i sitt huvud får vara osagt.

Ja, det är ju liksom det som är definitionen på absolut gehör.


Vh, iö

Visst finns det många med absolut gehör, men det finns även folk som kan måla fotorealistiskt, vilket för mig är obegripbart att man klarar.
Det finns någon snubbe som klarar av att se på London ur ett fågelpespektiv och klarar där efter av att måla det i detalj.

Ett tonalt språk är t.ex kinesiskan. Uttalet är väldigt viktigt och om du har sjunkande ton eller stigande ton eller något mittimellan är väldigt avgörande. Det är inte lika förlåtligt som engelskan där man mer eller mindre kan uttala orden hur man vill och alla förstår ändå.

Och det var du själv som drog in ditt absoluta gehör som kan pricka in inom en halvton, vilket kan vara 200cent fel (om jag inte har fel som vanligt).

Men som du har sagt tidigare så kan ett absolut gehör ofta vara någonting som är ivägen och något som man inte har bruk av, inte sagt dock att det måste vara ett problem.

Sedan så finns det folk med bra gehör, relativt eller absolut, som inte klarar av att hantera varken stämband eller ett instrument. Och då har ju "gåvan" inte någon större nytta rent musikaliskt. Kanske man kan använda den vid bilkörning och kasta varvräknaren för att spara några 100g i vikt på fordonet.

Aha, var det det du menade med tonalt språk!

Jamen i så fall är det ju lätt att påstå att det inte är något märkvärdigt. Varenda kines klarar det.

Men behöver inget avancerat gehör för att klara det, vad man behöver är att vänja sig vid att andra saker är informationsbärande än i våra europeiska språk. Det svåra är inte att höra de tre melodierna (det är i huvudsak tre) utan att välja sig vid att de påverkar ordets betydelse.

Vi använder dock samma informationssystem i vårt språk (svenska) också, även om det används lite annorlunda, t ex för att kunna fråga något med hjälp av ord som ser ut som ett påstående. Vi har även våra betoningar som gör att vi kan skilja mellan tomten som tomten har sitt hus på, och hans hemliga identitet, Herr Tomtén.


Vh, iö

[MichaelG]

Det tror jag i så fall handlar mera om rösten än om gehöret.

självklart.

Äsch, det handlar bara om teknik. Har du hyfsat (relativt) gehör, så att du vet vilken ton du ska sjunga, så är resten magstöd.

[ante_77]

Ja, jag förstår inte alls var Nattlorden menar med det han skriver. Det han beskriver är ju just det som en musiker bör ha, och klarar sig alldeles utmärkt med.

Det absoluta har man ju, i avsaknad av absolut gehör, stämgaffel till. Och i brist på det så utgår man ifrån något instrument som redan är stämt. I orkestrar så använder man ofta Oboen, som då normalt tar ett ettstruket A som hela orkestern stämmer efter. Att utgår ifrån ett specifikt instrument, och då just träblås, gör att man vet att man landar på en tonart som alla instrument kan stämmas efter. Träblås har ofta lite snävare gränser för hur de kan stämmas än andra instrument nämligen.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------


Att det där med liter vatten var en liknelse var väldigt tydligt. Vad jag säger är bara att du jämför något som trots allt över en miljon människor behärskar, med något som är fullständigt omöjligt.


Okej? Hur kom mitt gehör in i bilden?

Men okej, jag har ett absolut som är slirigt nog att inte vara ett problem för mig, jag kan som regel avgöra tonarter på musik jag hör, men jag störs inte av att någon stämt sitt instrument mitt emellan två halvtoner.

Mitt relativa gehör är mycket bra.

Det är exakt som jag önskar. Ett absolut gehör på högsta nivån kan vara till besvär och skapa en ologiskt känsla av att saker som är rätt, är fel. Jag är väldigt nöjd med att inte vara drabbad av det.


Jag vet inte ens vad det betyder att "mästra tonala språk".


Ja, det är ju liksom det som är definitionen på absolut gehör.


Vh, iö

Visst finns det många med absolut gehör, men det finns även folk som kan måla fotorealistiskt, vilket för mig är obegripbart att man klarar.
Det finns någon snubbe som klarar av att se på London ur ett fågelpespektiv och klarar där efter av att måla det i detalj.

Ett tonalt språk är t.ex kinesiskan. Uttalet är väldigt viktigt och om du har sjunkande ton eller stigande ton eller något mittimellan är väldigt avgörande. Det är inte lika förlåtligt som engelskan där man mer eller mindre kan uttala orden hur man vill och alla förstår ändå.

Och det var du själv som drog in ditt absoluta gehör som kan pricka in inom en halvton, vilket kan vara 200cent fel (om jag inte har fel som vanligt).

Men som du har sagt tidigare så kan ett absolut gehör ofta vara någonting som är ivägen och något som man inte har bruk av, inte sagt dock att det måste vara ett problem.

Sedan så finns det folk med bra gehör, relativt eller absolut, som inte klarar av att hantera varken stämband eller ett instrument. Och då har ju "gåvan" inte någon större nytta rent musikaliskt. Kanske man kan använda den vid bilkörning och kasta varvräknaren för att spara några 100g i vikt på fordonet.

Aha, var det det du menade med tonalt språk!

Jamen i så fall är det ju lätt att påstå att det inte är något märkvärdigt. Varenda kines klarar det.

Men behöver inget avancerat gehör för att klara det, vad man behöver är att vänja sig vid att andra saker är informationsbärande än i våra europeiska språk. Det svåra är inte att höra de tre melodierna (det är i huvudsak tre) utan att välja sig vid att de påverkar ordets betydelse.

Vi använder dock samma informationssystem i vårt språk (svenska) också, även om det används lite annorlunda, t ex för att kunna fråga något med hjälp av ord som ser ut som ett påstående. Vi har även våra betoningar som gör att vi kan skilja mellan tomten som tomten har sitt hus på, och hans hemliga identitet, Herr Tomtén.


Vh, iö

Med ett absolut gehör så bör man kunna höra skillnaderna. Det klarar jag av, men endast om jag hör orden samtidigt.
Har man ett absolut gehör hjälper det iofs inte om minnet sviktar kraftigt.

Detta var dock endast ett exempel på att man ofta överskattar sitt gehör eller så är det avsaknaden att förstå att det är nyanser.

Här har du några thailändska ord som du kan klistra in i google translate. เค้า คาว ข่าว เขา ขาว ข้าว เข่า เข้า เก๋า กาว ก้าว เกา เก้า เก่า
Först den tonala skillnaden på A men ett vanligt "K" som konsonant. Sedan följer det med en "GK" konsonant.
Konsonanterna har jag inga problem med att komma ihåg värre är det med tonerna på vokalerna.
Med ett absolut gehör så bör man nog fixa detta ganska enkelt. Att skylla på att man inte är van vid dessa ljud är inte godkänt.

Nu finns det långt mycket krångligare ord och toner så detta är bara ett exempel och några få ord som man rimligen bör snappa upp efter en timme eller två och spika dom.

[IngOehman]

Visst finns det många med absolut gehör, men det finns även folk som kan måla fotorealistiskt, vilket för mig är obegripbart att man klarar.
Det finns någon snubbe som klarar av att se på London ur ett fågelpespektiv och klarar där efter av att måla det i detalj.

Ett tonalt språk är t.ex kinesiskan. Uttalet är väldigt viktigt och om du har sjunkande ton eller stigande ton eller något mittimellan är väldigt avgörande. Det är inte lika förlåtligt som engelskan där man mer eller mindre kan uttala orden hur man vill och alla förstår ändå.

Och det var du själv som drog in ditt absoluta gehör som kan pricka in inom en halvton, vilket kan vara 200cent fel (om jag inte har fel som vanligt).

Men som du har sagt tidigare så kan ett absolut gehör ofta vara någonting som är ivägen och något som man inte har bruk av, inte sagt dock att det måste vara ett problem.

Sedan så finns det folk med bra gehör, relativt eller absolut, som inte klarar av att hantera varken stämband eller ett instrument. Och då har ju "gåvan" inte någon större nytta rent musikaliskt. Kanske man kan använda den vid bilkörning och kasta varvräknaren för att spara några 100g i vikt på fordonet.

Aha, var det det du menade med tonalt språk!

Jamen i så fall är det ju lätt att påstå att det inte är något märkvärdigt. Varenda kines klarar det.

Men behöver inget avancerat gehör för att klara det, vad man behöver är att vänja sig vid att andra saker är informationsbärande än i våra europeiska språk. Det svåra är inte att höra de tre melodierna (det är i huvudsak tre) utan att välja sig vid att de påverkar ordets betydelse.

Vi använder dock samma informationssystem i vårt språk (svenska) också, även om det används lite annorlunda, t ex för att kunna fråga något med hjälp av ord som ser ut som ett påstående. Vi har även våra betoningar som gör att vi kan skilja mellan tomten som tomten har sitt hus på, och hans hemliga identitet, Herr Tomtén.


Vh, iö

Med ett absolut gehör så bör man kunna höra skillnaderna. Det klarar jag av, men endast om jag hör orden samtidigt.

Nej, absolut gehör har inget med den saken att göra. Kineser behöver inte ha absolut gehör för att kunna prata med varandra, och det behöver inte vi ha heller. Det är inte svårt alls att höra skillnaderna, det är bara atypiskt och därför ovant, för oss, att melodin som i vissa kinesiska dialekter, bär information på det sätt den gör det.

Har man ett absolut gehör hjälper det iofs inte om minnet sviktar kraftigt.

Det hjälper inte på något sätt hur man än vänder och vrider på det. Absolut gehör har inget med språkförmågan att göra. Inga språk bygger på absoluta tonhöjder.

Detta var dock endast ett exempel på att man ofta överskattar sitt gehör eller så är det avsaknaden att förstå att det är nyanser.

Här har du några thailändska ord som du kan klistra in i google translate. เค้า คาว ข่าว เขา ขาว ข้าว เข่า เข้า เก๋า กาว ก้าว เกา เก้า เก่า
Först den tonala skillnaden på A men ett vanligt "K" som konsonant. Sedan följer det med en "GK" konsonant.
Konsonanterna har jag inga problem med att komma ihåg värre är det med tonerna på vokalerna.
Med ett absolut gehör så bör man nog fixa detta ganska enkelt. Att skylla på att man inte är van vid dessa ljud är inte godkänt.

Igen - detta har INGENTING med absolut gehör att göra.

Språket använder inte absoluta tonhöjder. Inte kinesiska och inte thailändska. De använder melodier (och det använder vi också, men på andra sätt) men dessa är inte svårare att lära sig än att man kan vara praktiskt taget tondöv och ändå lyckas. Tonerna har nämligen inte någon större betydelser i språk, bara frekvensrörelserna (riktning och form). Och sådana kan även tämligen tondöva människor lära sig att känna igen. Det är tur det, för annars hade de ju inte kunnat lära sig att tala.

Att språk är melodiskt väldigt mycket lättare att lära sig än musik (det gäller alla språk) är ingen märklighet. Och det är tur också, för det hade varit jobbigt annars för dem som inte hade kunnat lära sig språken.

Nu finns det långt mycket krångligare ord och toner så detta är bara ett exempel och några få ord som man rimligen bör snappa upp efter en timme eller två och spika dom.

Ja, då får du väl göra det då. Jag har andra språk jag hellre studerar, om jag mot förmodan får tid över till sådant.


Vh, iö

[ante_77]

Aha, var det det du menade med tonalt språk!

Jamen i så fall är det ju lätt att påstå att det inte är något märkvärdigt. Varenda kines klarar det.

Men behöver inget avancerat gehör för att klara det, vad man behöver är att vänja sig vid att andra saker är informationsbärande än i våra europeiska språk. Det svåra är inte att höra de tre melodierna (det är i huvudsak tre) utan att välja sig vid att de påverkar ordets betydelse.

Vi använder dock samma informationssystem i vårt språk (svenska) också, även om det används lite annorlunda, t ex för att kunna fråga något med hjälp av ord som ser ut som ett påstående. Vi har även våra betoningar som gör att vi kan skilja mellan tomten som tomten har sitt hus på, och hans hemliga identitet, Herr Tomtén.


Vh, iö

Med ett absolut gehör så bör man kunna höra skillnaderna. Det klarar jag av, men endast om jag hör orden samtidigt.

Nej, absolut gehör har inget med den saken att göra. Kineser behöver inte ha absolut gehör för att kunna prata med varandra, och det behöver inte vi ha heller. Det är inte svårt alls att höra skillnaderna, det är bara atypiskt och därför ovant, för oss, att melodin som i vissa kinesiska dialekter, bär information på det sätt den gör det.

Har man ett absolut gehör hjälper det iofs inte om minnet sviktar kraftigt.

Det hjälper inte på något sätt hur man än vänder och vrider på det. Absolut gehör har inget med språkförmågan att göra. Inga språk bygger på absoluta tonhöjder.

Detta var dock endast ett exempel på att man ofta överskattar sitt gehör eller så är det avsaknaden att förstå att det är nyanser.

Här har du några thailändska ord som du kan klistra in i google translate. เค้า คาว ข่าว เขา ขาว ข้าว เข่า เข้า เก๋า กาว ก้าว เกา เก้า เก่า
Först den tonala skillnaden på A men ett vanligt "K" som konsonant. Sedan följer det med en "GK" konsonant.
Konsonanterna har jag inga problem med att komma ihåg värre är det med tonerna på vokalerna.
Med ett absolut gehör så bör man nog fixa detta ganska enkelt. Att skylla på att man inte är van vid dessa ljud är inte godkänt.

Igen - detta har INGENTING med absolut gehör att göra.

Språket använder inte absoluta tonhöjder. Inte kinesiska och inte thailändska. De använder melodier (och det använder vi också, men på andra sätt) men dessa är inte svårare att lära sig än att man kan vara praktiskt taget tondöv och ändå lyckas. Tonerna har nämligen inte någon större betydelser i språk, bara frekvensrörelserna (riktning och form). Och sådana kan även tämligen tondöva människor lära sig att känna igen. Det är tur det, för annars hade de ju inte kunnat lära sig att tala.

Att språk är melodiskt väldigt mycket lättare att lära sig än musik (det gäller alla språk) är ingen märklighet. Och det är tur också, för det hade varit jobbigt annars för dem som inte hade kunnat lära sig språken.

Nu finns det långt mycket krångligare ord och toner så detta är bara ett exempel och några få ord som man rimligen bör snappa upp efter en timme eller två och spika dom.

Ja, då får du väl göra det då. Jag har andra språk jag hellre studerar, om jag mot förmodan får tid över till sådant.


Vh, iö

Att man inte måste ha ett absolut gehör för att prata kinesiska förstår väl alla. Det är bara du som läser in en massa saker i texten som inte står där.
Att man borde höra skillnaden bör fungera med ett bra relativt gehör eftersom tonerna sjunker, går stigande eller är flata, korta eller långa.

Bara för att du inte är van att höra en Theremin gör väl inte att du inte kan spela på en eller härma tonerna med din röst eller valfritt instrument.

Nu studerar jag inte några språk över huvudtaget. Det tror jag inte heller t.ex Robert Gustafsson gör.
Den mannen har dock en bra förmåga att lära sig språk och de olika ljuden i språken. Finska och norska är han faktiskt helt ok på att immitera.

Här har du en musikaliskt tjej som tydligen kan snappa upp tonerna och inte bara melodin i språk.
https://www.youtube.com/watch?v=ybcvlxivscw

[IngOehman]

Jag vet inte vad du baserar det på. Hennes talang kan inte ifrågasättas, men språk har, som jag påpekat flera gånger tidigare, inte specifika fasta toner eller inte ens fasta bestämda intervall, bara specifika frekvensrörelser. Så för att tala ett språk perfekt behövs varken absolut gehör eller en relativt gehör. Språkmelodier kan man ställa väldigt låga krav på när det gäller exakthet, bara frekvensriktningarna är rätt så blir det rätt.

Så det hon gör har ingenting med vad du verkar tro att det har att göra med. Hennes stora talang är ju dessutom språkljuden, inte frekvenserna. Hon har dock vuxit upp i ett musikaliskt hem och behärskar skapligt många instrument rätt så hyggligt.


Vh, iö

[Bill50x]

Här har du en musikaliskt tjej som tydligen kan snappa upp tonerna och inte bara melodin i språk.
https://www.youtube.com/watch?v=ybcvlxivscw

Duktig tjej!

Varför hon låter svensk/finsk/etc kan man förstås diskutera.

/ B