Inspirerad av Codys tråd (roliga punktips i den) slog mig tanken att jag liksom hör när det är punk och att det är något annat än annan rock, men jag kan inte beskriva vad det är som gör det till punk.
Så vad är punk? Jag är liksom ute efter själva kärnan i punken. Det finns en massa varianter, men jag är ute efter kärnan, som sagt.
Trummor, bas, gitarr, och en vrålande sångare, javisst, men det finns många stilar som har den sättningen. Högt tempo eller snarare att de spelar så fort de kan? Kanske. Dåligt ljud? Måste det vara det? Trumkompet är viktigt tror jag?
Så länge har jag längat efter att loudness war skulle vara över. Nu börjar jag tro att vi faktiskt är där. Kruxet är att vi förlorade.
Korta låtar och samhällsengagerade texter är väl ett par saker som kännetecknar punken. Ljudkvaliteten behöver inte nödvändigtvis vara dålig. 70-talets punkvåg innehåller en del inspelningar som framstår som audiofila i jämförelse med dagens produktioner.
Bara detta visar vilken omöjlig fråga det är. Det är rätt jävla bra stor skillnad på tex Rude kids och buzzcocks. Och då är vi ändå bara startpunkten av punkens tidslinje
Nej det var väl lite provokativt från mig kanske, jag ville bara visa att
PekkaJohansson skrev:Korta låtar och samhällsengagerade texter
och
i skrev:Respektlöshet i allmänhet och inför auktoriteter i synnerhet.
...kanske är ett nödvändiga men inte tillräckliga villkor.
De två första är ju ärkepunk, men de två sista skulle jag inte kalla för poppiga punkband utan kanske snarare punkiga popband. Alltså inte riktigt riktig punk.
Men vad ÄR det egentligen i musiken som gör att man/jag tycker så? Vad är det som är punkens kärna?
Så länge har jag längat efter att loudness war skulle vara över. Nu börjar jag tro att vi faktiskt är där. Kruxet är att vi förlorade.
För mig skall punk vara snabb och skramligt och text skall förmedla missnöje och ilska. Ebbas Staten & Kapitalet är en lysande punktolkning av Blå Tågets sävligare tama original. Docenternas "solglasögon" kan med viss tvekan kvala in i genren.
Jag brukar tycka att punk brukar vara väldigt vänster av sig, o tillomed nästan lite anarkistisk. Lite därför jag också skrev lite om den dåliga ljudkvallen i den andra tråden (varför inte hålla sig till en btw?) då punkare inte riktigt bryr sig om regler om hur det "ska vara", utan bara kör sin grej, typ i nån sketen replokal nånstans. Det funkar ju inte vara vara anti staten o kapitalet o samtidigt ha tillgång till en fin studio där man kan sno ihop välproducerade låtar vetja. Meen om man ser till vad som har länkats så stämmer det väl kanske inte riktigt ändå. Men har väl för mig om att jag läst/hört nånstans att så fort det börjar tjänas pengar o det blir stort o kommersiellt band så är det per definition inte punk längre.
Här är iaf en låt jag gillar, den har ju en liten mysig story ^^
(Ni behöver inte kolla på klippet, ljudet räcker bra det)
När jag såg filmen tänkte jag dock inte på punk men nu tycker jag att det är det.
Jag undrar om inte otonsäkerheten i sånginsatsen är en nyckelegenskap för att jag ska tycka att det är punk.
Alltså, inom de flesta olika genrer finns ballader eller mer melodiösa låtar. Hårdrockarna brukar ha de vackraste och snällaste balladerna. Det hör till.
Kolla texten på denna och lyssna. Om punkare inte förlikar sig med låten så är det ingen punk.
Bästa sättet är att analysera publiken som går på live evenemang d v s punkare. Vad finns gemensamt?
Skulle vilja säja att det är en revolt resulterande i en medveten egenvald dekadens från det polerade samhället med dess kultur utmynnandes i en aggressivare subkultur d v s den rådande kulturen har man vänt ryggen till.
Det är garage och do-it-yourself, helt enkelt något värdelöst för etablissemanget men värdefullt för punkare.
Med vänlig hälsning Peter
VD Bremen Production AB + Ortho-Reality AB; Grundare av Ljudbutiken AB; Fd import av hifi; Konstruktör av LICENCE No1 D/A, Bremen No1 D/A, Forsell D/A, SMS FrameSound, Bremen 3D8 m.fl.
Sångaren mest skriker med en tendens att följa melodin. Man spelar lite fortare än man kan. Ett ackord per takt. Enkelt basspel, en ton per takt. Enkla repetitiva trumkomp (men snabbt). Trummor, bas, en eller två gitarrer och sång. Inga "gitarrmattor". Syntar är ovanliga. Respektlöshet. Man öppnar inte för att bli bedömd. Alltså lite "jag skiter väl i vad du tycker"-attityd. Flörtar inte med publiken.
Allt behöver inte vara så, men det är vanligt att det är så(?).
Och frågan är; räcker detta för att skilja punk från andra stilar?
Så länge har jag längat efter att loudness war skulle vara över. Nu börjar jag tro att vi faktiskt är där. Kruxet är att vi förlorade.
petersteindl skrev:Alltså, inom de flesta olika genrer finns ballader eller mer melodiösa låtar. Hårdrockarna brukar ha de vackraste och snällaste balladerna. Det hör till.
Kolla texten på denna och lyssna. Om punkare inte förlikar sig med låten så är det ingen punk.
Alltså hårdrockare kan göra ballader, men det gör inte ballader till hårdrock. Punkare kan göra icke-punk, men det gör inte icke-punk till punk. Typ. Det jag är ute efter är inte vilka band som är punkband, utan vilken musik som är punk.
Bilderna du visar med spikes (som vi ju alla vet är dåliga för ljudet ) är en andra generationens punkare, som föraktfullt kallades modepunkare när jag gick i gymnasiet. Det var de som gjorde att punken dog, de stal själen från punken.
Kanske.
Så länge har jag längat efter att loudness war skulle vara över. Nu börjar jag tro att vi faktiskt är där. Kruxet är att vi förlorade.
Dean Krippaehne har skrivit en intressant bok som heter Demystifying the Genre, där han analyserar i detalj hur musiken får oss att uppfatta en viss stil. Punk är inte en av stilarna, men boken visar på vilka element som är betydelsefulla för vad vi anser vara "rock", till exempel. Till boken hör musikexempel som finns nedladdningsbara. Jag har läst boken, men inte tillsammans med musikexemplen, det tänkte jag göra i mellandagarna.
petersteindl skrev:Alltså, inom de flesta olika genrer finns ballader eller mer melodiösa låtar. Hårdrockarna brukar ha de vackraste och snällaste balladerna. Det hör till.
Kolla texten på denna och lyssna. Om punkare inte förlikar sig med låten så är det ingen punk.
Alltså hårdrockare kan göra ballader, men det gör inte ballader till hårdrock. Punkare kan göra icke-punk, men det gör inte icke-punk till punk. Typ. Det jag är ute efter är inte vilka band som är punkband, utan vilken musik som är punk.
Bilderna du visar med spikes (som vi ju alla vet är dåliga för ljudet ) är en andra generationens punkare, som föraktfullt kallades modepunkare när jag gick i gymnasiet. Det var de som gjorde att punken dog, de stal själen från punken.
Kanske.
Vill bestämt hävda dels att punken redan från början, speciellt när den slog 77 i England, var en imagebaserad grej. Sedemera dog inte punken, den splittrades upp i en mängd olika förgreningar som new wave, oi/street, hardcore, crust osv som än idag lever egna liv. Åker du utomlands och frågar en punkare om Ebba grön kommer denne inte veta vad du snackar om, men band som anti cimex och mob 47 är husgudar från Kanada till Malaysia. I Japan finns flera band som har Svenska namn, tex bandet Framtid.
WhereNextColumbus skrev:Vill bestämt hävda dels att punken redan från början, speciellt när den slog 77 i England, var en imagebaserad grej. Sedemera dog inte punken, den splittrades upp i en mängd olika förgreningar som new wave, oi/street, hardcore, crust osv som än idag lever egna liv. Åker du utomlands och frågar en punkare om Ebba grön kommer denne inte veta vad du snackar om, men band som anti cimex och mob 47 är husgudar från Kanada till Malaysia. I Japan finns flera band som har Svenska namn, tex bandet Framtid.
Alltså om jag åker utomlands och spelar upp Staten och kapitalen med Ebba Grön är jag övertygad om att en majoritet skulle säga att det är punk. Man behöver inte känna till bandet för att känna igen punk.
Det jag är ute efter i den här tråden är inte vilka band som är punkband, utan vad som karaktäriserar punk. Jag förstår dock att det kan vara väldigt olika för olika personer, men tycker ändå att diskussionen är rolig.
Så länge har jag längat efter att loudness war skulle vara över. Nu börjar jag tro att vi faktiskt är där. Kruxet är att vi förlorade.
WhereNextColumbus skrev:Vill bestämt hävda dels att punken redan från början, speciellt när den slog 77 i England, var en imagebaserad grej. Sedemera dog inte punken, den splittrades upp i en mängd olika förgreningar som new wave, oi/street, hardcore, crust osv som än idag lever egna liv. Åker du utomlands och frågar en punkare om Ebba grön kommer denne inte veta vad du snackar om, men band som anti cimex och mob 47 är husgudar från Kanada till Malaysia. I Japan finns flera band som har Svenska namn, tex bandet Framtid.
Alltså om jag åker utomlands och spelar upp Staten och kapitalen med Ebba Grön är jag övertygad om att en majoritet skulle säga att det är punk. Man behöver inte känna till bandet för att känna igen punk.
Det jag är ute efter i den här tråden är inte vilka band som är punkband, utan vad som karaktäriserar punk. Jag förstår dock att det kan vara väldigt olika för olika personer, men tycker ändå att diskussionen är rolig.
Du menar vad som karaktäriserar punkrock? Punk är ett begrepp som sträcker sig utanför musik.
Med vänlig hälsning Peter
VD Bremen Production AB + Ortho-Reality AB; Grundare av Ljudbutiken AB; Fd import av hifi; Konstruktör av LICENCE No1 D/A, Bremen No1 D/A, Forsell D/A, SMS FrameSound, Bremen 3D8 m.fl.
WhereNextColumbus skrev:Vill bestämt hävda dels att punken redan från början, speciellt när den slog 77 i England, var en imagebaserad grej. Sedemera dog inte punken, den splittrades upp i en mängd olika förgreningar som new wave, oi/street, hardcore, crust osv som än idag lever egna liv. Åker du utomlands och frågar en punkare om Ebba grön kommer denne inte veta vad du snackar om, men band som anti cimex och mob 47 är husgudar från Kanada till Malaysia. I Japan finns flera band som har Svenska namn, tex bandet Framtid.
Alltså om jag åker utomlands och spelar upp Staten och kapitalen med Ebba Grön är jag övertygad om att en majoritet skulle säga att det är punk. Man behöver inte känna till bandet för att känna igen punk.
Det jag är ute efter i den här tråden är inte vilka band som är punkband, utan vad som karaktäriserar punk. Jag förstår dock att det kan vara väldigt olika för olika personer, men tycker ändå att diskussionen är rolig.
Syftade mest på påståendet att punken skulle ha dött när du gick i gymnasiet. Då skulle man lika gärna kunna hävda att dom tidiga garagebanden influerade av typ mc5 o new York dolls är den riktiga punken och att den förlorade sin själ när nån konstskoletyp dressade ett gäng intet ont anande slynglar i trasor och musiken blev mainstream.
Tja, jag hade en del LPn från den där listan på 60-talet. Electric Prunes, Blues Magoos, the Seeds... En del låter som the Beatles annat som psychedelic. Njaee.
Det här lyssnade jag på 1967. Den kom 1966. Fanns inget liknande. Svante, vad anser du deras musik vara?
För mig var den LPn stilbildare. Fanns inget annat som påminde om the Monks. Dessutom var deras skivor (1 LP & några singlar) extremt svåra att få tag på redan 1967. Jag hade tur som lyckades komma över ett exemplar. Jag beställde i en butik i Stockholm. De hade ingen aning om vad det var. Frank Zappa visste dock tidigt vilka the Monks var.
WIKI skrev:The Monks, referred to by the name monks on record sleeves, were an American garage rock band formed in Gelnhausen, Germany in 1964. Assembled by five American G.I.s stationed in the country, the group grew tired of the traditional format of rock, which motivated them to forge a highly experimental style characterized by an emphasis on hypnotic rhythms that minimized the role of melody, augmented by the use of sound manipulation techniques. The band's unconventional blend of shrill vocals, feedback, and guitarist David Day's six-string banjo baffled audiences, but music historians have since identified the Monks as a pioneering force in avant-garde music.
Här är en välgjord liten dokumentär.
Redan 1967 var the Monks kult.
Med vänlig hälsning Peter
VD Bremen Production AB + Ortho-Reality AB; Grundare av Ljudbutiken AB; Fd import av hifi; Konstruktör av LICENCE No1 D/A, Bremen No1 D/A, Forsell D/A, SMS FrameSound, Bremen 3D8 m.fl.
Monks fortsatte att vara det och kan tillsammans med Capt Beefheart anses vara stilbildande för en hel del artyfarty postpunk. Om du hade skivan kvar och sålt, kunde du ha levt på hummer och champagne ett par dagar i vart fall
