shifts skrev:Tarzan skrev:Att se på skräckfilm är ju tänkt att skapa obehag, någonting man skulle kunna kalla en ganska obekväm känsla. En bra skräckfilm är ofta bra eftersom den lyckas skapa just obehag, men personer som gillar skräckfilm känner sig snarare bekväma med att titta på den...
När det kommer till andra kulturyttringar än musik så är det ok att låta sig skrämmas, känna sig obekväm, bli äcklad eller beröras med djupare känslor. Tänker mestadels på böcker, teater, ståuppkomik, filmer. När det kommer till musik så är detta inte alls lika utbrett, vilket jag finner mycket märkligt. Musik ska kittla och beröra/uppröra på samma sätt tycker jag och varför det nu inte är så förvånar mig. Har inget bra svar eller fundering på den frågan.Spoiler:Visa
Jag tror det har att göra med att musik har blivit någonting man gör under tiden. Under tiden man transporterar sig, under tiden man pluggar/jobbar, under tiden man lagar mat ... För att verkligen tillgodogöra sig en stämning tror jag man måste ägna mediet mer uppmärksamhet än ett bakgrundsljud eller soundtrack. I och med vinylens (stundande?) återkomst kanske folk börjar ägna sig åt att sitta och lyssna på musik på ett annat sätt, vilket kanske skapar förutsättningar för en mer stämningorienterad musik jämfört med den nu rytm/melodiorienterade? många kanske där hehe