Roxette - Room Service
Kul omslag - notera gamla Roxette-bilden på tv:n. Vill man tolka det så ser Per tillbaka på gamla tider medans Marie blickar framåt.
Bakom skivan är det däremot myrornas krig på tv:n.
När de flesta grupper nått 8* album så brukar energin vara borta och man letar frenetiskt efter inspiration på annat håll eller drar in nya producenter för att hitta ett nytt sound. Så ej här - det här är klassisk Roxette som bara är lätt uppdaterad till moderna tider.
Albumet startar med budet på 'hit' - "Real Sugar". Pers verssjungande så knarrigt som bara är möjligt. Driven produktion - riktigt catchy, bra ingång till refräng där Marie sedan tar i. Bra stick med liten ordlek.
Vocoderöppning på spår 2, glidande över i en snygg vers med mer driv än man tänker på. Klassisk "Na na na" i refräng. Intressant text, betyder så mycket mer i sång än när man läser den på pappret - tänk så mycket feeling kan göra.
Per har aldrig hymlat med att han gillar Tom Petty - och det gör jag också. Spår 4 - "Jefferson" känns definitivt inspirerad även om det inte är någon kopia, snarare en modern version av Petty - text med ovanligt djup och osvenk titel - Bra!
Little girl - Maries bidrag på plattan, både text och musik. Väl inpassad i Roxette-soundet. Marie känner förstås sin röst snäppet bättre och nyttjar registret både i omfång och ton effektivare än annars.
Ett antal ballader där Maries lugna stämma kommer till sin rätta feeling med uppbackande körer och organiska pads och sologitarr, men även mer moderna syntslingor. "Milk and toast and honey" med varm hemtam känsla. Lite mer uptempo med snygg klassisk 'dialog' med Per i "My World, My Love, My Life". Bästa är nog "Bringing me down to my knees" - perfekt låt att softa till... Ren stämning som ger känslor från äldre låtar som "Chuch of your heart", "Excited" och "Watercolors in the rain".
Uptempo Gessle i stil från "The World according to Gessle" i "Make my head go pop". Visar på den kanonstämma för pop som Gessle besitterf - kanske i Sverige endast övertäffad av Björn Skifs.
Det vore nästan mer logiskt om denna plattan kommit direkt efter "Joyride". "Room Service" är ett rejält lyft från de två plattorna innan och flera låtar hade kunnat passa in redan på genombrottsskivan "Look Sharp".
Att kunna, våga och utföra att hålla stilen över åren utan att lockas av den för tillfället mest säljande stilen är en konst som få grupper vågar sig på - och lyckas med. Roxette gör det... gång på gång på gång. "Room Service" är en kanonplatta utan bottennapp. Kan inte nog rekommendera.
Att vara profet i sitt eget land är svårt... fråga bara ABBA om det... fast jag skämdes inte att gilla ABBA då och skäms inte att gilla Roxette nu. Hoppas bara att Marie mår bra och vågar sig på en platta till även om turné är kanske lite mycket att hoppas på. Per har i alla fall inte tappat stinget, det har han ju klart bevisat efter denna plattan också.
//Björn
* Man kan självklart räkna på lite olika sätt, men på mitt sätt att räkna får jag det till 8:e albumet.
Är kanske inte lika förtjust i skivan...
)