Med anledning av Bob Dylans nobelpris i litteratur, så spelade jag idag ett litet samlingsalbum med Lustans Lakejer. Och visst, även om Bob D nog är värd sitt pris står han (och alla andra?) sig slätt här. Alltså, hur många låtar har Dylan skrivit om spioner som hänger på nattklubbar och casinon med champangeglaset i handen i en lite blassé pose, omgivna av vackra damer? Ingen, vad jag vet.
Johan Kinde fortsatte ju sedan som soloartist under eget namn, men också under namnet Lustans Lakejer. Fast det var egentligen rena soloprojket, som jag har förstått det. Nu är det inte bara Kinde som varit textförfattare ensam med Lustans, men ändå, på senare material håller han stilen med svek, kvinnor, sex, mystik... Spionerna och casinona har dock försvnnit.
Men alltså dom här tidigar Lustans-plattorna saknar textmässigt någon motsavrighet. Men det är väl som för John LeCarré; man får inte nobelpris av att skriva om spioner... Hur bra det än är gjort.
Albumet "Uppdrag i Geneve" har en egen tråd här:
viewtopic.php?f=6&t=60438&hilit=lustans
