Hejsan, jag tänker nu först och främst på de som varit med ett tag och är i minst 40-50 års åldern och uppåt.
Har ni märkt väsentliga skillnader på vad ni helst lyssnar på för musik jämfört med när ni var yngre och ända bort till tonåren?
Själv tycker jag att jag har ändrat smak ganska drastiskt de senaste åren efter att jag gick tillbaks till vinylen..
Kan ju ha att göra med att jag börjar bli gubbe nu (52 bast!)
Lite historia; I tonåren var det ju radion som gällde till en början samt musikvideos i diverse musikprogram på tv´n. för inspiration till kommande skivinköp.
En del undantag infann sig såsom när man hittade 10-20 kronors skivor i den lokala tempobutikens källarvåning. Köpte då t.ex Beatles tidiga album samt lite annat på chansning såsom Ian Hunter m.m. Abba Greatest hits vol 2 var bland de tidiga skivorna i min första skivsamling. Minns väl när jag köpte Kim Wildes första skiva för typ 49,50:- Annars var det ju mycket synth som gällde då i början/mitten på 80-talet. Det rullade på mest med inköp utav skivor som var nedsatta; hittade bla Soft Cell på det viset. När jag fått jobb hittade jag till skivbörsen St Eriksgatan i Stockholm och resten är historia..
Jag hittade radioprogrammet Bommen och blev alternativrockare så att säga. 60 o 70-tals rock hade jag bara en suddig inblick i. Det var bara enstaka artister/band som jag upptäckt via radion som jag köpte under tidiga år. The Doors, David Bowie, Deep Purple och annan 70-tals hårdrock var väl det jag huvudsakligen kände till. Rolling Stones hade jag bara läst om förutom 80-tals hitsen de hade. Jag ogillade Jimi Hendrix till en början efter att i okunskap köpt ett album med restlåtar tror jag det var, sedan hittade jag till smash hits albumet. Senare blev jag bekant med T-Rex och Sweet via en kompis.
Ni yngre som är vana att hitta låtar ute på nätet måste förstå att det inte alltid var lätt att hitta musik eftersom man var tvungen att även titta på ekonomin så man ville ju inte alltid slösa bort pengar i onödan på okända saker. Skivbörsen på St Eriksgatan var utmärkt både i utbud samt att man kunde provlyssna skivorna innan inköp. För övrigt läste jag ju en massa recensioner på mest nya band/artister i specialtidningar. Då var det ju alltid 80-tal som gällde! Förutom några undantag när jag hittade recensioner i HiFi & Musik på klassiska rockalbum. Minns som idag när jag hittade recensionerna på Deep Purple´s Machine Head och Fleetwood Mac´s Then Play On vilka bägge var utgångna då när det skrevs och bara kunde hittas begagnade. Lite senare kom det ju en massa återutgivngar på billighetspressar såsom Fame m.m. för 45:- styck.
Utvecklingen gick ju vidare allteftersom jag hittade till flera skivbörsar osv, så jag hade ju en rätt spretig musiksmak/samling med allt möjligt från the Beatles, The Doors, Deep Purple, Talking Heads, Sisters Of Mercy, Depeche Mode, The Cure, Yazoo, Bauhaus, David Bowie, Killing Joke, Psychedelic Furs osv plus diverse mer obskyra 80-tals grejer. Ett tag gillade jag t,ex Cabaret Voltaire och sedan tidiga Front 242 och Skinny Puppy samt Neon Judgement.
En del år senare hittade jag till band såsom Tiamat och Paradise Lost, m.m. det var när Grungen hade hållit på några år och självklart gillade jag flertalet av grungebanden då alltså.. i början på 2000-talet var det mycket utav ovan nämda band samt Candlemass, Hellacopters, Marilyn Manson, Cathedral, m.m. som jag lyssnade mycket på och även typ Sahara Hotnights, Madrugada, Queens Of the Stone Age. Yeah Yeah Yeah, Horrorpops, 16 Horsepower, m.m. plus diverse band/artister som jag knappt kommer ihåg namnen på idag.
Sedan blev det en period under några år då jag skaffat hemmabio anläggning och blev frälst i filmtittandet och försummade musiklyssnandet.
Efter det började jag tänka att det skulle vara kul att ha en del original CD skivor igen istället för allt inspelat på CD-R. Då först blev jag varse igen att det inte alltid lät så bra på remastrat i synnerhet återutgivet och remastrat från 80-talet, så jag beslöt efter nåt år eller så att jag skulle börja köpa vinyl igen och leta upp allt 80-tal som jag gillat. Sedan fortsatte det utav bara farten med 70 o 60-tals grejer eftersom det var lättare att hitta, samtidigt som jag gick igenom CD samlingen med hörlurar och hörlursutgång i klass A på ett Audiolab försteg. Jag gjorde mig av med det mesta utav CD´s producerat från mitten av 90-talet och framåt samt allt remastrat i stort sett.
Det lite lustiga är att när jag köpt på mig en massa vinyl och inte hunnit lyssna igenom allt ännu fortfarande, så upptäcker jag vartefter att jag inte längre gillar vissa Artister/band och musik. Framförallt mycket 80, 90, tals hårdrock och doommetal o liknande och inte heller Grungen.
Bland de tidiga exemplen jag började spy på var Alice Coopers 80-tals grejer och Accept samt Judas Priest är körda för min del.
Jag kände att jag hellre dissade Metallica än lyssnar på deras tidiga dåligt producerade skivor, hade ett 45 varvs album utav Masters Of Puppets hemma och kände att det finns så mycket andra skivor som är roligare att lyssna på, även om albumet faktiskt har några riktigt bra låtar i sig.
Jag gick igenom de grunge skivor jag hunnit införskaffa och kände bara; neeej.. orkar inte lyssna på soundet längre.
Bland de senaste exemplen jag provat att lyssna på och ogillat är när Killing Joke blev mer industrirock f.o.m. plattan Night Time.
Sisters Of Mercy´s andra platta Floodland tycker jag är alltför bombardistisk discorock och Vision Thing har jag ansett sedan tidigare att den känns för kommersiell. Jag lyssnar hellre på Boney M om jag vill lyssna på Disco toner.
Nu är det inte bara Artister/band bland nyare musik jag dissar, det finns ju en hel del 70-tal också t,ex som jag provat och känner att det inte är något för mig. När det gäller progressiv rock får jag testa mig fram, en del känns bra och annat inte. Jag har provat mig igen Yes katalog och det funkade att lyssna på men inget som jag ville spara på. Genesis kan jag fortfarande inte med, däremot tidiga Peter Gabriel. Emerson Lake & Palmer tycker jag är ett skitband i mina öron sett; för svåra helt enkelt. Amon Duul t,ex däremot gillar jag, däremot inte Van der Graf Generator osv. Jag är hela tiden nyfiken på att hitta musik bland 60 och 70- talets ymniga flora och jag är mycket inne på psychedelica och psych och provlyssnar samt diverse andra genrer såsom soul ibland, jazzrock, gammal kombinerad jazz o blues från gamla godingar och då är vi inne på betydligt äldre marker och lite provlyssning på 50 talsrock då och då..
Men framför allt märker jag att jag börjat gilla lugnare musik överlag; har provat att lyssna på t,ex Frank Sinatra, Billie Holiday, Edit Piaf m.m.
För några veckor sedan råkade jag upptäcka Al Stewart the Years of the Cat när jag kollade lite på youtube en natt. Köpte sedan flera skivor med Al Stewart inklusive den jag upptäckte. För övrigt omprövar jag mycket sådant jag inte trodde att jag skulle gilla, T,ex lyssnar jag just nu på Chicagos första album Transit Authority och gillar blåset i musiken.. Steely Dan är ett annat exempel på artist jag inte trodde jag skulle börja lyssna på.
P.S. sida 3 på chicago albumet är rena hårdrocksdynamiten ju.. lyssna på inledningslåten Free form guitar och sedan South California Purples vidare till I´m a Man.. Fasiken vilket drag det blev!!!
Över huvud taget känns det som att min musiksmak faktiskt har ändrat sig väldigt drastiskt under senare år.
Så hur känns det för er, ni som har kommit upp lite i åldern..