GREEN DAY
Scandinavium
2005-07-03
Börja med att läsa denna recension så skall jag tillägga några saker...
Ja, Green Day gjorde alltså sin tredje spelning på två dagar i ett kokande Scandinavium, denna underbara juliafton. Att publiken var ovanligt ung och hängiven framgår ju med all tydlighet i GP:s recension och jag kan bara hålla med, det var längesedan jag upplevde ett så välregisserat drag på en arenakonsert. Problemet är bara att jag - som sur gammal gubbe uppe på sittplats - föredrar att draget kommer spontant och inte "bara" som ett svar på idolernas ivriga önskan att göra vågen redan under öppningsnumret...
Greppet med att plocka upp tre killar ur publiken för att kompa Billie Joe Armstrong var förstås en lysande idé, ett grepp som bandet kör överallt på denna turné. Dock tror jag knappast att killen som får lyckan att hänga på sig elgitarren brukar få behålla den, vilket faktiskt skedde här! Jodå, då en Armstrong-kopia (han såg verkligen exakt likadan ut som sin idol!) blev uppdragen ur kaoset längst fram så blev denne grabb så lycklig att han gav BJ kvällens bamsekram, sedan hängde han modigt på sig guran och rockade loss på ett klart förtjänstfullt sätt och naturligtvis till publikens enorma jubel.
Dock fastnade jublet i halsen direkt efter låten, då Peter (som killen hette) svarade "Stockholm" på BJ:s fråga om var han kom ifrån. Grabben blev istället fullkomligt utbuad(!), varpå en förbluffad Armstrong (han måste ju rimligtvis ha undrat vad i hela friden det tog åt publiken) tröstade honom med ett "You can keep the guitar"! Gissa vem som var kvällens lyckligaste åskådare och gissa vem som inte kommer att kunna sova på en vecka... En i sanning rörande syn!
Ja, så där höll det liksom på. Publikfrieriet överglänste allt annat och stundtals undrade man om det var på cirkus eller konsert man hade hamnat. De första bomberna lyckades såväl skrämma skiten ur en samt fascinera, men efter ett tag blev allt bara alldeles för mycket och alldeles för förutsägbart. Lägg därtill en synnerligen endimensionell musik, med ett synnerligen ihåligt låtmaterial samt ett fullkomligt bedrövligt ljud - så fattar ni att detta egentligen inte var nåt att skriva hem om? Trots GP:s toppbetyg...
Oviktiga fotnötter:
Biljetterna inhandlades förstås utanför, för 150:- st.
Vi hamnade "i knä't" på The Haunted, med följe, de
var inte heller så impade av konserten.
