Vi har för vana att lyssna på Klassisk morgon i P2 till frukost. De har spelat rätt mycket filmmusik på sistone, och nästan varje gång det händer brukar Pernilla eller jag kommentera - innan vi vet vad som spelas - att detta måste vara filmmusik. Det gäller alltså musik skrivet för film, inte verk som redan fanns, alltså.
Hur kan det komma sig att det är så tydligt och vilka element i musiken kan det vara vi känner igen?
Jag kanske borde lagt mer emfas på att det gällde musik framfört av symfoniorkestrar, alltså något som skulle kunna passera som "klassisk" musik. Rytmisk pop-musik är nog en annan femma.
Om du enbart syftar på bakgrundsmusik, så är där ju det gemensamma att det finns ett förlopp som musiken skall passa in i. Sådana förlopp kanske inte uppstår om man väljer att komponera "utan stöd" av film? Musik som skall stå helt på egna ben kanske inte kan ta lika långa "ointressanta" sekvenser utan det måste bli lite mer action i själva musiken, emedan filmmusiken kan vara mer flytande då det filmiska står för förändring i sig.
Nattlorden skrev:Om du enbart syftar på bakgrundsmusik, så är där ju det gemensamma att det finns ett förlopp som musiken skall passa in i. Sådana förlopp kanske inte uppstår om man väljer att komponera "utan stöd" av film? Musik som skall stå helt på egna ben kanske inte kan ta lika långa "ointressanta" sekvenser utan det måste bli lite mer action i själva musiken, emedan filmmusiken kan vara mer flytande då det filmiska står för förändring i sig.
Det finns gott om musik som är så kallad programmusik, dvs som är komponerad för att efterlikna ett skeende, men den musiktypen låter sällan som den filmmusik jag syftar på.
Nattlorden skrev:Om du enbart syftar på bakgrundsmusik, så är där ju det gemensamma att det finns ett förlopp som musiken skall passa in i. Sådana förlopp kanske inte uppstår om man väljer att komponera "utan stöd" av film? Musik som skall stå helt på egna ben kanske inte kan ta lika långa "ointressanta" sekvenser utan det måste bli lite mer action i själva musiken, emedan filmmusiken kan vara mer flytande då det filmiska står för förändring i sig.
Det finns gott om musik som är så kallad programmusik, dvs som är komponerad för att efterlikna ett skeende, men den musiktypen låter sällan som den filmmusik jag syftar på.
Jo, men då är det kompositören som tänker sig skedet. När du skriver filmmusik så får du ett skeende som du inte själv valt och som kanske inte ens är värst naturligt. Saker kan hända i slow-motion, eller det kan klippas mellan olika skeenden eller annat...
Tänkte skriva om att jag tänker filmmusik som långsträckt och kontinuerlig, men så dök något intressantare upp...
"Filmmusik gestaltar i första hand inte känslor utan rörelser! Det anser filmmusikvetaren Peter Bryngelsson i det här "Interplay i P1"-programmet från den 17 januari 2015."
Nattlorden skrev:Om du enbart syftar på bakgrundsmusik, så är där ju det gemensamma att det finns ett förlopp som musiken skall passa in i. Sådana förlopp kanske inte uppstår om man väljer att komponera "utan stöd" av film? Musik som skall stå helt på egna ben kanske inte kan ta lika långa "ointressanta" sekvenser utan det måste bli lite mer action i själva musiken, emedan filmmusiken kan vara mer flytande då det filmiska står för förändring i sig.
Det finns gott om musik som är så kallad programmusik, dvs som är komponerad för att efterlikna ett skeende, men den musiktypen låter sällan som den filmmusik jag syftar på.
Vad sägs om denna symfoni?
Du bör i alla fall lyssna 10 minuter, men helst hela.
Med vänlig hälsning Peter
VD Bremen Production AB + Ortho-Reality AB; Grundare av Ljudbutiken AB; Fd import av hifi; Konstruktör av LICENCE No1 D/A, Bremen No1 D/A, Forsell D/A, SMS FrameSound, Bremen 3D8 m.fl.
Stjäl din tråd lite och gör reklam för en av de bättre filmmusikskaparna (enligt mig): James Newton Howard Här en 13min - editerad variant av hans kompositioner till "Lady In The Water"
Original A8T CD player / Squeezebox Classic -> ONKYO Tx-8220 -->Audiovector Mi3 Super