Lyssnar du på obekväm musik?

[Nattlorden]

Ni som säger er lyssna på obekväm musik: Är det verkligen så obekvämt? Sitter ni och plågar er? Isåfall: varför?

Det kan finnas ljud i musiken som skär i öronen så man nästan tror man kommer att få huvudvärk (medvetna ljud, inte bara dålig mastering), det kan finnas tonala klanger som totalt går emot allt man förväntar sig, det kan komma baspartier som trycksätter rummet så man nästan tappar andan... Sen när det är klart och tyst... Men hjärtat klappar tungt och hjärnan undrar "vad var det där? Det var plågsamt stundtals men ändå bra... Riktigt bra.... " och så blir mat glad och mätt och nöjd...

Varför sätter folk sig i en berg-och-dalbana eller något som snurrar runt så de blir yra eller är tacksamma att de inte fick ha glasögonen på i nedsläppet eftersom de upptäckte de var mer höjdrädda än de trodde? För att det blir en upplevelse.
Den mesta musiken är bra/trevlig... Men sällan en upplevelse som får en skakig...

[lennartj]

Min första termin som ung student i Göteborg drabbades jag 1971 av Sun Ra som skulle ha konsert på kåren.
Efter mycket strul bl.a. med hans 115 V 60 Hz elektronik, brakade spektaklet lös vid 20:30 med 17 musiker, 5 dansare, projektioner mm. efter 6 nummer slutade de och blev inapplåderade för ett extranummer, då var klockan 23:30 och även extranumret var ca. en halvtimma. En hisnande upplevelse!
Redan då förflyttades min tröskel för "obekväm musik" en bra bit.
Sedan dess har jag upplevt ytterligare tre konserter med Sun Ra, den sista borde jag avstått då både han själv och hans Galactic Arkestra bara var en spillra av vad de hade varit, tragiskt, men han hade väl ingen pensionsförsäkring.
På senare tid har jag bl.a. utforskat Drone och annat mer eller mindre obskyrt på skiva.

[darkg]

Jag måste fundera på det där med snobberier, kanske har du [Boris] en poäng där?

I mitt fall är det definitivt ett mått snobberi med i bilden. Att vägra ta den risken vore väldigt konformistiskt. Men att söka efter kvaliteter i det man spontant eller tidigare har ratat tror jag är hälsosamt.

[sprudel]

Vissa former av jazz uplever jag artisterna spelar helt för sig själva, och inte för en utomstående lyssnare. Att det är en privat och intim form av umgänge och innehåller en kommunikation som man inte får tillgång till.
Men jag skulle gärna vilja vara med om jag var en rackare på saxofon.

[Nattlorden]

[PJo]

Nästan alltid får jag höra: "Va faan lyssnar du på?" Så jag lyssnar nog på obekväm musik.

[PerStromgren]

Nästan alltid får jag höra: "Va faan lyssnar du på?" Så jag lyssnar nog på obekväm musik.

För andra ja, men lyssnar du på sådant som du själv är obekväm med? Det var främst det jag skulle vilja diskutera.

[Tarzan]

Kan vi inte få igång en definitionsdebatt snart?

Att se på skräckfilm är ju tänkt att skapa obehag, någonting man skulle kunna kalla en ganska obekväm känsla. En bra skräckfilm är ofta bra eftersom den lyckas skapa just obehag, men personer som gillar skräckfilm känner sig snarare bekväma med att titta på den...

Mitt förslag:
Känna sig obekväm med = någonting man inte vill. Att självmant vilja lyssna på någonting en inte vill lyssna på borde väl vara omöjligt per definition?

Någonting är obekvämt = (i det här sammanhanget) någonting som skaver på grund av någon norm som bryts vad gäller harmoni, rytm, komposition eller någonting annat man lärt sig bli van vid. Att lyssna på sådant betyder ju egentligen bara att man utforskar genrer man inte är så van vid, kanske mest för att man är nyfiken.

Jag har iofs inte kollat upp vad saob säger

[lennartj]

Mitt förslag:
Känna sig obekväm med = någonting man inte vill. Att självmant vilja lyssna på någonting en inte vill lyssna på borde väl vara omöjligt per definition?

Nej, varför det?
Som "Nattis" redan nämnt är det ju många människor som frivilligt åker bergochdalbana, och jag kan lägga till exempelvis bungyjump.
PerStromgren nämnde snobberi i sammanhanget, och bungyjumpare (heter det så?) får väl oftast något slags diplom som en del ramar in och sätter upp åtminstone medan aktiviteten har nyhetens behag.

[BosseS]

Jag skulle inte använda ordet obekväm, det har aldrig lockat. Men däremot lockar svårbegriplig musik, att försöka förstå och hitta den röda tråden. Det praktiseras dock sällan, men Henryk Gorecki's andra symfoni snurrar en hel del (finns av någon anledning inte på spottan ) S-D Sandström är en idiot...

[PerStromgren]

Jag skulle inte använda ordet obekväm, det har aldrig lockat. Men däremot lockar svårbegriplig musik, att försöka förstå och hitta den röda tråden. Det praktiseras dock sällan, men Henryk Gorecki's andra symfoni snurrar en hel del (finns av någon anledning inte på spottan ) S-D Sandström är en idiot...

Härligt, Bosse!

Vad jag ville åt med termen är musik som det tar emot att lyssna till, vilket ofta också innebär att den är svårbegriplig. För mig är det en del väldigt populär och lättlyssnad musik rent svårbegriplig...

[Bill50x]

Jag skulle inte använda ordet obekväm, det har aldrig lockat. Men däremot lockar svårbegriplig musik, att försöka förstå och hitta den röda tråden. Det praktiseras dock sällan, men Henryk Gorecki's andra symfoni snurrar en hel del (finns av någon anledning inte på spottan ) S-D Sandström är en idiot...

Yepp svårbegriplig är ett bättre ord, i alla fall om jag tolkat TS fråga rätt. Men varför kallar du Sandström för en idiot? Svår musik, javisst. Men idiot?

/ B

[Nattlorden]

Låter som man behöver lyssna på Sandström. "Tack" för tipset.

Första besynnerliga/småjobbiga jag blev utsatt för var nog Ralph Lundsten "Horrorscope".

[BosseS]

Kanske för att mitt förstånd aldrig någonsin kommer att nå de dimensioner Sandström rör sig i Men det är baserat på minst 20 år gamla minnen av Requiem, har inte försökt nå honom idag, och tänker nog inte försöka, det finns så mycket annat som låter intressant och som jag skulle vilja utforska, Messiaen, Adams, Bryars, Honegger. Det är ju också väldigt personligt, har t.ex aldrig förstått mig på Miles Davis.

[hifikg]

Kanske för att mitt förstånd aldrig någonsin kommer att nå de dimensioner Sandström rör sig i Men det är baserat på minst 20 år gamla minnen av Requiem, har inte försökt nå honom idag, och tänker nog inte försöka, det finns så mycket annat som låter intressant och som jag skulle vilja utforska, Messiaen, Adams, Bryars, Honegger. Det är ju också väldigt personligt, har t.ex aldrig förstått mig på Miles Davis.

Miles har ju gjort musik av milesvid olika karaktär, nästan ingen kan låta bli att gilla Tutu, medan en del andra verk är lite mer svårtillgängliga utan träning. Träningen är emellertid en njutning och platsar inte i en tråd om obekväm musik. Åke Hodell har en del tyckt vara obekväm, men hans epos Spirit of Ecstasy, Racing Car Opera, är lätt att ta till sig, så det beror på och beror på mycket, som en känd profil brukar uttrycka det.

[Max_Headroom]

Exempel på musik som gör mig obekväm (eller illamående):

[ YouTube ]

Exempel på musik som jag tycker blir intressant på grund av att den är obekväm på något sätt att lyssna på:

[ YouTube ]

Den där första sög ju tredjeklassens halvhårda älgballe. Exempel 2 var ju inte någon höjdare heller, men klart med njutbar än den första.

Tja, en del av den muzak jag lyssnar på är ju inte alltid så jävla lättillgänglig den heller. En del synth och sånt som nog många tycker är kontigt, även om det inte är extremt på något sätt. En del jazz och nästan-jazz kan nog också få många att skruva på sig så att säga.

[Max_Headroom]

Finns exempel från pop och rockvärlden?

Smörig hissmussik jämfört med annat i tråden. Skramligt med orginell sång för att vara pop. Ingen försöker ens att hålla ton. Det är inte meningen heller.
Absolut Spitzen klasse AAA+ om man frågar mig. Otroligt snyggt.

https://www.youtube.com/watch?v=h4_7V3sx1N0

Propaganda - JEWEL
Kodord: Synclavier

Samma komposition finns i massor av varianter.

[phloam]

Jag började lyssna på Cabaret Voltaire nån gång i början på 80-talet och föll totalt för "The Crackdown" som är en sån där totalt helgjuten LP. Detta ledde till att jag ville utforska precis allt de gjort, och deras många olika stilar och kompromisslöshet gjorde att man lärde sig att lyssna på sådant som inte var lätt att ta till sig med en gång - tills man insåg att "det måste fan vara så här!" och att det ofta var just "obekväma" element i musiken som gjorde det så briljant.

[phloam]

Man får ju skilja på smakmässigt obekvämt (sånt man inte gillar) och formmässigt obekvämt (musik som är "jobbig" men bra).

[CODY]

föll totalt för "The Crackdown"

Det är lätt hänt

[PerStromgren]

Kanske för att mitt förstånd aldrig någonsin kommer att nå de dimensioner Sandström rör sig i Men det är baserat på minst 20 år gamla minnen av Requiem, har inte försökt nå honom idag, och tänker nog inte försöka, det finns så mycket annat som låter intressant och som jag skulle vilja utforska, Messiaen, Adams, Bryars, Honegger. Det är ju också väldigt personligt, har t.ex aldrig förstått mig på Miles Davis.

Jag tycker att du ska ge Sandström en andra chans. Jag tänkte på vår dialog när jag var på bibblan idag och tog med The High Mass hem, som jag nyss lyssnat färdigt på. Den är jäkligt bra, måste jag säga! Påminner om Pärt i de svaga partierna.



PS. Det fanns två exemplar, ett kvar till dig!

PPS. Ligetis cellokonsert kom också med hem, ett verk jag inte rekommenderar någon att ha som bakgrund till sitt cocktailparty...

[BosseS]

Tack för tipset, jag ska fundera på saken, kanske infaller rätt sinnesstämning så småningom.

[Zeeall]

Det händer väl att jag lyssnar på Drone Metal eller väldigt extrem metal som Anaal Nathrakh


Sunn o))) - Agartha
https://www.youtube.com/watch?v=6akow0G-2HY

Anaal Nathrakh - You Can't Save Me, So Stop Fucking Trying
https://www.youtube.com/watch?v=8yKJT2AU8ZY


Oftast orkar jag inte med mer än en eller två låtar...

[Max_Headroom]

En halvhård låt är ju annars Aphex Twin Twins "Come to Daddy".
Väldigt långt ifrån sockersöt pop. Antagligen ungefär så obehaglig som jag inbillar mig att den var tänkt.

https://www.youtube.com/watch?v=h-9UvrLyj3k

[KarlXII]

Det spelades någon dansbandslåt på en TV-reklam nyss. Nånting med saxofon, oklart vilket band, kanske Jan-Börjez eller liknande.
Det var mycket obekvämt. Slog omedelbart av ljudet så jag får nog svara "nej" på topic.

[lennartj]

Här är ett litet bolag som distribuerar nästan uteslutande "obekväm" musik
http://www.dronerecords.de/download/Newsflash15-12.pdf
Jag brukar beställa en hög riktigt obskyra skivor från dem en gång om året.
De har t.o.m.skivor från svenska Fylkingen som jag inte hittat någon annanstans, t.ex.
Ilmar Laaban: "Ankarkättingens slut är sångens början"
S-D Sandström kan slänga sig i väggen!

Drone Records
Non-Entertaining-Muzak
LABEL and MAIL-ORDER for
EXPERIMENTAL DRONE - DARK AMBIENT - TRANSCENDENTAL - INDUSTRIAL & NOISE
ELECTRO-ACOUSTIC - FIELD RECORDINGS - IMPRO - MODERN CLASSIC
Explorer 7"- vinyl-series of international artists with hand- or selfmade covers (1993-2011)

[petersteindl]

Har ni hört Dragspelskonsert no 4 i giss dur av Sten Broman?

[PerStromgren]

En halvhård låt är ju annars Aphex Twin Twins "Come to Daddy".
Väldigt långt ifrån sockersöt pop. Antagligen ungefär så obehaglig som jag inbillar mig att den var tänkt.

https://www.youtube.com/watch?v=h-9UvrLyj3k

Jag håller med, detta är en typ av musik som åtminstone jag inte klarar så länge. Som tur är, är det heller inte en musiktyp som jag längtar efter att kunna förstå.

PS. Zeall, dina exempel var inte heller så sockersöta!

[shifts]

Aphex Twins-låt har åldrats rätt mycket känner jag när jag lyssnar på den nu och den chockverkan den hade på mig som ung tjugoåring är inte fullt så stor längre. Tycker den är hyfsat ordinär faktiskt, utan att spela Allan.

[shifts]

Att se på skräckfilm är ju tänkt att skapa obehag, någonting man skulle kunna kalla en ganska obekväm känsla. En bra skräckfilm är ofta bra eftersom den lyckas skapa just obehag, men personer som gillar skräckfilm känner sig snarare bekväma med att titta på den...

När det kommer till andra kulturyttringar än musik så är det ok att låta sig skrämmas, känna sig obekväm, bli äcklad eller beröras med djupare känslor. Tänker mestadels på böcker, teater, ståuppkomik, filmer. När det kommer till musik så är detta inte alls lika utbrett, vilket jag finner mycket märkligt. Musik ska kittla och beröra/uppröra på samma sätt tycker jag och varför det nu inte är så förvånar mig. Har inget bra svar eller fundering på den frågan.


KTL - Last Spring: A Prequel: https://www.youtube.com/watch?v=Zdm1v4e97ms
Hela albumet på Spotify, rekommenderas: https://open.spotify.com/album/1q2M49uimaB6tHeYNfwtaa

Kreng - Depression: https://www.youtube.com/watch?v=kPIgeOvuGqk
Hela albumet på Spotify, rekommenderas: https://open.spotify.com/album/1IvVH8GppK7oTIVI9UYndi

Trepaneringsritualen & Sutekh Hexen ‎- One Hundred Year Storm: https://www.youtube.com/watch?v=c7by427QyjE