Blybröllop är en bok av Sara Paborn där huvudpersonerna är hifi-entusiasten Horst och hans hustru, bibliotekarien Irene. Jag kände mig tvungen att lyssna lite till när tidningen HiFi & Musik nämndes tidigt i inledningen. Lite längre fram fick man veta att Horst tillbringar en stor del av sin tid i sitt väldigt privata lyssningsrum på vinden i parets villa. Så långt låter väl allt helt normalt? Att markera bästa lyssningsposition med en spik i golvet och köpa exklusiva guldkablar och en dyr skivspelare tillsammans med stora högtalare är väl inget vi reagerar på, det är ju så man gör, inte sant?
Sakta kryper det fram att Horst ockuperat vindsrummet och slängt ut hustruns tillhörigheter, först till källarplanet och senare helt hänsynslöst kört ”skiten” (böckerna sög upp klangen i lyssningsrummet!) till återvinningen för att få plats med några säckar cement istället. Vi får veta fler ofördelaktiga saker om Horst som gått så upp i sitt ljudintresse att han faktiskt bara lyssnar på en enda låt numera, allt för att ständigt kalibrera sin ljudanläggning. Rummets enda fönster är mörklagt med en akustikskiva.
Bland gammalt skräp hittar hustrun en dag en ansenlig mängd gamla blytyngder. Och istället för att köra dem till återvinningen som farligt avfall börjar hon studera kemi…
Boken är väl lagom läsvärd, men när en av huvudpersonerna är en gemen audiofil kan den ju vara skoj att läsa/lyssna på
Några citat:
”Hemma drog han tjocka sladdar till audiorummet på vinden, där han satt och lyssnade på sin fruktansvärda boggie-woggie”
”En gång råkade jag flytta lyssningsfåtöljen några centimeter. Då blev han vansinnig. Gormade att jag förstört hela hans ljudbild… ”
”Guldpläterade kablar, tvinnade på ett särskilt sätt, curlade fram ljudet från stereon. Högtalarna hissades upp från golvet (!)”
”Själva skivspelaren, som var lika dyr som en bättre begagnad bil… ”